Här är nya McMurtry Spéirling PURE: Nu är bilen produktionsklar

McMurtry har visat den färdiga produktionsversionen av Spéirling PURE. Den eldrivna ensitsiga banbilen har 1 000 hästkrafter, gör 0–60 mph på 1,55 sekunder och genererar upp till två ton marktryck – redan från stillastående.

McMurtry Spéirling är inte en bil som nöjer sig med att vara snabb på vanligt vis. Redan som prototyp satte den rekord i backtävlingen på Goodwood Festival of Speed, slog varvtidsrekordet på Top Gears testbana och blev enligt tillverkaren den första bilen att köra upp och ner.

Nu är produktionsversionen här

Den heter McMurtry Spéirling PURE och är en eldriven hyperbanbil för en person, byggd i kolfiber och utvecklad för att ge extrema prestanda utan att kräva ett helt racingteam runt sig.

Det sistnämnda är en viktig poäng. Under en nyligen genomförd Skandinavien-turné med återförsäljaren MY GARAGE satte Spéirling PURE VP1 två banrekord i Danmark – båda med icke-professionella förare bakom ratten.

Det ena sattes av undertecknad, Högsta Växelns egen chefredaktör Marcus Berggren.

Från prototyp till färdig bil

Enligt McMurtry består produktionsbilen av 95 procent nya komponenter jämfört med prototyperna. Det handlar alltså inte bara om en putsad rekordbil med nya dekaler, utan om en omfattande omarbetning.

Bland de största förändringarna finns ett nytt batteripaket på 100 kWh, jämfört med 60 kWh i prototyperna. Batteriet använder Molicel P50B NCA 21700-celler och driver två elmotorer från Helix som skickar kraften till bakhjulen via en uppgraderad växellåda och elektronisk differential.

Effekten anges till 1 000 hästkrafter, och prestandasiffrorna är, milt uttryckt, svåra att ta in. 0–60 mph, alltså 0–96 km/h, går på 1,55 sekunder med en fots utrullning. Toppfarten är 305 km/h.

Två ton marktryck från noll kilometer i timmen

Det mest spektakulära med Spéirling PURE är dock inte accelerationen, utan hur den skapar grepp.

McMurtrys patenterade system Downforce-on-Demand använder två höghastighetsfläktar som suger ut luft under bilen. Resultatet är upp till 2 000 kilo marktryck redan från stillastående.

Det skiljer Spéirling från traditionella banbilar, där aerodynamiskt tryck normalt kräver fart för att fungera. Här finns greppet i princip direkt, vilket enligt McMurtry gör att bilen klarar 3 g i kurvor och 3 g under inbromsning.

Fläktarna kan snurra upp till 23 000 varv per minut, och luften filtreras innan den leds ut bakåt. Därför låter bilen mer som något från ett flygfält än som en vanlig elbil.

Systemet har dessutom två fläktar för säkerheten skull. McMurtry uppger att bilen ska kunna behålla kontrollen även om ett problem skulle uppstå med en av enheterna. Eftersom marktrycket inte är lika beroende av luftflöde över vingar och liknande ska bilen även kunna bibehålla grepp bättre vid exempelvis en snurrning, något undertecknad kan bekräfta.

Slog rekord i Danmark

Att McMurtry gärna pratar om tillgängliga extremprestanda är en sak. Att bilen faktiskt levererar det med vanliga dödliga bakom ratten är något annat.

Under en turné i Danmark satte Spéirling PURE VP1 två banrekord på två dagar. På Jyllandsringen körde en privat McMurtry-kund på 1.02,16 under ett öppet banpass. Det räckte för att slå det tidigare totala banrekordet, satt av en professionellt körd Formel 4-bil, med över två sekunder.

Det mest uppseendeväckande är att bilen då bara kördes med halv effekt och halvt marktryck – 500 hästkrafter och 1 000 kilo downforce – samtidigt som föraren behövde ta sig förbi trafik under varvet.

Mindre än 48 timmar tidigare sattes ett nytt totalrekord även på Padborg Park. Där körde Högsta Växelns chefredaktör Marcus Berggren 54,30 sekunder under sin andra testsession i bilen.

Det räckte för att slå det tidigare rekordet, satt av en Porsche 911 GT3 R, med över tre sekunder. Han slog även en inofficiell tid på 56 sekunder satt i en Formel 1-bil, en Lola T97/30 från 1997.

På Padborg Parks bakraka nådde bilen 241 km/h.

– Med tanke på att jag inte har någon racingbakgrund säger det allt om McMurtry Spéirling att jag kunde sätta ett nytt banrekord på Padborg Park – och slå tiden från en faktisk F1-bil. Jag vill gärna tro att jag spelade en liten roll i det också, men egentligen visar det bara hur extraordinär den här bilen är, säger Marcus Berggren.

Större, men fortfarande liten

Produktionsversionen har vuxit jämfört med prototypen. Hjulbasen har ökat från 2,0 till 2,2 meter, längden är nu 3 815 millimeter, bredden 1 795 millimeter och höjden 1 056 millimeter.

Det gör Spéirling PURE större än tidigare, men fortfarande mycket kompakt. Vikten anges till cirka 1 350 kilo, beroende på utrustning.

Den ökade storleken har främst behövts för att få plats med det större batteriet och nya system ombord. McMurtry har även flyttat kylningen av drivlinan från bak till fram, vilket ska förbättra både effektivitet och aerodynamik.

En tydlig visuell förändring är att insugen till fläktsystemet nu syns bakifrån. Bilen har även fått ny kolfiberkaross, ny monocoque, bredare dörröppning och bättre sikt tack vare omplacerad A-stolpe.

Mer användbar än prototypen

McMurtry verkar ha lagt mycket kraft på att göra Spéirling PURE mindre besvärlig att äga än vad siffrorna antyder.

Kupén har fått mer armbågs- och benutrymme, och bilen ska rymma förare på upp till 201 centimeter. Stolen gjuts individuellt efter ägaren, på ett sätt som liknar lösningarna i Le Mans-prototyper.

Pedaler och ratt är justerbara, och det finns en central skärm som visar exempelvis effektläge, fläktinställningar, laddnivå, fart och temperaturer. Luftkonditionering finns som tillval, vilket kanske säger något om att bilen trots allt är tänkt att användas av människor och inte bara av varvtidsalgoritmer.

Styrningen har bytts från elektrisk servostyrning till ett hydrauliskt system med ventiler i Formel 1-stil. Enligt McMurtry ska det ge lättare styrning och mer feedback. Elektroniskt justerbara dämpare finns som tillval.

Laddar snabbt – eller med eget batteripaket

Räckvidd är inte riktigt rätt ord här. McMurtry anger i stället att Spéirling PURE klarar 40 till 50 kilometer i LMP2-tempo på bana.

Laddning från 20 till 95 procent ska ta mellan 20 och 60 minuter, beroende på temperatur och laddareffekt. För banor som saknar tillräcklig laddinfrastruktur erbjuder McMurtry även ett portabelt batteripaket på 100 kWh med 120 kW uteffekt. Det kan i sin tur laddas från en vanlig trefasanslutning i depån.

Bilen är också konstruerad för att kunna köras på track days eller tävlingar med bara föraren och en kunnig vän eller tekniker som stöd. Den som vill ha mer hjälp kan köpa till fabriksstöd.

Kan tävla i time attack

Spéirling PURE är inte gatlegal, utan byggd för bana. McMurtry nämner tävlingar som Global Time Attack i USA och European Time Attack Masters på Nürburgring som möjliga sammanhang. Även icke-tävlingsinriktade evenemang som GT1 Sports Club lyfts fram.

Bromsarna består av 390 millimeter stora kolfiberkeramiska skivor med sexkolvsok från Brembo. Däcken är slicks från Michelin: 30/68-18 fram och 31/71-18 bak.

Spéirling PURE har också en tydlig skandinavisk koppling. Förutom rekordkörningarna i Danmark visades bilen nyligen i Sverige under The Aurora, som ägde rum den 26–28 juni.

Genom MY GARAGE riktar sig McMurtry till kunder i Skandinavien, och tillverkaren lyfter även fram sin ägarklubb där förare får teknisk utbildning, fabriksstöd och förarträning. Ett av de tidigare evenemangen i Sverige fokuserade till och med på iskörning, innan deltagarna fick uppleva bilens extrema marktryck på bana.

100 exemplar ska tillverkas

McMurtry Spéirling PURE byggs för hand i märkets nya fabrik i Cotswolds i England. Leveranserna ska börja senare under 2026.

Priset börjar på 995 000 pund, motsvarande cirka 12,8 miljoner kronor, före lokala skatter, frakt och tillval.

Totalt ska upp till 100 exemplar av Spéirling PURE byggas.

Bilen visas på Goodwood Festival of Speed den 9–12 juli, innan den får sin officiella debut i full produktionsform på The Quail i Monterey den 14 augusti.

Det är med andra ord en bil för extremt få kunder. Men som tekniskt statement är McMurtry Spéirling PURE svår att ignorera: en eldriven banmaskin som inte bara jagar fart, utan bokstavligen suger sig fast i asfalten.