Test: Škoda Superb

Škoda Superb Style 190 TDI DSG
Motor: 2.0-liters I4:a diesel, 190 hästkrafter, 400 newtonmeter, framhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 7,6 sekunder
Toppfart: 235 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
4861/1468/1864 mm
Pris: 270 000 SEK
(testbil 370 000 SEK)

Škoda är troligtvis världens mest underskattade bilmärke. I grund och botten är bilarna de tillverkar egentligen Volkswagens med ett annat emblem på huven. Tyvärr är det så att de präglas av ett rykte från Sovjetunionens tid som är lika oförtjänt som omvärldens syn på den australiensiska vildmarken. Nya Superb är ett praktexempel på att Škoda har förmågan att bygga förträffliga bilar som är definitionen av valuta för pengarna. Frågan är dock om de lyckas övertala en till en sådan grad att man faktiskt kan bortse från den ocean av fördomar som finns. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Škoda Superb.

Vid första anblick ser Škoda Superb inte alls ut som en Škoda. Den har inslag av märken som exempelvis Kia, Seat, Volkswagen och Lincoln om man nu väljer att slå en blick över atlanten. Det ska dock inte nödvändigtvis ses som något negativt.  Škoda Superb ser riktigt bra ut och med sina långa linjer framhäver den en elegans man vanligtvis inte förknippar med Škoda.

De har övergått från en exteriör som skriker medelhavstaxi till en som istället vänder huvuden (mest på män i övre medelåldern) och lämpar sig som baksätesbil i budgetutförande. Bilen har en hel del närvaro vilket relaterar mycket till att den är helt otroligt stor. Fickparkering tillhör inte de enklaste av ting. En oerhört lyckad design i det stora hela helt enkelt. Det som inte riktigt faller mig i smaken är dock grillen som ser ut som Josef Stalins mustasch.

Har man i åtanke att en Škoda Superb är nästintill gratis är interiören över all förväntan. Allt är taget direkt ur en Volkswagen och känns högkvalitativt. Skulle inte Škoda emblemet finnas på ratten skulle man tveklöst tro att man satt i en Volkswagen. På ett sätt är Škoda Superb en baksätesbil – den har mer benutrymme bak än på en plusplats i en biosalong. En oerhört härlig bil att färdas i helt enkelt.

Med en diesel på 190 hästkrafter är en Škoda Superb inte direkt ute efter att släcka ens törst efter fart eller givande körning rent fartmässigt. Den är mjuk och stabil och känns väl som en Mercedes S-Klass som man har köpt på loppis. Huruvida det är positivt eller inte är givetvis en tolkningsfråga.

Oavsett är det en bil som man kan färdas långt i och under veckan med bilen snittade jag ungefär 0,65 liter milen vilket är befängt för en bil som konkurrerar med en turistbuss rent storleksmässigt. Det är en bruksbil av högsta rang som helst inte flänger runt på landsvägar men som passar alldeles ypperligt på motorväg samt i stadstrafik.

Bilar som erbjuder gott om plats både för de som sitter fram samt för de som sitter bak och ett bagageutrymme av samma magnitud som en planet är oerhört ovanligt. I de flesta fall brukar biltillverkare kompromissa på ett eller annat sätt – antingen är baksätet endast rymligt nog för en dvärgget eller så är bagageutrymmet ungefär lika rymligt som en tändsticksask.

I Škoda Superbs fall är alla utrymmen häpnadsväckande imponerande. Det gör visserligen att bilen är enorm och den har svårt att få plats i parkeringsrutor och att hitta en parkeringsplats i stan som är rymlig nog kräver minst lika mycket tur som att vinna på Triss men i det stora hela är den lämplig som en bil för hantverkare.

För den summan man tvingas lägga ut om man slår till på en Škoda Superb är den helt otroligt bekväm. Den är mjuk i fjädringen och känns verkligen som att den glider fram över de katastrofdåliga vägarna vi har i detta avlånga land. Man sitter bra och det är så att man har en stunds lugn och ro i vad som annars kan vara en hektisk vardag i vår kungliga huvudstad.

Baksätet lämpar sig för potentater av rang eftersom det erbjuder helt otroliga mängder benutrymme. Det är en baksätesbil i budgetformat. Har du inte råd med en Audi A8 L vet du var du ska vända dig. Bilen osar av långfärdskomfort och att göra en stint på hundratals mil lär inte vara några egentliga konstigheter.

Škoda Superb är den rationellas bilköp. Man köper en Škoda Superb för att man har ett ståndpunkt gentemot bilar som skriker vett. När det gäller just nya Škoda Superb är det en solklar majoritet som inte begriper sig på att det är en Škoda förrän de ser emblemet. När den står parkerad vänder den huvudet på många män i medelåldern. Man ska inte hålla på att undvika det faktum att det är lite av en gubbil. Det är den stämpeln i symbios med Škodas övriga fördomar som minskar attraktionskraften bland eventuella köpare.

De flesta är tyvärr villiga att lägga några tiotusentals kronor till för att istället ha en Volkswagen. Jag begriper mig på hur man har tänkt i ett sådant läge men egentligen är det helt onödigt. Dels för att folk inte bryr sig så mycket som man kan tro – om man nu inte kör runt i en BMW i8 – och jag garanterar att när man sitter där i sin Škoda Superb bredvid en Volkswagen Passat eller dylikt vid ett rödljus så kommer man må allt annat än dåligt.

Det är verkligen inte berättigat att Škoda ska ha ett rykte som associeras med kommunismens framtåg för idag är det en briljant bil som helt enkelt råkar kosta mindre än andra bilar som erbjuder betydligt mindre. Det är som att köpa mjölk på Lidl istället för på exempelvis Ica eller Konsum. Vad är det för skillnad egentligen? Škoda Superb – definitionen av rationell.