Test: Honda E
Honda E Advance (2020)
Motor: Elmotor, 154 hästkrafter, 315 newtonmeter
Kraftöverföring: Enväxlad transmission, bakhjulsdrift
Acceleration: 0–100 km/h: 8,3 sekunder
Toppfart: 145 km/h
Vikt: 1 618 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 3894/1752/1512mm
Pris: 370 200 SEK (testbil, Advance 399 950 SEK)
På väldigt få år har elbilar blivit ganska vanligt förekommande. Det beror inte minst på att Teslas framgångar bevisade konceptets gångbarhet, och gjorde att man på ett politiskt plan tog fram regelverk som skulle snabba på omställningen för alla andra biltillverkare. Teknologin har dock inte hängt med i sådan utsträckning att alla utan vidare kan konkurrera med maxad räckvidd – det som skiljer agnarna från vetet bland elbilsmissionärerna – och därför har begreppet stadsbil fått en helt ny betydelse. Man kan nämligen göra stora besparingar i produktionsledet, genom att göra avkall på batterikapacitet, men då måste man ha något annat. Enligt Honda är detta je ne sais quoi design, körglädje och en oändlig mängd charm. Det har blivit dags att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Honda E!
Som jag antytt ovan är design en väldigt viktig del av den här bilen, och den är minst sagt slående. Det gäller även om man väljer en annan färg än den snorgröna titta på mig-kulören som testbilen var lackad i. På insidan är färgerna förutbestämda, och de gråklädda stolarna med bruna sömmar och bälten ihop med träliknande paneler inger en stark retrokänsla. Materialen är inte lyxiga – träet är exempelvis knappast trä – men tack vare att byggkvaliteten är så gedigen känns interiören likväl påkostad.
Design
Honda E visades för första gången upp i form av Urban EV Concept, på Frankfurtmässan 2017. Den huvudsakliga inspirationskällan är den första generationens Civic, som kom år 1972.
Att design är viktigt hos elbilar som inte nödvändigtvis lämpar sig för långturer blir tydligt om man ser till konkurrenterna, två av vilka utgörs av Fiat 500e och Mazda MX-30. Till skillnad från den sistnämnda av dessa två bilar baseras inte Honda E på någon redan existerande, konventionellt driven modell. Därför behöver den inte hävda sig genom att ha bakhängda bakdörrar, som är jobbiga att öppna. Bakdörrarna på Honda E är helt vanliga och gör det rymliga baksätet lättillgängligt. Genom att dörrhandtagen bak är lite maskerade är det likväl lätt att tro att den bara har framdörrar, som förfadern Civic hade i sitt ursprungliga utförande.
En annan skillnad mot ovan nämnda konkurrenter är att den – likt Volkswagen ID.3, en annan från grunden designad elbil – driver på bakhjulen. Det gör huvudsakligen att svängradien är pytteliten; Hondans 4,3 meter är nästan i paritet med en London-taxi, som är bäst i världen på att ställa om kursen mot Heathrow när det plötsligt blir dags att lämna Europas finansmecka.
Konkurrenter
Mazda MX-30
Fiat 500e
Volkswagen ID.3
Än viktigare, enligt oss på Högsta Växeln, är emellertid hur kul bakhjulsdriften gör alla resor till ett bestämt mål. Några bredsladdar blir det knappast (såvida man inte befinner sig på snö och is), men det är otroligt skoj att känna hur framhjulen får jobba heltid med att bestämma färdriktningen. I enpedalsläge med den (mycket lättanvända) regenerativa bromsningen inställd på högsta nivå är känslan av kontroll på småvägar svåröverträffad, samtidigt som man kan må bra över att värdefull rörelseenergi inte går upp i rök.
Batteriet vill man nämligen inte slösa på, för är man inte försiktig tar det slut innan man hinner säga ”klimatbonus”. Det gäller att undvika motorvägshastighet om man vill komma någonstans dit en motorväg leder. Klart är att Honda E är en stadsbil, och inget annat. Likt MX-30 är det en extrabil för familjen som har råd att lägga ett antal hundra tusen på sitt goda samvete och snygga garageuppfart.
För- och nackdelar
+ Unik design
+ Köregenskaper
+ Nintendo-kompatibilitet
– Räckvidd
– Pris
– Lastkapacitet
Man kan givetvis spara in knappt 30 tusen på att skippa utrustningsnivån Advance, men då går man miste om backspegeln som också är en display, parkeringsassistenten, 18 hästkrafter och rattvärme. Allt detta kan man klara sig utan, men likförbannat blir man också av med 230 voltsuttaget som gör att man kan koppla in sitt Nintendo från 1986 och spela Top Gun medan man laddar batteriet. En genomsnittlig månadslön kanske ändock är lite väl saftigt för den funktionen.
På tal om batterier är förresten 12-voltsbatteriet i Honda E underdimensionerat. Det är i varje fall vad jag fick höra från bärgaren som kom till min räddning, efter att jag lyckats ladda ur batteriet i samband med fotografering. Om inte Honda hittar en lösning på det problemet i form av att blybatteriet alltid kan ta emot laddning från litiumjonbatteriet, kan de åtminstone överväga att utrusta bilen med en större variant. Det ter sig naturligt att en bil med så många elektriska funktioner måste ha rejäl batterikapacitet i 12-voltssystemet; som tur är finns det gott om plats för ett större batteri under ”motorhuven”.
Till exempel måste batteriet i även en basutrustad Honda E försörja digitala sidospeglar – något som är ett tillval för drygt 19 000 kronor på en Audi E-Tron. Lösningen fungerar faktiskt förvånansvärt bra, vilket till stor del beror på att skärmarna som förmedlar ”spegelbilden” till exempel ger föraren extra information som väger upp för den försämrade möjligheten att bedöma avstånd.
Beaktat all teknik man får i Honda E kan man faktiskt förstå varför den kostar nästan 400 000 kronor före klimatbonus. Räckvidden är en svårforcerad barriär även för elbilar med enorma batterier och att ladda dem på språng är ett gissel, möjligtvis med undantag för Tesla. Har man minsta benägenhet för mentala sammanbrott är det därför bäst att betrakta sin elbil som en extrabil för stadsbruk, och innanför murarna är det svårt för dyrgripar som Mercedes-Benz EQC, Jaguar I-Pace eller ovan nämnda Audi att hävda sig med några rationalitetsargument.
Frågar man mig är Honda E ett av elbilsmarknadens mest attraktiva alternativ. De utseendemässiga vinkarna till en svunnen tid är svåra att inte gilla (ovan nämnda bärgare fotade hela bilen med sin mobilkamera innan han åkte vidare på nästa räddningsaktion) och körglädjen bevisar vad en elbil kan göra, vilket inger hopp för bilismens framtid. Kolla gärna in vår videorecension av den här modellen, och passa på att prenumerera på vår Youtube-kanal!
Betyg
Sammanfattning
Honda E motbevisar alla som tror att elbilar är inherent personlighetslösa. Att köra den är som att simultant resa både framåt och bakåt i tiden, utan att ställa till det som Doc Browns DeLorean. Med tanke på hur den smakar kan den knappast kritiseras för vad den kostar.