Rekordvecka för samlarbilar: Såldes för över sju miljarder kronor
Montereyauktionerna 2026 slog alla tidigare rekord. Men bakom en Shelby för över 400 miljoner kronor och en närmast explosiv marknad för moderna Ferraribilar döljer sig betydligt mer selektiva köpare än totalsumman antyder.
Under några intensiva dagar sålde Gooding Christie’s, RM Sotheby’s, Mecum, Broad Arrow och Bonhams samlarbilar för sammanlagt 718,3 miljoner dollar, motsvarande cirka 6,8 miljarder kronor.
Då är den uppmärksammade välgörenhetsförsäljningen av Ferrari Luce ”Chassis 0” inte inräknad. Räknar man även med dess slutbud på 40 miljoner dollar passerar totalsumman 7,2 miljarder kronor.
Som jämförelse landade motsvarande siffra på 432,7 miljoner dollar 2025. Det tidigare rekordåret 2022 nådde 471,2 miljoner dollar.
Det råder följaktligen ingen brist på pengar i samlarbilsvärlden. Däremot hamnar de allt mer koncentrerat på rätt bilar.
Shelby blev veckans dyraste bil
Veckans högsta normala försäljningspris noterades av en Shelby Cobra Daytona Coupe från 1964.
CSX2300 är en av endast sex originalbilar och tävlade för Shelby under märkets framgångsrika säsong 1965. Carroll Shelby köpte själv bilen 1975 och behöll den fram till 1998.
Slutpriset blev 42,905 miljoner dollar, motsvarande omkring 408 miljoner kronor. Därmed blev den både den dyraste Shelbymodellen och den dyraste amerikanska bilen som någonsin sålts på auktion.
Närmast bakom hamnade Ferrari Luce för 40 miljoner dollar. Den försäljningen bör emellertid inte betraktas som ett normalt marknadspris.
Bilen såldes till förmån för Ferrari Foundation och en amerikansk köpare kan under vissa förutsättningar göra skatteavdrag för den del av betalningen som överstiger bilens bedömda marknadsvärde. Det var lika mycket en donation som ett bilköp.
Tredjeplatsen gick till McLaren F1 GTR ”Pop Art” för 34,655 miljoner dollar, omkring 329 miljoner kronor. Bilen hade tidigare ägts av Pink Floyd-trummisen Nick Mason och användes av McLaren som utvecklingsbil inför tävlingssäsongen 1996.
Ferrari dominerade resultatlistorna
Ingen tillverkare präglade veckan lika tydligt som Ferrari.
En gul Ferrari F50 såldes hos Mecum för 14,575 miljoner dollar och satte nytt modellrekord. Ett annat exemplar, tidigare ägt av Mike Tyson, gick för 12,105 miljoner dollar hos RM Sotheby’s.
Prisökningen är anmärkningsvärd. En F50 såldes för 5,505 miljoner dollar på Monterey 2024 och en annan nådde 9,245 miljoner året därpå. På två år har den offentliga prisnivån alltså mer än fördubblats.
Ferrari Enzo visade en liknande utveckling. Tre exemplar såldes för mellan 9,41 och 12,1 miljoner dollar, trots tydliga skillnader i körsträcka och specifikation.
En Ferrari 288 GTO satte modellrekord på 11,555 miljoner dollar, medan en F40 med 320 miles på mätaren nådde 8,365 miljoner dollar – nytt rekord för en standardmässig F40.
Det är framför allt Ferraris så kallade halo-modeller från 1980-, 1990- och 2000-talen som har rusat. Köparna är beredda att betala enorma summor för rätt modell, färg, miltal och ägarhistorik.
Att det står Ferrari på motorhuven räcker däremot inte automatiskt.
Allt med en stegrande häst steg inte
Flera klassiska Ferrarimodeller mötte betydligt större motstånd.
En Ferrari 250 GT Lusso från 1964 såldes för 1,27 miljoner dollar, under sitt uppskattade värde på mellan 1,5 och 1,8 miljoner. Samma bil såldes för 1,43 miljoner dollar redan 2020.
Sex år och en omfattande restaurering senare hade bilen alltså tappat 160 000 dollar – innan inflationen ens räknats in.
Flera Daytona-kupéer och 365 GTC/4 hamnade under sina uppskattade värden eller blev osålda. Dino-marknaden spretade åt alla håll beroende på originalitet, färg och historik.
Marknaden belönade följaktligen inte gamla Ferraribilar generellt. Den belönade de bästa och mest åtråvärda exemplaren.
Moderna hyperbilar har blivit hårdvaluta
Den tydligaste prisuppgången syntes bland moderna hyperbilar.
En Ferrari Daytona SP3 från 2023 såldes för 17,825 miljoner dollar, motsvarande omkring 169 miljoner kronor. Förhandsvärderingen låg på mellan 10 och 12 miljoner dollar.
En Bugatti W16 Mistral nådde 8,805 miljoner dollar trots ett nypris på omkring 5,3 miljoner. Ytterligare ett exemplar såldes för 8,31 miljoner dollar hos ett konkurrerande auktionshus.
En Pagani Huayra Roadster med manuell växellåda gick för 8,035 miljoner dollar, medan en Aston Martin Valkyrie Spider nådde 4,735 miljoner.
Resultaten visar att köparna inte längre väntar flera decennier på att en bil ska bli en etablerad klassiker. De mest exklusiva moderna modellerna behandlas redan som konstverk, klockor och andra alternativa investeringar.
Det gäller emellertid bara rätt bilar. En begränsad upplaga är inte längre tillräcklig i sig. Modellen måste även ha kulturell betydelse, attraktiv specifikation och helst en tillverkningsplats som redan var svår att få från början.
Rätt version slår låga miltal
Porsche 959 illustrerade marknadens kräsenhet särskilt tydligt.
En av 29 byggda 959 Sport såldes för 7,045 miljoner dollar. En 959 Komfort stannade samtidigt på 2,865 miljoner.
Båda är sällsynta, tekniskt betydelsefulla och mycket dyra. Trots det värderades den lättare och mer extrema Sport nästan två och en halv gånger högre.
Samma mönster syntes hos Lamborghini. En Countach LP5000 QV Downdraft överträffade förväntningarna och såldes för 1,325 miljoner dollar. Ett exemplar av Countach 25th Anniversary med endast 952 miles på mätaren nådde inte ens sin lägsta värdering.
Rätt motorversion vägde tyngre än ett närmast oanvänt skick.
Även japanska samlarbilar följde mönstret. En sällsynt Nissan Nismo 400R såldes för 857 500 dollar och en Toyota TRD 3000GT nådde 582 500 dollar. En modifierad Nissan Skyline GT-R R34 blev däremot osåld.
Originalitet och fabriksstatus trumfade ännu en gång stora vingar och goda intentioner.
Klassiska bilar fick kämpa
Under rekordveckans glansiga yta fanns flera tydliga motgångar.
En Aston Martin DB4 GT Zagato från 1962, den enda som levererades ny till Australien, hittade ingen köpare trots tävlingshistoria, originalkaross och matchande motor. Värderingen låg på mellan 12 och 15 miljoner dollar.
En kompressormatad Bentley 4½ Litre ”Blower” från 1931 blev också osåld. Detsamma gällde flera sällsynta Porsche 356-modeller.
Till och med historiska tävlingsmeriter hade begränsad verkan. Vinnaren av Indianapolis 500 från 1931 såldes för 1,6 miljoner dollar mot en värdering på mellan 2 och 3 miljoner.
De äldre bilarna har inte blivit ointressanta, men köpargruppen är mindre och betydligt mer selektiv. Samtidigt har kapitalet flyttats mot modeller som dagens yngre samlare minns från affischer, datorspel och bilmagasin.
Rekordsumman berättar inte hela historien
Monterey 2026 var utan tvekan en rekordvecka. Omsättningen var över 65 procent högre än föregående år och flera modeller satte nya prisrekord.
Det betyder däremot inte att hela samlarbilsmarknaden rusar.
Det bästa blev dyrare, medan mer ordinära bilar stod stilla eller tappade. Låga miltal hjälpte bara om modellen och specifikationen redan var rätt. Sällsynthet spelade roll, men enbart liten produktion garanterade ingenting.
De stora pengarna jagade bilar som kombinerade flera egenskaper: historisk betydelse, dokumenterad proveniens, originalitet, extrem specifikation och ett modellnamn som omedelbart känns igen.
Resten fick hoppas att reservationspriset inte var skrivet i sten.
Monterey visade därför inte en marknad där allt stiger utan snarare en marknad där samlarna blivit allt mer skoningslösa i jakten på det allra bästa.
Chefredaktör
Marcus Berggren
