Test: Mercedes-Benz S350 L

Mercedes-Benz S350 L
Motor: V6:a på 258 hästkrafter
Acceleration: 0-100 på 6,8 sekunder
Toppfart: 250 km/h (elektroniskt begränsad)
Längd: 5246mm
Pris: 905 000 SEK (testbil: 1 299 000 SEK)

Om Nobelkommittén någonsin skulle få för sig att instifta ett pris i kvalité och komfort skulle Mercedes nya S-Klass tveklöst kamma hem det. S:ett i S-Klass står för Sonderklasse som betyder specialklass – en säregen klass med andra ord. Bilen som kördes var den sjätte generationen av Mercedes-Benz S-Klass – S350 L för att vara exakt. L:ett står för lång vilket innebär att den är 310mm längre än bilen i standardutförande.

Detta resulterar i ett benutrymme som kan liknas med det som finns i första klass på Singapore Airlines. Upplevelsen att sitta i baksätet på denna bil är minst lika tillfredsställande som att sitta bakom ratten. Det man kan säga om S-Klass är att om man någonsin klivit in i Stadsbiblioteket från Sveavägen så har man upplever kupéljudet i droskan. Obefintligt med andra ord. Bilen är nästan så tyst att man kan höra inre organ slita och gno. Man glider lätt över den tillåtna hastigheten och om man bryr sig det minsta om att ha körkortet i behåll bör man nyttja en av två farthållare ombord – den adaptiva eller den vanliga.

Interiörsmässigt så är det första man lägger märke till kvalité. Varenda yta i bilen som fingret rör är tillverkat av de mest exklusiva av material – lite som första klass på Titanic. Därför är det svårt att förstå varför de har tagit inspiration från DaimlerChrysler-tiden: växelväljaren är av samma kvalité som återfanns i en Chrysler Grand Voyager från 2002. Interiördesignteamet verkar ha suttit sig ner på ett möte och kommit överens om att en billig plaststång från valfri leksaksaffär lever upp till måttet. Samma plaststång återfinns i resten av Mercedes modellutbud; rimligt på volymsäljaren A-Klass men inte väl avvägt när det kommer till flaggskeppsmodellen. Det är viktigt att poängtera att man inte kör en S-Klass utan man åker den. Därför passar växelpaddlar bilens karaktär ungefär lika väl som flip-flops på en sprinter.

Bortser man från det kan man nog vara ganska säker på att samma tänk som tillämpades till alla S-Klasser innan DaimlerChrysler-sammansättningen brukades under utvecklingen av den nuvarande, sjätte-generationen S-Klassen. Det tänket innebar alltså att ingenjörerna hade alla Daimlers tillgångar till förfogande för att tillverka den must luxuösa och exklusiva bilen på världsmarknaden; då men kanske inte som nu hade man diverse potentater i åtanke under utvecklingsprocessen. S-Klassen är en förträfflig bil med så få nackdelar att de kan rabblas upp på tiden det tar för en femteklassare att redogöra för vad 1 + 1 blir.

Bortsett från plaststången till växelväljare är det på tok för mycket som kontrolleras via skärmen – man behöver utbilda sig till IT-ingenjör innan man får för sig att inskaffa en S-Klass. Det är förmodligen en vanesak men faktumet kvarstår att det blir väldigt mycket pill för minsta lilla justering. För övrigt så är Nya S-Klassen för bilvärlden vad George Clooney är för filmvärlden. De är båda oöverträffade symboler för diskret lyx och enastående elegans. Det märks att man har suttit ner i möte efter möte för att komma fram till vilka attribut som krävs för att tillverka den bästa tänkbara bilen.

En besatthet för detaljer övermannar bilen i sin helhet. Burmeister-ljudsystemet som ökar i volym i takt med att kabinljudet vid acceleration. De aktiva multikonturstolarna omfamnar kroppen kärleksfullt när bilen svänger. Säkerhetsbältet försäkrar bilens ockupanter att de är i säkra händer och grafiken på den 12,3 tum stora skärmen är fenomenal. Resultatet är en sensationell blandning av komfort och förfining. Det är som när en gastronom säger att maten gifter sig i munnen – i S-Klassen gifter sig bilen med sinnena och upplevelsen blir fulländad. I slutändan kan det endast konstateras att den nya S-Klassen sannerligen är i en klass för sig.