Test: Renault Zoe

Renault Zoe R135
Motor: Elmotor, 52 kWh, 135 hästkrafter, 245 newtonmeter
Kraftöverföring: Enväxlad automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,5 sekunder
Toppfart: 140 km/h
Vikt: 1 502 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4087/1787/1562mm
Pris: 279 990 SEK (med batterihyra) 359 900 SEK (med köpt batteri) (testbil cirka 419 290 SEK med köpt batteri)

Renault var snabbare än en skenande antilop med att ta steget in på elbilsmarknaden. Modellen Zoe kom som ett prisvärt alternativ väldigt kort efter att Tesla hade introducerat Model S på marknaden. Till en början hade Zoe en räckvidd på mycket magra cirka 15 mil. I bästa fall. Renault förstod snabbt att det inte var hållbart att bara kunna ta sig en så pass kort sträcka på en laddning och släppte därför en version med längre räckvidd. Nu har Zoe uppdaterats med både större batteri och någorlunda ny design. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om nya Renault Zoe är en av de vettigaste elbilarna man kan köpa sett till pris och räckvidd.

Renault menar att senaste Zoe har kommit i ett helt nytt utförande. Sneglar man på föregående versionens exteriör kan man snabbt konstatera att den nya liknar den gamla som om de vore varandras spegelbild. Den har fått mer slimmade framljus än tidigare och nya bakljus. Den degklumpsliknande exteriörformen är densamma som innan och det råder ingen tvekan om att det är Renaults elbil man betraktar.

Till skillnad från utsidan är insidan en helt annan upplevelse. Den första Zoen jag körde kändes som ett hemmabygge med material av billig plast och halvfungerande digitala lösningar. Den nya interiören känns klart mer premium och mer genomtänkt än tidigare. Klimatanläggningen är enkel att förstå sig på, ratten är skön att greppa och stolarna är bra mycket bekvämare än tidigare. Den största nyheten är dock infotainmentskärmen som har gått från ett horisontellt till ett vertikalt utförande. Det ser ut lite som en påklistrad iPad men är med det sagt nästan lika responsiv som en.

Det första man märker när man sätter sig bakom ratten är den höga sittpositionen. Det beror på att batterierna är placerade längst ner i bilen. Det gör inte helt oväntat att Zoe är relativt stabil på motorvägen såväl som på lite kurvigare landsvägar. Den inger absolut inte känslan av att vara en sportbil på något sätt och vis men den låga tyngdpunkten hjälper till att slippa luta som tornet i Pisa i varje sväng.

0-till-100-tiden på papper är ungefär lika imponerande som att kunna sätta på sig sina egna strumpor. Det är med andra ord inte något som någon kommer att tappa hakan över. Precis som nästan alla andra elbilar är gasresponsen dock omedelbar. Det innebär att den alltid känns rapp i stadstrafik och om man vill köra om i låga hastigheter. Det faktum att Zoe är framhjulsdriven gör dock att ratten är vildare än tjuren Ferdinand efter ett getingstick varje gång man trycker gasen i botten.

Renault Zoe är tveklöst en prisvärd och praktisk elbil i lite mindre format. Visst har priset ökat jämfört med den första versionen som släpptes, men det har även den övergripande kvalitetskänslan. Renault uppger en räckvidd på cirka 390 kilometer och man kommer, utan särskilt mycket besvär, cirka 350 kilometer vid verklig körning. Att den också är bekvämare och tystare än tidigare är ingen nackdel. Det kommer knappast som någon överraskning att Zoe är Europas mest sålda elbil och den är enligt mig en av de vettigaste elbilarna man kan köpa sett till pris och räckvidd. Dock är de närmsta konkurrenterna inte långt ifrån.