Test: Polestar 3 provkörd – viktigare än någonsin

Polestars resa började med Polestar 1 redan 2017. 2019 kom Polestar 2 och nu, fem år senare, är det dags för den nya flaggskeppsmodellen Polestar 3 att äntra marknaden. Vi lade i Högsta Växeln och begav oss till Madrid för en provkörning.

Foto: Polestar

Polestar 3 visades för första gången upp i Köpenhamn i oktober 2022. Nu, två år senare, har det äntligen blivit dags att sätta sig bakom ratten.

Den nya suven blir, tillsammans med kommande Polestar 4, märkets hittills viktigaste modeller.

Märket går från att vara ett märke med bara endast en enda modell, något de delar med tillverkare som Chrysler och Lancia, till att ha tre.

Polestar 3 ger sig in i ett segment bestående av bilar Audi Q8 e-tron, BMW iX, och Mercedes-Benz EQE SUV. Med andra ord är det ingen lätt prövning som Polestar 3 ställs inför.

Det sino-svenska märket har siktet inställt på Porsche Cayenne och vill kombinera rafflande köregenskaper med höga doser lyx.

Test: Polestar 1

Polestar 2 provkörd i Göteborg

Polestar provkörd 1 i Italien

Framhjulsdrivna Polestar 2 provkörd i Stockholm

Älskar gymmet

Vid en första okulär besiktning är det omöjligt att undgå de tydliga Volvo-inslagen..

Framlyktorna påminner om Tors hammare – Volvos ljussignatur – och i det stora hela ser Polestar 3 lite ut som en Volvo XC60 som gått till gymmet och tränat satan.

Volvo-inslagen fortsätter även på insidan där stolarna, symbolerna på olika knappar, och infotainmentsystemet alla är hämtade direkt från Volvo. ”Vi har starka kopplingar till Volvo Cars”, sade även en Polestar-anställd på plats.

Polestar 3 en enormt attraktiv pjäs och bilens atletiska yttre ger nys om vad som komma skall. Interiört möts man av en instrumentpanel i form av en instrumentpanel på 9 tum och en vertikal infotainmentskärm på 14,5 tum.

Materialvalen är högkvalitativa och hela interiören känns bestämt robust. Det finns tydliga lyxbetonade inslag, och sätena är vansinnigt bekväma. Bagageutrymmet är mindre än hos konkurrenterna.

Baksätet är rymligt, även om det saknas bra lårstöd. Något annat Polestar 3 saknar är handtag i taket, vilket är ett trevligt inslag inte minst vid mer aktiv körning.

Infotainmentsystemet är lättanvänt men vi upplevde en hel buggar under vårt test, vilket kan härledas till att bilarna vi testade var förseriebilar.

Det rör sig om ett Google-baserat system som fungerar som väntat. Navigationen är således i form av Google Maps, något som är ett väldigt välkommet inslag. På tok för många funktioner har emellertid tillägnats just skärmen.

Resultatet är att bestämt basala funktioner – så som att öppna handskfacket – görs via skärmen.

Det finns dock genvägar till att exempelvis stänga av varningen för hastighetsöverträdelse. Även backspeglar och ratt ställs in via skärmen. Ljudsystemet är nog för att en audiofil ska ge tummen upp.

Med fokus på föraren

Rent kördynamiskt är det första man lägger märke till luftfjädringen som höjer lyxkänslan. Polestar 3 är bekväm i normalläget även om den är åt det styvare hållet än många av sina konkurrenter.

Sikten runtom är god, vilket även gäller bakåt, den låga taklinjen till trots. I stadskörning är Polestar 3 lättmanövrerad och upplevs som mindre än vad den är.

När man lämnar stadskärnan och ger sig ut på motorväg träder Polestar 3:s mer lyxbetonade ambitioner fram.

Ljudnivån i kupén är låg – delvis till följd av den spanska huvudstadens marmorlena asfalt – och det är farligt enkelt att segla upp i hastigheter som blir svåra att försvara för den lokala sheriffen.

Det är alltså ytterligare kvitton på hur Polestar 3 vill vara uppe och slåss med bilar som Audi Q8 e-tron och Porsche Cayenne. 

Efter ett antal mil på det spanska motorvägsnätet var det dags att ge oss upp i bergen.

Under presentationen av Polestar 3 menade märket på att ”om man inte har en bil som gör att man vill ta en omväg hem så har man valt fel bil”.

Med andra ord är det högt ställda krav på just den kördynamiska upplevelsen vad gäller Polestar 3.

Märket beskriver 3 som ”en suv som känns som en sportbil” vilket sätter ribban högt. De har primärt jämfört den med Porsche Cayenne och BMW iX under utvecklingen.

Körglädje är alltså tänkt att vara dess paradgren. Att ställa in ”sportläget” via infotainmentskärmen kräver dock på tok för många klick.

Det finns inget regelrätt sportläge, utan samtliga parametrar – styrning, dämpare, gasrespons – måste ställas in var för sig, manuellt av föraren.

Atletisk rakt igenom

Vid mer aktiv körning är det första man märker styrningen. Den upplevs som väldigt naturlig med hyfsad feedback och det är tydligt när man börjar nå bilens dynamiska gränser och vägen till gränsen är successiv. 

Det är med andra ord bilen som säger stopp innan fysikens lagar träder fram, ett måste för en kärra som väger hela 2,6 ton.

Just vikten är något Polestar lyckats dölja väl och den nya sportiga suven upplevs som bra mycket flinkare än vad den tekniska datan ger nys om.

Det tydligaste tecknet på den enorma vikten är egentligen accelerationen som är långt från så explosiv som man kan förvänta sig av en prestanda-suv med över 500 hästkrafter. Plattan i mattan möts inte av en särskilt chockerande upplevelse, utan kraften disponeras oerhört linjärt.

Polestar 3 upplevs aldrig som särskilt snabb och även om den uppträder med imponerande politess på kringelkrokiga vägar märks dess skyhöga vikt av vid hårdare körning.

Det mest imponerande med Polestar 3 är emellertid fjädringen och den hanterar grova och ojämna landsvägar med bravur.

Det är aldrig så att man flabbar bakom ratten på Polestar 3 och man kommer inte att välja den långa vägen hem för saken skull.

Men den upplevs som förvånansvärt lekfull och blir aldrig överdrivet hård, vilket är gynsammt för körning på vanliga vägar.

Polestar 3 satsar allt

Det sägs att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det är något man tveklöst kan applicera på Polestar 3. Modellen är livsviktig för märket men lyckas leverera på flera punkter.

Polestar 3 känns lite som en korsning mellan en Tesla och en Porsche, på gott och ont. Rent kördynamiskt imponerar den rejält och lyxkänslan är påtaglig.

Den erbjuder inte samma interiöra raffinemang som en Porsche, men det är snarare en fråga om kontrasten mellan något skandinaviskt och tyskt. De tydliga Volvo-kopplingarna inkräktar emellertid på känslan av exklusivitet.

I det stora hela har dock Polestar 3 tveklöst de egenskaper som krävs för att bli en framgångssaga sett till kördynamik och känsla. Den ger sig in i ett oerhört tufft segment bestående av kräsna köpare, men erbjuder något tillräckligt annorlunda för att det ska vara tilltalande. 

Med sin tredje modell har Polestar visat att de vet hur man bygger en bil, men det gäller att konsumenterna verkligen vill testa något nytt.

Test: Audi Q8-etron med taktält testad – livet på en pinne

Cadillac gör comeback: Elektriska Lyriq till Sverige 

BMW iX M60 provkörd på Gotland