Test: Mercedes-Benz E 400 tar sig an New Orleans

2018 Mercedes-Benz E 400 4MATIC Kombi
Motor: 3.0-liters, V6, 333 hästkrafter, 480 newtonmeter
Kraftöverföring: 9-stegad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 5,3 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1982 kilogram
Mått (längd/höjd/bredd): 4932/1475/1851 mm
Pris (USA): 585 000 SEK (Testbil cirka 850 000 SEK)

När det kommer till helger kan man lugnt konstatera att Memorial Day Weekend är lika amerikansk som att inte kunna identifiera Ryssland på en karta. Som en europé ansåg jag att det bästa sättet att fira på vore att ta den mest europeiska bilen jag kan tänka mig och kontrastera de två. Mitt mål var New Orleans som på ett sätt är en potpurri av den amerikanska södern och Europa med dess tydliga franska inslag. Bilen jag valde var en Mercedes-Benz E 400, givetvis i kombiutförande. I Europa är karossformen lika vanlig som klamydia på Rhodos men i USA är den lika vanliga som smala människor. Låt oss ta reda på om vi kan vända vinden genom att lägga i Högsta Växeln och ta oss an flakbilens Mecka.

Varje gång jag ser en kombi i USA blir jag orimligt exalterad; häromdagen körde jag nästan av vägen för att jag såg en Volvo V90. Ibland ser man något som en Buick Roadmaster men att se en E-Klass kombi är ovanligt, speciellt söderut. Med det sagt ser E 400 minst sagt anständig ut – ”damn, them boys are in the new Benz Wagon!” – och erbjuder allt som gör en SUV på tok för överflödig. Den är bättre att köra, drar mindre bränsle, det finns lika mycket utrymme, den kan dra en släpvagn, och den är säker. Dessvärre är det sällan rationalitet som är grunden till ett bilköp.

Att köra från Atlanta till New Orleans innebär sju timmar på motorvägen. Att få det avklarat i en E 400 med 300 000 kronor i extrautrustning kräver ungefär lika mycket ansträngning som att sitta ner, bokstavligt talat. Distronic Plus-systemet, de masserande och ventilerade sätena, och det fenomenala ljudsystemet förvandlar valfri långfärdskörning till något outsägligt avkopplande. Resultatet av det är att vi anlände i New Orleans utvilade, vilket vi även hade gjort med sex gastande ungar i bilen (den är sjusitsig) tack vare alla komforthöjande funktioner. Lyckligtvis slapp vi det.

Till min stora förvåning var den uppmärksamhet vi fick i Mercan påtaglig. Med hänsyn till att varenda fordon registrerat i Louisiana är en pickis är en kombi knappast en vanlig syn. Ändock kände vi oss inte helt malplacé då antalet turister var överväldigande. Till skillnad från många andra amerikanska städer, är New Orleans stolta över sitt europeiska arv och de franska kvarteren erbjuder en mindre seriös inställning än den tyska kombin. Med det sagt har staden onekligen inslag av tvättäkta amerikanska nationalism.

E 400 är en snygg skapelse, något som även syns på interiören som är exceptionell. Kraften skjuts ner i backen via en förträfflig nio-stegad automatlåda. I det stora hela kan prestandasiffrorna beskrivas som tillräckliga, men om du gillar att trycka på lite extra kommer du att bli positivt överraskad. Den är ingen förarorienterad bil, men jämfört med valfri SUV är den briljant. I USA har den dessutom inga konkurrenter, särskilt inte i sitt sjusitsiga utförande.

Vad är då grejen? Varför är kombi-bilar lika ovanliga i USA som en enhörningar? Dels har det att göra med att varenda kotte köper en pickis eller en SUV för att varenda kotte har en pickis eller en SUV. Det gör att man rent instinktivt inte vill vara i något mindre som därför framstår som ömtåligare. När det kommer till att slussa runt sin familj är man nog inte särskilt sugen på att kompromissa. På så vis blir det en ond cirkel som helt enkelt leder till att alla kör enorma bilar.

Mercedes-Benz E 400 framstår som lika sofistikerad som en tysk greve och i USA riktar den sig mot individer som åker på kulturresor i Europa. Med andra ord förstärker den stereotypen beträffande europeiskt snobberi som minst sagt utmärker sig bland den reformfientliga mentalitet man finner i Louisiana. New Orleans känns nästan pseudo-europeiskt när man spatserar runt, och på så vis erbjuder staden det bästa av två världar. Det gör även E 400 som såg både hemmahörande ut och olämplig ut samtidigt. Den visar dock att man inte måste kompromissa på körglädje bara för att man slutat med preventivmedel.  Den är ingen E 63 men den räcker gott och väl. E 400 Kombi, oamerikansk, och bevis på att praktikalitet inte måste suga.