Test: Volvo XC40 T5 Recharge

Volvo XC40 PHEV T5 Recharge
Motor: 1,5-liters rak 3:a, 180 hästkrafter, 265 newtonmeter + elmotor på 82 hästkrafter, 160 newtonmeter. Systemeffekt 262 hästkrafter, 425 newtonmeter
Kraftöverföring: Sjustegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,3 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Vikt: 1771 kg
Mått: (längd/bredd/höjd): 4425/1863/1652 mm
Pris: Från 459 000 SEK
(testbil cirka 575 000 SEK)

Det skiljer sig över 500 000 svenska riksdaler mellan instegsmodellen i XC40-serien och toppmodellen. Det är alltså en välutrustad V90 i mellanskillnad. På instegsfronten har vi XC40 T2 med framhjulsdrift och manuell låda och i andra ändan finns XC40 P8 som är en renodlad elbil. Ett sådant spann tyder antingen på att XC40 som modell är lika mångfacetterad som en polyhedral tärning eller att Volvo är otroligt bra på att ta betalt (eller både och). I det högre skiktet av XC40-varianter finner vi T5 Recharge – en laddhybrid som är till för de som inte riktigt ännu vågar ta klivet mot en helt elektrisk framtid. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Volvo XC40 T5 Recharge.

Drivlinan består av en trecylindrig pjäs som har gift sig med en elmotor. Resultatet är 262 svenska brukshästar som går ner i backen via framhjulen. Elmotorn är endast på 80 hästkrafter och om bilen är tillräckligt laddad så prioriterar den ren eldrift – på ren el kommer man knappt 40 kilometer.

Trots eldriften känns bilen slö eftersom det är en ganska liten mängd hästkrafter som ska driva en väldigt tung bil. Vid hårdare gaspådrag väcks förbränningsmotorn till liv och helt plötsligt har man en väldans massa kräm att leka med. Instrumentpanelen visar tydligt när man kör på el och när bilen övergår till förbränningsmotorn.

Övergången är för det mesta väldigt sömlös – den lilla trepipen är väldigt tyst och jämn.Som jag tidigare konstaterat tycker jag att XC40 ser riktigt bra ut. Vår testbil var försedd med så kallat R-Design-paket och den vita lacken med det kontrasterande svarta taket gjorde susen.

Den känns väldigt trendig i sin framtoning på något vis. På insidan möts man av den typiska Volvo-interiören – den känns kvalitativ, rymlig, och genomtänkt. Med undantag av det mer premiumorienterade utförandet på den T5 vi testade, känns den dock knappast hundratusentals kronor dyrare än den XC40 T2 vi körde i somras. Det man betalar för är istället drivlinan. Men interiören ska ändå ha beröm för att vara riktigt trevlig.

Bromsarna är aningen oförutsägbara – förhållandet mellan hur mycket man trycker ner bromspedalen och hur mycket bilen bromsar är inte särskilt linjärt. Det tar lite tid att vänja sig och det resulterar i stundtals ryckig körning. Eftersom XC40 är en Volvo är komfort en hög prioritet och även just praktikalitet.

Även om det är en laddhybrid det rör sig om är bagageutrymmet lika stort som övriga XC40-modeller, tack vare batteriernas placering. Användarvänlighet genomsyrar hela körupplevelsen – rent körmässigt är Volvo XC40 PHEV T5 Recharge för de som är mer måna om mobilitet och image snarare än att det vid varje körning ska mynna ut i ett leende på läpparna. Styrningen är väldigt lätt och på landsväg uppmanas man inte till dynamisk körning – XC40 är på tok för mjuk och trivs bäst när man kör sansat.

Med XC40 T5 Recharge känns det ändå som att Volvo verkligen har ansträngt sig för att komma med något vettigt till den ständigt växande laddhybridsmarknaden. Hur man än vrider och vänder på det är dock XC40 T5 Recharge fruktansvärt dyr – både att köpa och privatleasa. Om man inte är företagskund bör man alltså ta sig en titt på annat håll. Med det sagt lever XC40 T5 Recharge upp till prislappen på ett antal punkter, men långt ifrån alla. Den är en bekväm, praktisk, och en trevlig kärra men är inte särskilt upphetsande. XC40 må vara en rikt nyanserad modell men i det här fallet är Volvo ruskigt bra på att ta betalt.