Test: Opel Frontera provkörd – en spartansk och charmig elbil

Som på löpande band dyker allt fler billiga elbilar upp. Opels senaste tillskott använder sig av den ikoniska beteckningen Frontera. Låt oss lägga i Högsta Växeln och provköra nya Opel Frontera.

I linje med Opels strategi att erbjuda samma modell med fler olika drivlinor erbjuds nya Frontera både som bensinbil och elbil.

Även om den delar namn med den robusta och offroad-kompatibla Frontera från 90-talet, tar likheterna mer eller mindre slut där.

Nya Frontera är dock tänkt att anamma en funktionell och robust approach och i eldrivet utförande är modellen tänkt att demokratisera viss teknik och elektrisk mobilitet.

Foto: Opel

Opel Frontera erbjuder inte mer än nödvändigt

Utgångsläget för nya Opel Frontera är att fokusera på det mest väsentliga och ta bort allt som på något sätt är överflödigt.

Opel menar att bilen är för familjer som ska kunna ta sig an allt som vardagen kan tänkas komma med, vilket går i linje med Fronteras något mer robusta utseende.

Resultatet är en bestämt spartansk bil, oavsett val av drivlina. Opel har lagt mycket krut på praktikalitet och enkelhet, något som även återspeglas i listan på extrautrustning – det finns två utrustningspaket att välja på och egentligen inte så mycket mer.

I hybridens fall finns det upp till sju säten att tillgå, vilket är unikt för en bil som är under 4,5 meter lång.

Praktikalitet genomsyrar allt

På plats på Mallorca gavs vi emellertid inte möjlighet att testa någon variant med sju säten.

Dörrarna öppnar sig oerhört brett och insteget är bra. Baksätet är rymligt och fötterna får plats under framsätena. 

Det är högt i tak och bilens praktiska anda genomsyrar allt. Bagageutrymmet sväljer mellan 460 och 1 600 liter.

På typiskt Opel-manér är framsätena ergonomiska. Det finns en hel del hårdplast i kupén och interiört upplevs Frontera som billig.

Instrumentpanelen på 10 tum är lättläst med all relevant information – även om det inte går att se bilens förbrukning någonstans.

Infotainmentskärmen är även den på 10 tum och fungerar för det mesta bra, även om det laggade en del i vår testbil.

Opel har också adderat två knappar till vänster om ratten där den ena stänger av varningen för hastighetsöverträdelse och den andra filhållningssystemet, två säkerhetsfunktioner som numera krävs av EU.

Enkel var bara förnamnet

Eldriften bidrar till direkt gasrespons, men Frontera EV är långt från snabb. Sprinten till 100 km/h tar 12,1 sekunder, och bilen har det lite tufft uppför de brantaste av spanska backar. Styrningen är direkt och har bra tyngd.

Det finns inga körlägen att tillgå, utan Opels ingenjörer har kalibrerat bilen precis som den förtjänar.

Det är lätt att känna av gränsen och även när man går bortom den är det lätt att rädda upp situationen, något som är fördelaktigt vid halt underlag.

Det innebär ett mjukt chassi och en fjädring som parerar ojämnheter förvånansvärt väl, både i höga och låga hastigheter.

En hel del vind- och vägljud letar sig in i kupén, men det är att förvänta sig av en bil i den här klassen.

Det mest utmärkande med elektriska Opel Frontera är hur lätt den känns. Med en tjänstevikt på blott 1 540 kilogram upplevs Frontera som lättfotad och det bidrar till småbilskänslan.

Bilen är oerhört charmig och både lätt och riktigt rolig att pressa på ordentligt i. Rent kördynamiskt gör den exakt vad man förväntar sig och Opel har lyckats få Frontera att vara bestämt körglad.

Det finns två lägen för regenereringen – ett mer kraftfullt och ett lite mer skonsamt. Det går dock inte att stänga av det helt, något jag hade föredragit vid exempelvis motorvägskörning.

Opel Frontera är ett spartanskt charmtroll

Frontera är ett härligt tillskott till marknaden för sympatiskt prissatta elbilar. Räckvidden och laddningskapaciteten gör att den lämpar sig bäst som pendlarbil eller andrabil, beroende på behov.

Nya Opel Frontera erbjuder mycket charm och praktikalitet för pengarna. Den är enormt praktisk och rolig att ratta, och fokuserar enbart på det mest väsentliga.

Bilens ändamålsenliga fokus upplevs som en frisk fläkt i en tid då många bilar försöker vara lite för bra på lite för mycket.

Test: Renault 5 provkörd – årets mest efterlängtade elbil

Test: Citroën ë-C3 – en billig elbil på riktigt

Test: Škoda Elroq provkörd – märkets starkaste kort?