Test: Mercedes-Benz EQC 400 4-Matic

Mercedes-Benz EQC 400 4MATIC (2020)
Motor:
 Elmotorer, 408 hästkrafter, 760 newtonmeter
Kraftöverföring: Enväxlad transmission, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 5,1 sekunder

Toppfart: 180 km/h
Vikt: 2495 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4762/2096/1624 mm
Räckvidd: upp till 417 kilometer (officiell siffra)
Pris:
 från 805 900 SEK (testbil ca 945 900 SEK)

När Tesla gjorde elbilen till något coolt revolutionerade de bilindustrin. Eller, det kanske egentligen var senare, alltså när de därutöver gjorde den spatiös och någorlunda praktisk. Nog lyckades de i varje fall i termer av att locka över köpare från de traditionella premiummärkena, varför dessa biltillverkare nu är på jakt efter att ta tillbaka sina marknadsandelar. Jaguar I-Pace var först ut på marknaden, och var enligt vår Gustaf värd en nominering till Årets Högsta Växeln-bil – mycket tack vare den Jaguar-typiska kombinationen av överflöd och tystnad (för att inte nämna bränsletörst; det är lätt att köra slut på I-Paces batteri). För de som inte vill ratta en bil av samma märke som alla Bond-skurkar kanske det kan passa med det bilmärke som alla verklighetens skurkar kör: Mercedes-Benz. Låt oss ta reda på hur en av industrins gamla giganter ser på framtiden genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Mercedes-Benz EQC!

Elefanten i garaget är givetvis att EQC – till skillnad från Audi E-tron – inte är byggd som elbil från grunden, utan baseras på stadsjeepen GLC. Det innebär till exempel att den har en kardantunnel som pajar mittplatsen i baksätet en aning. Underligt nog delar Mercedesen detta särdrag med I-Pace, men i det fallet tycks baksätet ändå inte riktigt vara avsett för tre.

Interiören är dock trevlig, i synnerhet fram. Instrumentbrädan har en ganska spektakulär utformning såtillvida att den har ett galler av något slag framme vid vindrutan, som sträcker sig runt till dörrarna, och att fläktutblåsen i mitten utgör någon form av hylla i plast. Hyllan fyller naturligtvis ingen funktion som sådan, och den visar tendenser till att gneka, men syftet med den är inte att man ska pilla och dra i den. Nej, fläkthyllan liksom gallret vid vindrutan är till för att dra uppmärksamhet från det faktum att det finns flera tusen knappar som man kan trycka på; det är ju omodernt.

Alla reglage gör dock att infotainment-systemet navigeras med lätthet, och så även funktioner som adaptiv farthållare och luftkonditionering. Mercedes lösning med touchkänsliga swipe-knappar – eller vad man ska kalla dem – är enligt min mening det bästa på marknaden i termer av rattkontroller. Dessutom har den växelpaddlar vilka, i avsaknad av växlar, används för att justera den automatiska bromskraftsåtervinningen – både intuitivt och användbart!

Utvändigt ser den ut ungefär som en GLC som smyckats ut för att vara med i filmen Tron. Det är ingen kritik. Med undantag för att hjulen på testbilen (vars utförande ganska kaxigt döpts till Edition 1886) är av slaget frånstötande med lågt luftmotstånd, ser den bara ut som en uppstramad och lite avskalad vanlig bil. I fronten har den en tuff ljusramp som sträcker sig över bilens hela bredd och detsamma gäller naturligtvis bak, eftersom 2010-talet är en svunnen tid.

Bakifrån påminner den ljusrampsförsedda EQC väldigt mycket om Porsche Macan. Så mycket att jag för ett ögonblick förvånades över att någon som kör en ny Porsche hade parkerat i samma område som jag – det vill säga, tills jag insåg att det var den av mig parkerade Mercedesen jag betraktade.

Baserat på köregenskaperna skulle man dock aldrig förväxla den med en Macan, vilket i och för sig heller inte är meningen. Att den understyr som en framhjulsdriven elefant påminner bara om att man måste ta det lugnt om man vill komma fram till sitt mål, istället för att få slut på batteri halvvägs. Kör man mjukt och tar sig ända fram når man i alla fall sitt mål utvilad efter att ha åkt mjukt i EQC. Åkkomforten är nämligen bättre än i exempelvis I-Pace, av mina erfarenheter att döma. Måhända att den som lätt blir åksjuk tycker att Mercan är för svampig.

Precis som i alla andra elbilar behöver dessa åkare i alla fall inte oroa sig för att vara fast i bilen alltför länge. Räckviddsångesten är nämligen en ständigt närvarande i vardagen med Mercedes-Benz EQC. Som Andreas påpekade i sin recension av E-tron är det av trendmässiga skäl logiskt att det tillverkas elbilar i SUV-form, men det är av praktiska skäl alldeles obegripligt, åtminstone i Sverige.

En så här stor bil köper man ju för att hela familjen ska kunna åka till fjällen och njuta av att den är fyrhjulsdriven och bekväm på dåliga vägar. Lägg därtill att räckvidden slås sönder och samman om man ens kommer på tanken att ha värme i kupén, så återstår bara att gratulera alla elbilsspekulerande skidåkarfamiljer som bor i Östersund.

Nej, i dagsläget är elbilsägande lite som att ha en hund; gör den ingen nytta är det i alla fall bra om den är liten, söt och lätt att ta hand om. Är ens enda önskan att rädda miljön på sina stadsturer är det bättre att köpa en liten elbil för det ändamålet. Vill man prompt ge ett pampigt intryck med minimalt avtryck – om man till exempel jobbar som PR-medveten skurk – är Mercedes-Benz EQC absolut ett tilltalande alternativ.

Betyg

Exteriör:
Interiör:
Körglädje:
Valuta för pengarna:
Relativ praktikalitet:
Ha-begär:
Relativ prestanda:
Teknologi:
Motorljud:
Komfort:
Total poäng: 3.5

Sammanfattning

Mercedes-Benz EQC 400 4-Matic gör det mesta ganska väl jämte andra elbilar. Den begränsade räckvidden gör dock sitt för att fördärva upplevelsen, eftersom både komfort- och praktikalitetsaspekten blir lidande.