Formel E: Så gynnar motorsport framtidens elbilar
Motorsport har sedan begynnelsen varit en drivare av teknikutvecklingen. Vi besökte Formel E-loppet i Berlin med Nissan för att se hur detta gäller även för elbilar.
Formel E är världsmästerskapet för elbilar, och sanktioneras precis som Formel 1 av Fédération Internationale de l’Automobile, eller FIA i dagligt tal.
I september 2024 är det tio år sedan det första mästerskapsracet gick av stapeln i Peking, och stort fokus har sedan starten legat på att föra utvecklingen inom eldrift och miljötänk framåt.
Detta är också en av de stora motivationerna för biltillverkarna att delta i serien.
Vi besökte årets e-Prix, som deltävlingarna heter, i Berlin tillsammans med Nissan, som har varit en utmanare i serien sedan 2018.
Motorsport mitt i staden
Platsen för Berlins e-Prix demonstrerar perfekt en av de stora fördelarna som Formel E har över bensindrivna racingserier – nämligen möjligheten att tävla i stadsmiljö.
Detta möjliggörs av avsaknaden av avgaser och högt motorljud, och innebär att man kan tävla på platser där motorsport normalt inte är välkommet.
I Berlin hålls racet på den nedlagda Tempelhof-flygplatsen, belägen i centrala Berlin. Tempelhof är en av Europas mest ikoniska flygplatser från 30-talet, och spelade också en central roll i Berlins luftbro åren 1948 till 1949.
I dag är fältet ett friluftsområde med den spektakulära böjda, 1,2 kilometer långa terminalbyggnaden som inramning.
Att kunna placera loppen inne i städer i anslutning till historiska landmärken skänker utan tvekan en extra dimension till att närvara som åskådare, och gör också tävlingarna mer tillgängliga.
Racing relevant för nya elbilar
Att Nissan är övertygade om att elbilar är framtiden är sen gammalt. Redan 2010 lanserade man halvkombin Leaf, som är en av de mest tillverkade elbilarna genom tiderna.
Nissans Formel E-team utgörs av två bilar körda av britten Oliver Rowland och fransk-argentinaren Sacha Fenestraz.
Den stora anledningen till att man satsar hårt på serien är att de tekniska framsteg som man gör på banan är direkt applicerbara på de elbilar man utvecklar för gatan.
– Det som gör Formel E riktigt unikt är att vi gör det genom att använda teknologier och ageranden i framtagandet av bilarna som är relevanta för kärnverksamheten, för mobilitet, berättar stallchefen Tommaso Volpe.
Att lärdomarna från tävlingsverksamheten faktiskt är direkt relevanta för framtidens personbilar är enligt stallchefen också anledningen till att så många biltillverkare är representerade i serien. På startlinjen står utöver Nissan bland annat Maserati, DS och McLaren.
Samtidigt kan man också använda lärdomar från personbilarna i utvecklingen av Formel E-bilarna. Växellådan i nästa års Formel E-bil från Nissan är exempelvis baserad på expertis från personbilar som pionjärmodellen Leaf, berättar Tommaso Volpe.
Teamen optimerar där det räknas för elbilar
Att Formel E ska vara relevant för utvecklingen av eldrivna personbilar är också en av grundtankarna med serien.
Av den anledningen använder samtliga identiska bilar med samma chassi, aerodynamik och batteri. Designen av dessa delar är nämligen inte tillräckligt relevant för personbilar.
I stället får tillverkarna möjlighet att fokusera på komponenter i drivlinan, exempelvis elmotorn, växellådan, invertern och mjukvaran, för att skaffa sig ett övertag relativt övriga team. Dessa komponenter använder i grunden samma teknologi som i gatbilarna, vilket gör lärdomarna extra relevanta.
På frågan om huruvida det hade varit värt att tävla i Formel E helt utan någon marknadsföringsvinkel svarar Tommaso Volpe “absolut”. Han förtydligar dock sedan att både R&D och marknadsföring spelade in i Nissans beslut att skriva under på att stanna i Formel E fram till 2030.
Eftersom eldrivna tävlingsbilar är ett relativt nytt koncept går den tekniska utvecklingen också väldigt snabbt framåt.
– Det fina med detta mästerskap är att det inte finns någon hejd på evolutionen, säger Sacha Fenestraz.
Formel E genomsyras av miljötänk
Genom att fokusera på relevansen av den teknologi som utvecklas för utvecklingen av elbilar för gatan är Formel E en av få racingserier som totalt genomsyras av miljötänk.
Ett exempel på detta är att säsongen planeras från start för att frakten av de 40 bilarna med tillhörande attiraljer mellan tävlingarna ska vara så energieffektiv som möjligt.
Ett annat exempel, som har en direkt inverkan på racingen, är att Formel E till skillnad från andra formelserier inte använder olika däck för olika förhållanden. Detta minskar radikalt antalet däck som måste fraktas till varje race.
Det är också den största kördynamiska skillnaden mellan en Formel 1-bil och en Formel E-bil, förklarar Nissan-föraren Oliver Rowland.
– Den stora skillnaden för oss är att vi har ett allvädersdäck, som inte presterar optimalt när det exempelvis är torrt, men går att använda när det är blött.
Avigsidan av detta är enligt Rowland att man som förare inte kan ta sig samma friheter med däcken, då de lätt överhettas och tappar grepp om man kräver för mycket av dem.
I Formel E vinner man på effektivitet
Utöver begränsningen som däcken innebär är skillnaden i körkänsla mellan Formel 1- och Formel E-bilarna inte så stor som man kan tro – i alla fall inte under ett kvalvarv då man kör för fulla muggar.
Under racen är skillnaden däremot stor då förarna får en begränsad mängd elektricitet till sitt förfogande. Kör man för hårt får man alltså slut på el innan man når målflaggan.
– Vi vinner race baserat på effektivitet, förklarar Tommaso Volpe. Detta betyder att man som förare måste tänka långsiktigt och inte använda för mycket energi vid fel tillfälle. Poängen är att uppmana teamen att sätta effektiviteten i första rummet för att accelerera den tekniska utvecklingen.
En annan dimension av detta är att bilarna är utrustade med en funktion kallad “Attack mode”, som en kortare stund ger bilen högre effekt och måste aktiveras av föraren minst två gånger under varje lopp.
Det hela kompliceras ytterligare av att teamets strateger inte har tillgång till bilens kördata under loppet, utan denna måste förarna själva läsa av från en skärm på ratten och förmedla via radion.
Kontentan är således att en Formel E-förare måste vara väldigt analytisk och ha förmågan att tänka intensivt på strategi och kommunicera löpande under tävlingens gång.
Kvalet visar svagheten av Formel E
I Berlin började vi med att beskåda kvalet för dagens e-Prix, och här blev en av de främsta kritikerna av Formel E som publiksport snabbt uppenbar. Formel E-bilarna genererar förvisso en del vinande ljud från växellådan och elmotorn, men detta går inte att jämföra med skriket från en bensindriven tävlingsbil.
Under kvalet, då bilarna kör varv på varv med stort avstånd till varandra, blir det på grund av avsaknaden av ljud svårt att ta in hur snabbt bilarna faktiskt kör. Detta leder i sin tur till att kvalet inte är särskilt upphetsande ur ett åskådarperspektiv.
För Nissan-förarna var kvalet tyvärr inte heller någon större succé, då Oliver Rowland och Sacha Fenestraz fick starta på 16:e respektive 17:e plats av 22 startande.
Tätare racing än Formel 1
När det var dags för race gick det emellertid bättre, i synnerhet för Oliver Rowland som snabbt avancerade genom fältet.
– Alla kan vinna, vilket man inte alltid ser i Formel 1, berättade Oliver när vi pratade dagen innan racet, och det syns verkligen på hur tät racingen är.
Trots att banan i Berlin är relativt smal och trång låg bilarna ofta sida vid sida genom kurvorna, och det var inte ont om omkörningar. Denna täta racing är något som Formel 1 i dagsläget inte kan bjuda på, och kompenserar bra för avsaknaden av motorljud.
Elbilar med armbågarna ute
Det märktes också snabbt att Oliver Rowland var en av de mest aggressiva förarna på banan, och relativt snabbt hade han armbågat sig upp till ledarklungan.
Som bäst kom Rowland upp till andraplatsen under racet, och när målflaggan flög räckte hans prestation till en tredjeplats bakom Jaguar-föraren Nick Cassidy och DS-föraren Jean-Éric Vergne. Sacha Fenestraz körde upp sig till en niondeplats.
Eftersom Oliver Rowland placerade sig på pallen fick vi närvara vid prisutdelningen, och här fick vi känna på att Formel E trots kritiken har samlat på sig en entusiastisk följarskara.
Tillgängligheten av att racen hålls inne i städer gör säkerligen också sitt, och kan innebära att man lockar till sig åskådare som aldrig hade tagit sig ut på landet till ett traditionellt formelrace.
Detta betyder att även Formel E med tiden kan bli en populär publiksport i linje med sina bensindrivna motsvarigheter.
Även om publiken inte skulle öka kommer Formel E utan tvekan att framöver ha en roll som plantskola för nya tekniska lösningar till våra elbilar.
Gustaf Gripenlöf Karlberg
