Test: Range Rover Evoque Cabriolet

Range Rover Evoque Cabriolet HSE Dynamic (2017)
Motor: 2,0-liters, fyra cylindrar, turbo, diesel, 180 hästkrafter, 430 newtonmeter.
Kraftöverföring: 9-stegad automat, fyrhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 10,3 sekunder
Toppfart: 195 km/h
Vikt: 1967 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4370/1609/2086 mm
Pris: 605 900 SEK
(Testbil ca 771 000 SEK)

Att kombinera två olika segment inom bilindustrin för att skapa ett nytt är ingen nyhet. BMW lyckades popularisera SUV-coupé-hybriden och på senare tid har i stort sett samtliga bilmärken gett sig in i det så kallade crossover-segmentet. Jag hävdar att en bil endast kan anses vara briljant om den har siktet inställt på en sak. En Bentley Continental GT är till för att korsa kontinenter, en Mazda MX-5 är till för göra en glad och en Honda Civic Type R är till för att man ska förlora körkortet.

Men varken bilindustrin eller konsumenterna verkar hålla med om detta eftersom tillverkarna fortsätter med att pumpa ut hybrider mellan olika segment. Nu har Range Rover har tydligen gjort en marknadsundersökning och konstaterat att det världen behöver är avkomman från en stadsjeep och en cabriolet. Det är något som har gjorts förr vilket jag är fullt medveten om men faktum är att det var ett ganska bra tag sedan sist. Frågan är nu om Range Rover har lyckats med att starta en ny trend eller om de totalt har tappat vettet. Låt oss ta reda på detta genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Range Rover Evoque Cabriolet.

Givetvis är det man tycker om en bils utseende ytterst subjektivt; men att kalla en Evoque cab för snygg är som att tycka att Mekonomen är en lämplig verkstad för att serva sin Bugatti Chiron. Det är troligtvis en av marknadens mest ograciösa bildesigner och känns otroligt klumpigt gjord. Den ser ut som korsningen mellan en tegelsten och en torktumlare. Vanliga Evoque Coupé är en bil vi på Högsta Växeln tycker ser mycket anständig ut.

När de nu beslutat sig för att göra sig av med taket har de dock druckit för mycket absint. Med taket uppfällt ser bilen snäppet bättre ut men det är lite som att säga att Stefan Löfven är snyggare än Barbapappa. En fördel med att inte ha något tak är att sikten ut blir många gånger bättre (något som är ett problem i coupén) men eftersom man väljer att köra bilen med uppfällt tak spelar det egentligen ingen roll.

Man sitter mycket bekvämt och bra i framsätena, men i baksätena är det en lite mer klaustrofobisk historia med taket uppfällt. Det finns förvånansvärt mycket utrymme trots att bilen är förhållandevis kompakt. Bagageutrymmet är lika praktiskt som bilens handskfack – de rymmer nämligen precis lika mycket.

Det ska dock inte förglömmas att en Evoque cab är en livsstilsbil, inte en bil som man köper som enda bil (även om Range Rover marknadsför den som en året-runt SUV) och ett exempel på det är att man endast kan välja bilen med de två dyraste utrustningsalternativen. Enligt Range Rover är folk som köper bilar som denna inte intresserade av ”instegsmodeller” vilket priset reflekterar; något jag kommer att återkomma till.

När man köper en Range Rover Evoque Cabriolet är man, i min värld åtminstone, lika intresserad av kördynamik som en Ferrari-ägare är av att inte synas i trafiken. Bilen vi testade var försedd med en 180-hästars diesel med 430 newtonmeter som, öh, icke-katapulterar Evoquen till 100 på 10,3 sekunder – mycket på grund av att den väger 2 ton. Jag begriper fortfarande inte idag varför man skulle välja en diesel i en cabriolet.  Gladeligen känns bilen betydligt rappare än sina 10,3 sekunder och allt vrid är tillgängligt vid väldigt låga varv vilket gör att den passar ypperligt i stadstrafik, något den är byggd för.

Den niostegade automatlådan är helt fenomenal och växlar lika mjukt som en dunkudde landar på en madrass – så länge man inte gör kickdown. Bilen är väldigt bekväm, ljudsystemet är fantastiskt och med bashögtalarna uppvridna till max kan man få ett studentflak att framstå som en Luciakonsert. På landsväg är bilen förvånansvärt kontrollerad även om det är en bil som inte är tillstymmelsen till intresserad av att köras dynamiskt.

Att kombinera just stadsjeeps-aspekten med en cabriolet är rent teoretiskt väldigt trevlig – om man någonsin kör nedcabbat är det inne i stan och på landsväg vilket lämpar sig VÄL. I praktiken är det dock en annan femma och den klumpigt utformade designen drar till sig rejält med uppmärksamhet. Det har troligtvis att göra med att bilen passar ungefär lika väl in i Sverige som 9/11-skämt gör på en minnestund för just 9/11. Där Range Rover Evoque Cabriolet passar in är på södra Europas gator – jag såg flera stycken i både Nice och i Monaco på min 1000-mila resa genom Europa.

Det är en bil man köper till sitt semesterhem när man har betydligt mer pengar än vett. För att återkoppla till min tidigare kommentar om bilens pris – grundpriset på en Evoque cab med 180-hästars diesel och det dyraste utrustningspaketet är 605 900 SEK. Vår testbil landade på 771 000 SEK. Det får mig att dra en slutsats – det finns två typer av människor i denna värld. De som köper både en BMW M3 och en Mazda MX-5 och de som saknar hjärnceller och istället köper en Evoque cabriolet. Att använda sandpapper som toapapper känns som mer valuta för pengarna.

Anledningen till denna sjuka prissättning har i min värld att göra med två saker – Range Rover inser att det finns en hel del individer som inte vet vad de ska göra med sina pengar och köper allt som det står Range Rover på. Det har också att göra med att bilen kostade väldigt lite att utveckla (därav den dåligt utformade designen) och behöver därför inte sälja som smör. Av den anledningen har de valt göra en statussymbol som trots allt känns som en riktig Range Rover.

För att sammanfatta är Range Rover Evoque Cabriolet en bil för de som är totalt ointresserade av prestanda, stil, praktikalitet, anständighet eller vett. Den köps av människor som har en väldigt livsstilorienterad tillvaro och som har en stående beställning på alla nya bilar som Land Rover släpper. Som ett exempel fick vi lära oss när vi hämtade bilen att en kund som köpt den är ”ett mycket stort Land-Rover fan”. Att samma koncern som tillverkar Range Rover Sport SVR och, för den delen, skönheten Jaguar F-TYPE har bestämt sig för att tillverka en klumpeduns som, på grund av sitt sinnesrubbade pris, framstår som ett tråkigt skämt är en gåta för mig. Range Rover Evoque Cabriolet – ett tråkigt skämt.