Provkörning: Maserati Levante och Maserati Ghibli

I en värld där BMW, Audi och Mercedes blir en allt vanligare syn för var dag som går finns det ett tydligt behov av något som är ett snäpp mer exklusivt. Det är där Maserati kommer in. De har historiskt sett fokuserat på sportvagnar, men 1963 hände något. Världen fick beskåda en Maserati med fyra dörrar som fick det ofattbart kreativa namnet Quattroporte (som bokstavligt talat betyder ’fyra dörrar’ på italienska). Märkets fokus låg dock länge på sportbilar, trots Quattroporte, men detta har skiftat under de senare åren. Maseratis modellutbud består nu av fler bilar med fyra än två dörrar vilket visar på en uppenbar ambition att tillhandahålla ett mer exklusivt alternativ till de ovan nämnda tyska aktörerna. Vi fick nyligen chansen att testa SUV:en Levante och den mindre sedanen Ghibli. Dessa lär vara de två mest populära modellerna, så frågan vi ställer oss är: vilken Maserati bör man välja?

Den Maserati Ghibli som vi testade var i ’S Q4’-utförande vilket innebär 80 extra hästkrafter (till 430 hk), och drivning på alla fyra. Resultatet är naturligtvis mer prestanda, grepp och en förbaskat fin väghållning. Ghibli ligger därför som klistrad mot marken och när man trycker plattan i mattan händer det en hel del, men inte så mycket som jag hade räknat med. 0-100 km/h går på strax under fem sekunder vilket inte är särskilt imponerande för en bil av den här typen. En BMW M3 med lika många hästkrafter och enbart bakhjulsdrift klarar trots allt av det på närmare fyra sekunder. Ghibli är dock avsevärt mer bekväm, och motorljudet är gudomligt och himmelskt på samma gång.

Utseendemässigt är Ghibli en riktig påse blandgodis. Framifrån är den lika aggressiv som en misskött dobermann, men bakifrån ser den rätt mesig ut. De praktiska egenskaperna är inte heller överväldigande. Bagageutrymmet är acceptabelt men baksätesutrymmet är icke-befintligt vilket är märkligt för en bil som ändå är så pass stor.

Gemensamt för både Ghibli och Levante är en tveksam interiör. En av de absoluta mest fundamentala funktionerna för en kontrollpanel är volymvredet. Jag var tvungen att stanna bilen för att lokalisera denna, och då tog det mig ändå tio minuter. Tio! Många interiörkomponenter återfinns också i de andra bilarna som tillhör FCA-koncernen, som exempelvis Jeep och Dodge. Detta är inte något bra. Man får nämligen samma infotainmentsystem om du köper en Jeep Grand Cherokee som om du slår till på en Maserati Ghibli S Q4. Dessutom är systemet fult, långsamt och krångligt. Andra problem som den Ghibli jag provkörde hade var ett klimatsystem som verkade leva sitt eget liv, på tok för stora panelgap, och växelpaddlar som är i vägen för blinkersspaken.

Maserati Ghibli är en jättefin bil att köra, men det är inte tillräckligt i ett segment som är lika mättat som Leif GW Perssons julbordstallrik. Visst, Ghibli är den mest exklusiva bilen i sin klass sett till hur ovanlig den är, men det är inte tillräckligt för att rättfärdiga ett köp av en objektivt sämre bil som också kostar mer. När det kommer till Levante är dock mitt utlåtande helt annorlunda.

Maserati Levante har en mer konsekvent och enhetlig exteriör än Ghibli. Den är rent ut sagt skithäftig från alla tänkbara vinklar. Levante har också ett baksäte som faktiskt går att använda, och ett bagageutrymme som sväljer mer än ett lägenhetsförråd. Dessutom har bilen luftfjädring vilket inger en känsla av att köra på ett moln istället för E4:an i södergående riktning.

Styrningen är rapp och responsiv, och bromsarna biter tidigt och hårt. Prestandan är god, men inte överdrivet god, precis som i Ghibli. Skillnaden här är att man sitter högt upp i en stor och bekväm SUV. Väghållningen är nästan lika bra som i Ghibli, och det är oerhört imponerande för att vara en så stor bil. Av just den anledningen uppskattar jag verkligen Levante för vad den är; stor, bekväm, och väldigt unik.

Både Ghibli och Levante är fina bilar, men Levante imponerar medan Ghibli inte gör det. Så vilken Maserati bör man välja? Svaret bör vara uppenbart.