ÅHVB finalist #4: Honda E
Bilfantaster kan lätt begå misstaget att tro att de enda Honda-modellerna som är värda någon uppmärksamhet heter NSX och Civic Type-R. Det är två bilar med grymma köregenskaper, men som tyvärr också kräver en del i uppoffring. NSX kostar som ett hus i en svensk småstad och Civic Type-R ser ut som en skärmmössa prydd med valfri energidryckslogga. Dessutom är förbränningsmotorer bara så passé – något man inte kan säga om Honda E (lite julrimsinspiration, dagen till ära).
Grejen med Honda E är knappast att den är världens mest logiska köp. Den är dyr och har en räckvidd i paritet med en Kobratelefon, men den bevisar att bilar inte måste vara tråkiga för att vara framtidskompatibla. Designen, som är fenomenal både in- och utvändigt, är inte mer än bilens mest uppenbart o-tråkiga sida.
”Enligt Honda är detta je ne sais quoi design, körglädje och en oändlig mängd charm.”
Något man märker först bakom ratten är att de digitala sidospeglarna faktiskt får sina analoga förfäder att komma på skam, att byggkvaliteten är på topp och att köregenskaperna skänker TV-spelskänsla på bästa möjliga sätt. Trots att modellen uppfyller alla de krav som världens politiker ställer på dagens bilar har den inte tappat vad som – för oss – kanske är det viktigaste med en bil, nämligen känslan.
Honda E är modern och utsläppsfri à la vår tids ideal, men har charm i mängder som annars bara finns i underhållskrävande gamla bilar. Den här bilen levereras med navigatorn förinställd på en kandidatur till Årets Högsta Växeln-bil 2020.
Karl Cajmatz
