Test: Porsche 959 provkörd – en legendarisk förlustaffär
När Porsche-museet i Stuttgart ringer och frågar om man vill provköra en av deras 959:or, packar man snabbt väskan och beger sig till Arlanda. Väl på plats i Stuttgart stod vi ansikte mot ansikte med en av de mest ikoniska superbilarna genom tiderna, en bil som var så banbrytande när den lanserades att den känns modern än idag, över 35 år senare.
Låt oss lägga i Högsta Växeln och provköra Porsche 959.

Foto: William Koitrand
Hur såg 959 dagens ljus?
Under 1980-talet dominerades rallyscenen av den ökända Grupp B-klassen – en tävlingsserie för extremt trimmade bilar som flög över smala grusvägar och kom farligt nära publiken vid vansinniga topphastigheter.
Porsche ville förstås inte stå utanför och bestämde sig för att utveckla en egen rallybil.
Konceptbilen såg ut som en bredare och längre 911 från framtiden, komplett med de ikoniska runda framlyktorna och en integrerad bakspoiler som sträckte sig över hela bilens bredd.
Den färdiga produkten, 959, lanserades 1986 – precis lagom till att Grupp B hunnit förbjudas på grund av den livsfarliga naturen i tävlingarna.
Trots att 959 på sätt och vis var föråldrad redan när den rullade av bandet, beslutade Porsche att sälja den exklusiva och extremt dyra bilen till sina kunder.
Det sägs att Porsche förlorade över två miljoner kronor på varje exemplar som såldes, eftersom den var så kostsam att utveckla och bygga.

Porsche 959 var en teknisk revolution
Exemplaret vi körde var en steingrau 959 Komfort med tidstypisk flertonad tygklädsel – något som får vilken entusiast som helst att le av nostalgi.
Interiören domineras av en stor ratt och en horisontell panel som rymmer det enda stället i hela bilen där det faktiskt står ”959”. Bredvid ratten sitter en extra spak som låter föraren justera fyrhjulsdriften efter vädret – sol, regn eller snö.
I mittkonsolen finns dessutom två vred för att kontrollera de hydrauliska stötdämparna: ett för bilens höjd och ett för styvheten.
Den tekniska nivån är imponerande, särskilt för en bil från 1986. Samma år som brittiska Mini-ägare tvingades ställa in sina utflykter vid kallare väder för att bilen inte startade, lanserade Porsche en bil med funktioner som känns avancerade än idag.

Prestanda som imponerar än idag
Motorn är en 2,85-liters boxersexa som både luft- och vattenkyls, och på den sitter två turboladdare som arbetar sekventiellt. Vid låga varvtal arbetar den ena turbon, medan den andra aktiveras vid högre varv.
Tanken var att eliminera turbolag, och med 1980-talets mått mätt lyckades Porsche bra. I jämförelse med moderna bilar är dock historien annorlunda – mellan 900 och 2000 varv händer det knappt något, men från 2000 till 5500 varv börjar saker hända på riktigt.
Efter 5 500 varv är accelerationen rent dramatisk, och man greppar ratten för glatta livet medan bilen skjuter iväg med en kraft som känns nästan skrämmande.
Porsche 959 var en av de första bilarna att nå 320 km/h eller 200 mph, och Porsche stoltserade med att detta var möjligt i en bil som teoretiskt kunde frakta fyra personer.
I praktiken passar baksätet bäst för mindre passagerare, men genom att fälla ryggstöden får man ett förvånansvärt rymligt lastutrymme.
Även under ”frunken” ryms ett par weekendväskor, vilket var mer än vad någon konkurrent från samma tid kunde erbjuda.

En komfortabel superbil
Utöver det sofistikerade fjädringssystemet har 959 ihåliga magnesiumfälgar för att spara vikt och ett däcktrycksövervakningssystem (TPMS) som övervakar trycket i varje enskilt däck – en funktion som den var först i världen med.
Komfort-versionen erbjuder även luftkonditionering, radio och elstolar med värme, vilket gör den användarvänlig på ett sätt som var ovanligt för superbilar under 1980-talet.
I Sport-versionen skalades all överflödig komfort bort för att maximera prestandan, men Komfort-modellen är ett imponerande exempel på hur Porsche lyckades kombinera lyx med teknik.


Körupplevelse och charm
Att köra Porsche 959 är en upplevelse som blandar det moderna med det klassiska. Här behövs ingen choke, och den sexväxlade manuella lådan – den första i sitt slag – gör körningen smidig.
Vid en närmare titt på växelspaken ser man dock att det står ”G” där första växeln borde vara. ”G” står för Gelände, eller terräng, vilket är en lågväxel designad för att underlätta körning i svårare förhållanden.
Med sin höjbara fjädring och fyrhjulsdrift skulle 959 kanske kunna beskrivas som en superbil för Land Rover-entusiasten.
Bromsarna är dock en utmaning. De är relativt stumma och svårmodulerade, och skillnaden mellan lätt och full bromsverkan är liten.
Trots det är de oerhört effektiva och kommer med ABS – något som var mycket ovanligt för sin tid, särskilt i hastigheter över 300 km/h.

Porsche 959 var långt före sin tid
Porsche 959 är på många sätt en bil som är svår att jämföra med andra.
Dess design är tillräckligt subtil för att många ska missta den för en äldre 911, vilket är en fördel när man kör runt i en bil värd tiotals miljoner kronor.
Samtidigt kombinerar den prestanda och komfort på ett sätt som få bilar, moderna eller klassiska, kan matcha.
Jag kan inte hjälpa att bli fullkomligt förälskad i Porsche 959. Dess charm, prestanda och diskretion gör den oemotståndlig.
Visst finns det saker som kan kritiseras – den tunga kopplingen, den ojämna kraftleveransen och avsaknaden av moderna hjälpmedel.
Men det är också dessa egenskaper som gör 959 så unik och älskvärd. Tyvärr förblir den en dröm för de flesta av oss, men kanske är det också just det som gör den så magisk.

Porsche 959 (1988)
Motor: 2,8-liters, boxersexa, bensin, 450 hästkrafter, 500 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell, fyrhjulsdrift
Acceleration: 0–100 km/h: 3,9 sekunder
Toppfart: 315 km/h
Vikt: 1 450 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4260/1280/1840 mm
Miltal testbil: 19 241 kilometer