Test: Mercedes-Maybach S650

Mercedes-Maybach S650
Motor: 6,0-liters, 12-cylindrig, bensin, 630 hästkrafter, 1000 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad automat, bakhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 5,0 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 2355 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 5462/1930/1498mm
Pris: 2 183 000 SEK
(Testbil ca 2 600 000 SEK)

Maybach grundades för över 100 år sedan och producerade då bilar värdiga såväl kejsare av mindre kontinenter som Krösus Sork. Märket blev dock inte särskilt långvarigt, och vi såg ingen ny modell fram till 2002. Maybach, nu i Daimlers ägo, började producera en ultralyxig konkurrent till den då sprillans nya Rolls-Royce Phantom. Historien återupprepade sig här tyvärr igen och bilen var en större flopp än en viss Toyota-baserad Aston Martin.

När vi minst anade det drogs skynket av Mercedes-Maybach för två år sedan. Syftet med modellinjen är att erbjuda Mercedes allra mest exklusiva modeller i ett ytterligare lite mer exklusivt paket. Utbudet består naturligtvis huvudsakligen av S-klass sedan och coupé, och vi har testat den förstnämnda, då givetvis med den största motorn man kan få. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och recensera nya Mercedes-Maybach S650.

Mercedes-Maybach S650 är alltså kort fattat en S-klass med en ännu bättre interiör och ett sjuhelvetes baksäte. En vanlig S-klass är naturligtvis klassledande när det kommer till interiören, och i en Mercedes-Maybach är känslan ännu lite bättre. Det är läder överallt, och då menar jag verkligen överallt. Om du lyckas hitta en yta någonstans i bilen som inte är täckt av läder, trä, eller metall, lovar jag att endast äta lakrits resten av mitt liv. Jag hatar lakrits.

Någonstans där börjar också Maybach S650s problem uppdagas. Den ser i mångt och mycket ut som en något förlängd S-klass, interiören är exakt som i en S-klass fast med mer läder, och det snygga men infernaliskt krångliga infotainmentsystemet är också kvar. Det finns en mycket god anledning till detta, Mercedes-Maybach S650 är inget annat än en S-klass som har fått ett ordentligt kosmetiskt lyft.

Så hur är den då att köra? Ganska underväldigande om jag ska vara helt ärlig. Den som någonsin har suttit bakom ratten på en S-klass vet exakt hur processen går till. Man slår sig ned, stänger soft close-dörrarna, får ratten elektroniskt justerad mot sig, lägger i Drive med växelväljaren på ratten, och glider sedan iväg i yttersta lyx och komfort. Maybach är dock avsevärt tystare. Så tyst att den var världens tystaste produktionsbil innan nya Rolls-Royce Phantom roffade åt sig guldmedaljen i den grenen.

S650 är givetvis oerhört snabb med sina 630 hästkrafter, men motorn är inte unik för Maybach-modellen. I AMG S65 sitter samma pjäs, om än något sportigare inställd. Prestandan är mer än vad som någonsin kan anses vara nödvändigt i en bil av denna typ, men tanken är att motorn aldrig ska tillåtas bli ansträngd, oavsett vad för tokerier man utsätter den för. Med detta har de verkligen lyckats. Motorn är en sann juvel som går tystare och jämnare än Robin Hood i kung Johns sovrum.

Än så länge har det alltså varit svårt för mig att rättfärdiga den stora prisskillnaden från en Maybach S650 och en vanlig S-klass, bortsett från motorn. Efter detta slog jag mig ner i baksätet och ändrade min åsikt snabbare än jag hann säga ”Das Beste oder nichts”. Jag har haft det enorma privilegiet att ha fått åka i några av världens bästa baksäten i allt från Bentley och Rolls-Royce, till Lexus och BMW, men inget kommer ens i närheten av det som finns i Mercedes-Maybach S650.

Tänk dig business class fast utan den där otrevliga känslan av att det har suttit tusentals filurer i samma stol och smulat ner den med gratis chips och kakor. Det givna valet är självfallet höger baksäte, som i princip blir till en säng för den lyckligt lottade att sova i. Passagerarframstolen bildar ett fotstöd, och mittkonsolen rymmer två ordentliga bord. Det är alltså fullt möjligt att sova eller arbeta i baksätet på Maybach S650 och det är vid den punkten som bilen revolutionerar baksätesåkande. Helt plötsligt bryr jag mig inte om att det tar fyra gånger så lång tid att köra bil som att flyga, jag befinner mig hellre i baksätet på en Maybach än någon annanstans, även bakom ratten. Jag älskar att köra bil, men för första gången blir jag hellre körd.

Vem är då Mercedes-Maybach S650 till för? Den är inte särskilt upphetsande att köra eller titta på. Om du vill skryta finns det gott om brittiska bilar som klarar av den biten mycket bättre. Om du istället har en chaufför och värderar din tid så högt att du måste kunna vara produktiv även under bilresor är den fullkomligt perfekt. Dessutom kostar den inte i närheten så mycket som motsvarande Rolls-Royce eller Bentley. Maybach S650 framstår därför som lite av ett kap, men ett som jag är helt ointresserad av. Bilen är fantastisk på en sak, och det är baksätet, och jag befinner mig fortfarande hellre bakom ratten. När det förändras är det dock inget snack om vilken bil som kommer att stå allra först på min lista. Över Bentley och Rolls-Royce.