Test: BMW X6

BMW X6 xDrive40d
Motor: 3-liters rak sexa, diesel, 313 hästkrafter, 630 newtonmeter, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 5,8 sekunder
Toppfart: 240 km/h (enligt BMW)
Längd: 4909 mm
Pris: 688 000 SEK
(Testbil cirka 930 000 SEK)

Enligt BMW är X6:an en ”Sports Activity Coupé” som ska sammanlänka ”Coupéns sportighet med X-modellernas bredaxlade hållning.” Det känns lite som att kombinera chokladsås och hamburgare. Var för sig låter det väldigt bra men fungerar det tillsammans? Frågan är vad som motiverar köpet av en X6 framför den betydligt mer praktiska X5:an speciellt med tanke på en prisskillnad på över 40 000 SEK.

Oavsett köpte en kvarts miljon individer förra generationen X6 och då har BMW beslutat sig föra att fortsätta med ännu en generation. För att se hur symbiosen mellan coupé och SUV fungerar och om BMW X6 är en bil som man kan leva med trots dess oerhört kontroversiella utseende vankades det ett mycket omfattande test. En resa mellan Stockholm och norra England och sedan hem igen via London och en tur på tåget som går under engelska kanalen – 510 mil för att vara exakt. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera BMW X6.

Letar man rätt på definitionen av ’vulgo’ lär det stå ”se BMW X6” och det har att göra med att man inte köper en BMW X6 av rationella skäl. Prålig och okultiverad är de adjektiv som klär X6 bäst. ”Kokainsläden” är en metonym till BMW X6 och ska man vara stereotypisk av sig associeras den med människor man inte gärna bjuder hem på middag.

Att parkera den på gatan är något man gör på egen risk då det finns en hel del obskyra individer som gärna repar lacken med flit. Förra generationen X6 såg rent ut sagt förkastlig ut men nya BMW X6 är en groda som förvandlats till en prins. Till en början var jag skeptisk som bara den och kände att stämpeln ”dryg jävel” regnade över mig när jag tågade fram.

Det är sannerligen en bil som syns då den först och främst är helt enorm men också har den inte haft några konkurrenter förrän Mercedes GLE Coupé nyligen lanserades. Det är med andra ord ett segment som växer i takt med inlandsisen. Jag tror att BMW X6 är lite som ett barn – är det ens eget är man oerhört partisk och tycker att det är världens vackraste barn.

Är man utomstående – som vi på Högsta Växeln – och väljer att inte lägga nästan en hel miljon på en mindre praktisk version av X5 kan man nog se i vilka områden den fallerar rent kosmetiskt. Desto mer man umgås med barnet å andra sidan, desto mer vänjer man sig. Man lär sig att älska bilen helt enkelt men med tanke på att 510 mil bakom ratten krävdes är det inte lätt hänt.

BMW är ett sådant märke som inte har som syfte att ruinera de konsumenter som väljer att köpa en bil av dem med hjälp av endast extrautrustning som är något Audi tenderar att göra. Detta innebär att en BMW med utrustning för nästan 300 000 SEK är en BMW som nästan har allt som finns tillgängligt på listan över extrautrustning.

Det viktigaste av allt på en resa som sträcker sig mellan Stockholm och nordöstra Kanada (fågelvägen) är komfortstolar för 22 500 SEK. De är bekvämare än en Hästenssäng och jag fick aldrig ont i kroppen – inte ens efter en sträckkörning på nästan 18 timmar. I baksätet är det dock andra bullar. Enligt passagerare får man träsmak i baken och det är nästan så att stolarna på Kungliga Dramatiska Teatern vinner fler priser i ergonomi.

Coupé-linjen bidrar även till minskat huvudutrymme och mindre bagageutrymme dock fick det plats 4 passagerare plus rejält med packning under några hundra kilometer med komforten bibehållen till viss grad åtminstone. Som vanligt fungerade iDrive-systemet helt felfritt och omdirigerade mig så jag slapp köer.

När jag trots allt hamnade i kö fanns det en köassistent som såg till så att jag nästintill kunde ta en tupplur bakom ratten. Att sikten bak har kritiserats förstår jag inte riktigt, att se ut var inga konstigheter vilket troligtvis har att göra med det faktum att bilen är helt enorm. Jämfört med X5:an är det givetvis skillnad men det är inget man stör sig på dock kan det poängteras att allt är relativt.

Det som skiljer X6:an och X5:an när det kommer till körupplevelse är främst att chassit i X6:an är kalibrerat på ett annat vis och känns mer dynamisk och nättare än X5:an. I sportläget är gasresponsen helt fenomenal medan fjädringen får samma attribut som en betongpelare vilket är det som krävs på autobahn om man inte föredrar att skumpa runt som en studsboll i en jetmotor. Det är alltså det som sker om man har bilen i komfort-läget. Det innebär dock inte att fjädringen är mjuk nog för exempelvis stadskörning, på den fronten måste BMW sannerligen ta sig i kragen.

Det går ingen tvekan om att bilen är snabb och accelerationen fortsätter i rapp takt även efter man når 100 kilometer i timmen. 0 till 100 på 5.8 sekunder är nog för uppleva en rejäl knuff bakifrån och man känner sig som kungen på vägen bakom ratten eftersom man dels har fler fartresurser till sitt förfogande än nästan alla andra bilister men också för att man sitter högt.

Att jag blev omkörd oerhört få gånger är lätt att förstå sig på. Gladeligen fungerar bromsarna fantastiskt bra och med tanke på att man har diesel som drivmedel behöver man inte stanna var 25 meter för att tanka. Räckvidden i ”ECO-pro”-läget är ungefär 100 mil vilket har att göra med att tanken är på 85 liter.

På autobahn kommer man cirka 40 – 50 mil om man snittar drygt 170 kilometer i timmen. På landsväg känns bilen inte alls som en stor Coupé-SUV utan den är genuint dynamisk att köra – BMW har verkligen gjort ett enastående bra jobb när det kommer till att väva samman coupé-DNA:t med SUV-DNA:t.

Det känns alltså inte som att man seglar på vägen. Det förblir mer en bil man kör istället för att åka med andra ord. Att kalla det för ”Sport Activity Vehicle” känns passande på något vis då den sannerligen inte är utilitaristisk på samma vis som syskonet X5 och de är sannerligen olika upplevelser bakom ratten.

BMW X6 är inte en bil man köper för att vara rationell utan för att man helt enkelt kan. Behöver man inte praktikaliteten som X5:an erbjuder och är man helt ointresserad av vad folk tycker samtidigt som man har ett garage där bilen kan stå i säkert förvar kan man möjligtvis motivera köpet. Det är en opåkallad bil utan särskilt syfte annat än att signalera till omvärlden att ”jag vill för att jag kan”. Den är dyrare och mindre praktisk än syskonet X5 och det vulgära och (till en början) rysansvärda utseendet är svårt att vänja sig vid. När man gör det är det en helt ny sida som öppnar sig. BMW X6 – en överflödig men sannerligen slipad ädelsten.