Volvo XC60 B5 Bensin (2020)
Motor:
2,0-liters, 4-cylindrig, bensin med milhybrid-system, 250 hästkrafter, 350 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h:6,9 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Vikt: 1915 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4950/2104/1776mm
Pris: 429 900 SEK (Testbil ca 650 000 SEK)

Bland det bästa med den varierade naturen i vårt avlånga land är att den erbjuder en mängd olika resmål, och en av mina favorit-roadtrips är att bege sig till fjälls framåt vårkanten. I år kändes det dessvärre tveksamt att planera in en veckas utförsåkande i fjällen i goda vänners lag mitt under en brinnande pandemi. Men att helt gå miste om vad jag ser som den mest magiska tiden att vara i Norrland kändes ju snopet. Jag bestämde mig därför för att satsa på en kort och intensiv enmansresa till Jämtland. Knappt 150 mil på en helg skulle det bli, och den nya mildhybrid-versionen av Volvo XC60 föreföll vara ett passande färdmedel för ändamålet.

Sagt och gjort lämnade jag jobbet på fredagskvällen med siktet ställt norrut, med bilen förberedd med både packning och mat. En av de stora fördelarna med att köra norröver i april istället för i februari är att vägarna oftast är snöfria, och så var fallet även nu. För att dra nytta av väglaget valde jag således att följa kusten upp till Sundsvall och sedan vika av inåt landet. Komforten var som alltid i en XC60 mycket god, med låg ljudnivå och en bra körposition. Att de alltjämt fantastiska stolarna har ryggmassage var också mycket uppskattat framåt småtimmarna. 

Volvos nya modellnamn för deras drivlinor är lika förvirrande som de är ologiska. B5 stod det på bakluckan av min testbil, och detta signalerar att den tillhör märkets nya familj av mild-hybrider. Det avslöjar däremot inte vilket bränsle bilen drivs av, för B5 erbjuds med både bensin och dieseldrift. I det här fallet handlade det om en bensinare på 250 hästkrafter, som jobbar tyst och effektivt med bra vrid i mellanregistret. När jag hade svängt in på tvåfiliga E14 mot Trondheim märkte jag även att den är fullt tillräcklig för snabba omkörningar. När man i dessa lägen utforskar de övre delarna av varvtalsregistret letar sig dessvärre en del motorljud in i kupén, och det är ett ganska ihåligt, fyrcylindrigt läte som inte känns särskilt premium. 

Väl uppe i fjällvärlden passar XC60 föga förvånande in helt ypperligt. Den tar sig upp för snöiga backar med övertygelse, och trots göteborgarnas djupa säkerhetsfokus kan man få häcken att sladda ut lite lätt om man vill. Detaljer som att touchskärmen går att använda iklädd handskar påminner också om att detta är en bil utvecklad för att klara svenska vintrar, och när pjäxorna ska krängas på sänks bakpartiet enkelt ned med ett knapptryck. Att testbilen var lackad i en pärlvit kulör som bokstavligt talat strålade i reflektionerna mot snön accentuerade fjällkänslan ytterligare.

På lördagsmorgonen passerade jag genom centrala Åre för att se på de berömda pandemi-trotsande horderna av stockholmare. Några större folkmassor syntes emellertid inte till, men det gjorde däremot en drös Volvo-bilar av nyare snitt – det största problemet med XC60 är nästan att de är så förbannat vanliga. Sedan följde en lång dag i längdspåret, varefter jag begav mig tillbaka till min lånade stuga i Kall, norr om Åreskutan.

Söndag förmiddag bjöd på snöskoteråkning på fjället i strålande solsken innan det var dags att vända kursen hem mot huvudstaden. Eftersom resan inleddes i dagsljus valde jag att köra genom inlandet i jakt på lite trevligare vyer. Tyvärr var isvägen som går över Storsjön utanför Östersund stängd för säsongen, och jag fick därför leta mig ner på ringlande vägar till Svenstavik och E45:an. Här blev jag också påmind att även om XC60 är kapabel att bjuda upp till dans genom kurvorna, så gör den inte detta med någon större glädje. Särskilt styrkänslan är lika död som en uppstoppad älg.

Men man köper inte en Volvo-SUV för dess meriter som sportbil. Det man köper är komfort, säkerhet, och en förnuftig premiumkänsla paketerat i ett stilrent skal. Det bästa är nästan snarare hur Volvo gärna undviker att ge sportiga attribut till bilar som inte behöver dem. Ska man göra frekventa norrlandsresor kan jag dock inte rekommendera att man väljer den bensindrivna B5-motorn, för den är helt enkelt för törstig. I stadstrafik är det säkert möjligt att datorerna kan trixa sig till en låg förbrukning, men i högre farter är det stora luftmotståndet av en SUV svårt att komma ifrån och jag landade på strax över en liter per mil. XC60 är en fantastisk långfärdsvagn, men välj en diesel istället.

Färskt tillskott på redaktionen. Har lätt för att köpa och svårt för att sälja bilar. Tenderar därför ha fler än vad som är ekonomiskt försvarbart. Samlingen består för tillfället av en Saab 96 V4 från 74 och en Jaguar XJ6 från 94.