McLaren 570 GT
Motor: 3,8-liters, V8, bensin, 570 hästkrafter, 600 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad automat dubbelkoppling, bakhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 3,4 sekunder
Toppfart: 328 km/h
Vikt: 1403 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4530/2095/1202mm
Pris: 2 225 000 SEK (Testbil cirka 2 800 000 SEK)

För 25 år sedan skrevs McLaren F1 in i historieböckerna. Det krävdes finess och nästintill övermänsklig körförmåga för att hantera den. Två decennier senare har superbilen som koncept utvecklats från en otillgänglig fartmaskin till ett hanterbart och nästintill välkomnande ting. McLaren 570 GT försöker ta sig an båda extremer – “den är till för de som ska på roadtrip men som gärna tar den långa vägen hem” för att citera dem själva. Med andra ord har den som syfte att erbjuda både det GT-beteckningen innebär samtidigt som den måste leva upp till McLaren-emblemet, samma emblem som har vunnit LeMans. Låt oss ta reda på om den finner balansen genom att lägga i Högsta Växeln och åka till Alperna med McLaren 570 GT.

Vid första anblick kan vem som helst konstatera att McLaren 570 GT ser ut att höra hemma på valfri sovrumsaffisch. Den är fängslande att beskåda, och med den unika bakluckan i glas är den sanslöst vacker. Utseendemässigt har den allt som man kan begära och dörrarna som öppnas uppåt är sannerligen pricken över i:et. Som väntat är det omöjligt att åka någonstans utan att få känslan av att befinna sig på röda mattan.

Det är inte bara på utsidan som 570 GT utmärker sig, utan även interiören är exceptionell; den lever upp till prislappen. Allt kommer direkt från McLaren, inga syskon inom koncernen här inte. Ljudsystemet efterliknar en skulptur och låter förträffligt, och det syns tydligt att varenda millimeter av insidan har krävt enorm eftertanke. Det är en otrolig plats att tillbringa tid på men dessvärre även en obekväm sådan. Kupén känns i alla fall luftig och inte alls lika klaustrofobisk som jag förväntade mig vilket leder till ökat förtroende eftersom man har stenkoll på hur bilen är placerad.

Jag såg minst sagt fram emot upplevelsen bakom ratten. Vårt äventyr påbörjades i München, men vi styrde snabbt skutan mot Alperna. I vår karavan bestående av en Aston Martin Vantage, en Honda NSX, och en Porsche 911 T var det McLaren som fick mest uppmärksamhet. I stadstrafik känns växellådan trög, och de stumma bromsarna är svåra att modulera. Det är saker som faktiskt spelar roll då 570 GT ska kunna användas dagligen. Infotainmentsystemet är förvånansvärt intuitivt men kräver en del tålamod.

På motorvägen blir sätena snabbt ett bekymmer eftersom de erbjuder mindre trevnad än ett lågprisflygbolag; inte direkt GT-vänligt. Både väg- och vindljud håller sig dock på en skaplig nivå och man kan konversera utan att anstränga rösten. Det är ingen GT i begreppets reella mening, men de två bokstäverna pekar på var McLaren har lagt sitt fokus. Med en 570 hästkrafters V8 är plattan i mattan ett spektakel i sig. Gång på gång körde jag över 300 knyck. Man sitter millimetrar från backen vilket innebär att fartsensationen är, öh, sensationell men i sådana hastigheter känns den aningen nervös. Den saknar den tyngd som man finner i en Bentley Continental GT och är inte tillstymmelsen till lika stabil.

När vi äntligen närmade oss bergen var det dags för bilen att visa vad den gick för. Jag var mer än exalterad över att se 570 GT spänna musklerna. Först och främst är den otäckt snabb – jag är bombsäker på att den har mer än 570 kusar. Gasen i botten leder dock till en hel del turbolagg, något vissa anser ger bilen karaktär men jag anser att det påverkar körupplevelsen negativt. När man är uppe i ungefär 4000 varv öppnar sig slussarna och man fullständigt flyger fram. Prestandan är enastående, och när man känner sig bekväm med bilen kan man sätta på banläget vilket tar upplevelsen till en helt annan nivå. Lyckligtvis har den bromsar som skulle kunna stoppa en jumbojet. Styrningen är snudd på telepatisk och det känns som att den alltid ligger steget före. Mängden grepp verkar vara oändlig men om man trycker på för mycket understyr bilen gärna. Den är förvånansvärt rolig att köra och jag förväntade mig ändå att upplevelsen skulle vara mognare.

På väg ner från berget jagade jag Andreas som körde Aston Martin Vantage. Det var då det uppenbarade sig. Jag var överöst med en tsunami av känslor och insikten att jag körde en McLaren 570 GT för kung och fosterland i de österrikiska alperna. Jag tävlade mot bränslemätaren som närmade sig tom tank likt en dykande falk. Livet har sannerligen sina stunder, men det är få stunder som kan överträffa de i en 570 GT. Och det är där som bitarna börjar falla på plats, det är himmelriket med en extra dos praktikalitet.

McLaren 570 GT är inte svårkörd men trots det kräver den ens fulla uppmärksamhet. Givetvis har det faktum att det är en McLaren samt den astronomiska prislappen en inverkan men trots allt erbjuder den en upplevelse som går att bemästra. Så fort man skruvar upp inställningarna får man minst sagt valuta för pengarna. Det är en enastående maskin som kompromissar till fördel av körglädje. Det är ingen GT, och den har sina tillkortakommanden. Men när du väl kommer till Alperna, då bryr du dig inte om sådana petitesser.

BETYG
Exteriör
10
Interiör
10
Körglädje
9
Valuta för pengarna
7
Relativ praktikalitet
8
Ha-begär
10
Relativ prestanda
10
Teknik
8
Motorljud
8
Komfort
7
Chefredaktör och medgrundare. Har kört snabbast av alla på redaktionen (344 km/h). Känner till varenda bil som någonsin tillverkats.