Test: Seat Tarraco Plug-In Hybrid

SEAT Tarraco Plug-in Hybrid (2021)
Motor: 1,4-liters bensinfyra, laddhybrid, 245 hästkrafter, 400 newtonmeter
Kraftöverföring: Sex-stegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration: 0-100 km/h: 7,5 sekunder
Toppfart: 205 km/h
Vikt: 1 942 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4728/1658/1836mm
Pris: 449 900 SEK (testbil cirka 480 000 SEK)

Laddhybrider blir allt mer populära bland stadsbor, och nyligen faceliftade Seat Tarraco Plug-In Hybrid förefaller ju således vara den ultimata bilen för unga och SUV-älskande förortsfamiljer. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och undersöka om så är fallet.

Under skinnet är Tarraco baserad på den förlängda Allspace-versionen av Volkswagen Tiguan, och både bagageutrymme och baksäte är således helt enormt spatiösa. Detta till trots är bilen ändå inte alltför lång och därmed fortfarande smidig att hantera på trånga parkeringar.

De designmässiga uppdateringarna är högst försiktiga till det yttre, och märks mest i form av nya stötfångare fram och bak. Interiört är uppdateringarna däremot fler, men samtidigt inte nödvändigtvis positiva. Detaljer som trådlös mobilladdning och Apple CarPlay är förvisso trevligt, men precis som i många andra VAG-bilar har man gått över till touchkontroller för många funktioner vilket både distraherar och förvirrar. Materialen består till stor del av tråkig hårdplast, men allt känns bra ihopskruvat.

Vår testbil var utrustad med det nya FR-paketet, vilket tillför en rad sportigare detaljer både in- och utvändigt – av vilka de mest iögonfallande är stolarna som med sina integrerade nackstöd kunde vara tagna rakt ur en Cupra-modell. Men skenet bedrar, då Tarraco knappast kan beskyllas för att ha sportiga köregenskaper. Upplevelsen bakom ratten är emellertid alltjämt fin, med bra ergonomi och komfort. Chassiet känns stabilt och välavvägt, och inte överdrivet mycket vägljud letar sig in i kupén.

Hybrid-drivlinans vettighet är däremot långt ifrån lika solklar som den kan verka vid första anblick, då den medför ett antal aviga kompromisser. 

Under huven hittar vi samma 1,4-litersmaskin som i Leon PHEV – och runt två miljoner andra VAG-hybrider – och i den här applikationen känns den något underdimensionerad. Elmotorn och den snabba DSG-lådan gör självklart sitt för att göra drivlinan smidig, men man måste ändå pressa den lilla fyran ganska hårt i vissa lägen. Vid dessa tillfällen letar sig en oväntad mängd motorljud av en ganska burkig och tråkig karaktär in i kupén. 

Än mer beklämmande är att hela poängen med en laddhybrid-SUV i mina ögon är att den ljudlöst och utsläppsfritt kan skeppa runt ett stort antal ungar till vardags, och sedan agera stadig och säker långfärdsvagn med ordentlig räckvidd för fjällsemestrar och dylikt. Men jämfört med en vanlig Tarraco går man i PHEV:en miste om både den tredje sätesraden och fyrhjulsdriften, och därmed mycket av den nytta som man hade hoppats att bilen skulle erbjuda. Man har dessutom tur om man tar sig fyra mil på ren eldrift, och bensinförbrukningen på motorvägen är också relativt hög.

Seat Tarraco Plug-In Hybrid är i grund och botten inte en dålig bil, och den funkar i grund och botten bra vid normalt vardagsbruk. Men vid närmare eftertanke är det alltjämt svårt att förstå poängen med bilen. Man kommer inte särskilt långt på batteriet, och när det är tomt är inte heller bränsleförbrukningen fantastisk. Med avsaknaden av fyrhjulsdrift och en tredje sätesrad försvinner ju dessutom en stor del av poängen med att köpa en så pass stor bil. VAG ebjuder samma drivlina i en hel rad gamla hederliga kombibilar, och i många fall till ett lägre pris. I mina ögon är detta en långt mer vettig väg att gå.

Bygg din egen SEAT Tarraco här!