Test: BMW 335d GT

BMW 335d GT (2017)
Motor: 3,0-liters, rak 6:a, diesel, 313 hästkrafter, 630 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 4,9 sekunder
Toppfart: Begränsad till 250 km/h
Vikt: 1820kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4824/1508/2047 mm
Pris: 530 900 SEK
(Testbil ca 715 000 SEK)

Om det är något BMW erbjuder är det valmöjligheter. De har fler varianter av deras modeller än det finns sätt att göra första draget i schack. Allt började med BMW X6 och nu finns det helt plötsligt något för alla. Man kan lätt tro att de fyller hål i marknaden som inte existerar men bevisligen finns de där, det är bara att öppna ögonen och se sig omkring. Under den veckan jag körde just 3-serie GT slogs jag av hur många andra 3-serie GT jag såg. Vad är det då som urskiljer 3-serie GT jämfört med 3-serie sedan och Touring? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera BMW 335d GT.

Just 3-serie GT är nog den snyggaste av de ”livsstilsbilarna” som BMW erbjuder. 5-serie GT ser förkastlig ut även om den är trevlig att köra. X6:an växer på en och detsamma gäller väl egentligen X4. Utseendemässigt är 3-serie GT inte snyggare än varken sedan eller Touring-versionen av 3-serien men det är inte en ful bil för det. Den är bara annorlunda. Det har liknande drag som man finner hos en hammarhaj och om jag är ytlig av mig väljer jag en annan karossform.

På det sättet är den lite som ett arkitektritat hus – den faller inte riktigt alla i smaken. På insidan är det samma visa som i varje BMW – det är funktionellt, högkvalitativt och trivsamt. 3-serie GT är helt klart rymligare än sina två syskon men det är knappast en avgörande faktor. Om något handlar det helt och hållet om vad man har för behov. Det är som tripp, trapp, trull fast sedan, GT, Touring.

Det viktigaste med 3-serie GT är just att den ger belägg för GT-kategoriseringen. En GT-bil (eller Gran Turismo-bil) måste givetvis utmärka sig när det kommer till en specifik typ av körning. Gissade du på långkörning var du helt rätt ute – bilen bör rimligtvis lämpa sig alldeles utmärkt för att köra på en roadtrip i. Även om det urspruningen handlar om tvåsitsiga sportbilar får man nu anpassa definitionen efter BMW:s skapelse.

Med hänsyn till den raka sexan på 313 hästkrafter och hisnande 630 newtonmeter (MER än i en BMW M3) samt det berömda 3-serie-chassit är det en blandning mellan motorväg och landsväg som lockar mest. Under mina fem dagar med 3-serien avverkade jag ungefär 80 mil varav majoriteten var motorvägskörning. Cirka 30 mil tillbringade jag på landsvägar och det man märker ganska omgående är att en 3-serie i just GT-utförande är snäppet mjukare än sina två syskon.

På motorväg går bilen tyst, dock är det för mycket vägljud för att den ska vara en renodlad roadtripbil; något som rimligtvis har att göra med att BMW troligtvis gjorde en avvägning mellan komfort och sport. Att bilen som testades dessutom var konfigurerad åt det sportigare hållet (större fälgar, M-sportpaket osv) lär heller inte ha gynnat just kupéljudsaspekten. Med den obscena mängden vridmoment och den respektabla mängden hästkrafter går det absolut ingen nöd på fartresurserna. Den är inte en bil som uppmanar till att undersöka hur högt upp i multiplikationstabellen man kan komma utan den förespråkar hellre mer sansad körning.

Med det menas det inte nödvändigtvis att man sätter farthållaren på den rådande hastighetsbegränsningen utan bara att man inte känner ett tvång att konstant köra om allt och alla. Det är dock något man mer än gärna gör för att suget av vridmomentet är makalöst trevligt och bilen känns otroligt avslappnad. Bara några procent gaspådrag leder till att man är uppe i hastigheter som de allra flesta anser vara befängda. Med en dieselmotor av denna kaliber bör man väl egentligen bara hålla en jämn fart på motorvägen under långa sträckor just för att utnyttja den låga förbrukningen.

När man väl svänger av motorvägen och finner sig på en landsväg blir det per automatik så att man håller en högre fart än på motorvägen av den enkla anledningen att det är roligare. Att ligga och köra snabbt på motorväg har absolut sin charm men det blir lite småtråkigt efter ett tag, något BMW har tagit hänsyn till med 3-serie GT:n.

På landsväg är den välbalanserad – precis som sig bör – vilket även innebär att den är lättkontrollerad. En 3-serie är en sådan bil som inte behöver mycket hästkrafter för att den ska vara givande vilket innebär att när man faktiskt har tillgång till det så blir hela upplevelsen snäppet bättre. BMW M3 är ett praktexempel på det även om en 340i inte nödvändigtvis hamnar så långt efter.

Man ska dock inte tro att en BMW 335d GT är en prestandabil av rang, utan det är snarare så att det ”bara” är en väldigt snabb bil. En åttationdelarsbil kan man kalla det – vid bilens gränser är den inte alls lika givande som vid 80 procent. BMW har uppenbarligen gjort läxan ordentligt – en bil som en 3-serie GT är inte till för att köras plattan i mattan (till skillnad från en renodlad M-bil) utan ska helt enkelt bara framföras i väldigt höga farter utan att det ska behövas kämpas för.

Särskilt i 335d-utförande är GT:n en bil för de som vill ha något mjukare, mer arkitektritat. Det är en bil för de med en skynda långsamt-mentalitet och som helt enkelt lever sitt liv mellan en sedan och en kombi. Mellan kostymnisse och familjefar. BMW 335d GT – arkitektritad villa.