Påvens Mercedes hade automatiska trappsteg redan 1960

Utfällbara trappsteg, eljusterbar fåtölj och sidorutor som kunde plockas bort. Påvens Mercedes-Benz 300 d från 1960 var en specialbeställning där även själva entrén hade fått ingenjörernas fulla uppmärksamhet. Nu visas bilen i Vatikanen.

Det finns specialutrustning som handlar om att välja en ovanlig kulör på sömmarna. Sedan finns det specialutrustning som kräver att någon konstruerar om karossen.

När Mercedes-Benz levererade en 300 d Landaulet till påven Johannes XXIII 1960 hörde bilen tydligt hemma i den senare kategorin.

Den förlängda representationsbilen skulle både transportera påven bekvämt och göra honom synlig vid offentliga framträdanden. Dessutom skulle det gå smidigt att komma i och ur.

Lösningen på den sista punkten är särskilt charmig: när bakdörrarna öppnades fälldes trappsteg ut automatiskt. Redan vid trottoarkanten började särbehandlingen.

Trappstegen följde dörrarna

De automatiska instegsstegen var en liten del av en betydligt större ombyggnad.

300 d hade fått längre hjulbas än standardbilen och en landauletkaross. Det innebar att taket över de bakre passagerarna kunde öppnas, medan föraren satt kvar under ett fast tak.

För en representationsbil var det en praktisk kombination. Påven kunde visas upp för människorna längs färdvägen utan att hela bilen behövde vara öppen.

Även de bakre sidorutorna kunde tas bort helt. Tillsammans med det öppningsbara taket gjorde det bilen mer användbar vid offentliga framträdanden.

Här hade alltså sådant som annars brukar betraktas som fasta delar av en bil blivit föremål för förhandling. Dörrarna skulle hjälpa passageraren in. Rutorna skulle kunna försvinna.

En fåtölj med rätt placering

Mitt i den bakre kupén stod påvens egen stol, placerad i färdriktningen och elektriskt justerbar.

Placeringen säger en hel del om bilens uppgift. Här behövde ingen dela det bästa sätet med en kollega på väg till flygplatsen. Hela arrangemanget kretsade kring en enda passagerare.

Reglage för bland annat klimatanläggning och radiokommunikation fanns tillgängliga från den bakre kupén. Komforten omfattade därmed mer än mjuk stoppning och generöst benutrymme.

Det intressanta är hur konsekvent utrustningen följde användningen. Insteg, sittställning och synlighet hade behandlats som delar av samma uppgift.

Nästa Mercedes fick ännu större bakdörrar

År 1965 fick Paulus VI en Mercedes-Benz 600 Pullman-Landaulet. Även den byggdes om för Vatikanens behov.

Bakdörrarna förlängdes med 256 millimeter, alltså drygt 25 centimeter. Taket över den bakre kupén höjdes och golvet gjordes plant.

Det är rejäla ingrepp även i en bil som redan från början var avsedd att transportera människor med mycket höga tankar om sitt benutrymme.

Påven fick återigen en individuellt justerbar stol. En klimatanläggning och en interntelefon till chauffören hörde också till utrustningen.

Specialbygget togs fram gemensamt av försöksavdelningen och produktionen i Sindelfingen. När önskemålen nådde dit hade frågan sedan länge lämnat den vanliga tillvalslistan.

Nu visas bilarna i Vatikanen

Både 300 d från 1960 och 600 Pullman-Landaulet från 1965 ingår i utställningen A Century of Popemobiles, som öppnade vid Vatikanmuseerna den 29 oktober.

Åtta historiska Mercedes-bilar visar hur påvens transporter har förändrats. Bland dem finns också en S 500 Landaulet från 1997, byggd på samma modellgeneration som den Mercedes-Benz 600 SEL från 1991 som vi har provkört.

Utställningen kompletteras av en modern S-klass och en Benz Patent-Motorwagen, vars konstruktion vi också har fått köra.

Men bland alla stora karosser och högtidliga framträdanden är det lätt att fastna för de automatiska trappstegen på 1960 års bil. En liten mekanisk gest som gjorde en stor Mercedes betydligt lättare att kliva in i.

Ibland börjar verklig lyx med att slippa ta ett onödigt stort steg.