Test: Volvo V90 T8

Volvo V90 T8 R-Design
Motor: 2-liters 4:a, bensin, 320 hästkrafter, 400 newtonmeter, elmotor på 87 hästkrafter, 240 newtonmeter, systemeffekt på 407 hästkrafter, 640 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-växlad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100: 5,0 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
4936/1475/1879 mm
Vikt: 2101 kg
Pris: 661 900 SEK
(testbil cirka 830 000 SEK)

Första gången jag fick chansen att köra en av Volvos sprillans nya laddhybrider var XC90 T8 för några år sedan. XC90 är naturligtvis en fantastisk bil i sig, men hybriddrivlinan imponerade inte. Bilen hade ett antal barnsjukdomar och kändes kort fattat inte färdig. Volvos nya storsäljare är V90, och den finns nu också i laddhybridutförande. Drivlinan är densamma men frågan är nu om Volvo har lyckats reda ut de problem som la krokben för märket. Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Volvo V90 T8.

Så fort man närmar sig en av Volvos nya modeller kan man inte låta bli att förundras över hur väl de har lyckats med designspråket. Om du väljer till R-Design ser V90 sportig men ändå tveklöst skandinavisk ut. Formerna och detaljerna för tankarna till en smått melankolisk solnedgång över en väg till ingenstans. Baklyktorna är fullständigt unika och rent ut sagt skitsnygga, och fronten med de nordiskt mytologiska lyktorna ligger så rätt i tiden att man blir mörkrädd.

Detsamma gäller även på insidan. Mittkonsolen är oerhört minimalistisk och innehåller i stort sett enbart en stor pekskärm. Den är, precis som Alfa Romeos lösning, sober och prydlig men något krånglig att använda sig av. Jag kan vid det här laget stolt titulera mig som van användare av Volvos infotainmentsystem men jag måste ändå tänka till lite extra varje jag gång jag ska utföra något mer komplicerat än att byta radiostation eller höja temperaturen. Head-up-displayen justeras exempelvis i två, av varandra helt oberoende, olika menyer beroende på om man vill rotera eller förflytta displayen. Dumt.

Det finns två punkter som skiljer en dålig laddhybrid från en bra: räckvidd, och effekt. Jag kan gladeligen rapportera att V90 T8 klarar av 30 km på el utan minsta problem, vilket idag är fullt godkänt. När det kommer till fartresurser blir jag inte lika positivt överraskad. Det går att köra lugnt på el i V90 T8, men den känns aldrig riktigt så responsiv som man skulle önska. Tills man lägger den i Power-läget. Då öppnas grindarna till helvetet och alla dess 407 hästar släpps ut. Att säga att bilen går som ett härdsmältedrivet stridsflygplan vore en underdrift.

Än så länge finns det inte särskilt mycket att klaga på, men V90 T8 har ett antal stora problem. Det första är att det inte finns något helelektriskt körläge, något som bokstavligt talat alla andra laddhybrider har. Det innebär att man måste ha stenkoll på en mätare som visar hur mycket kraft elmotorn har att ge innan bensinmotorn kickar in. Den uppmärksamheten lägger jag hellre på min omgivning. Ogenomtänkt.

Sedan har vi interiören. Den verkar nästan lite för bra för att vara sann i en bil som man tekniskt sett kan få för en högst rimlig peng (om man väljer den minsta motorn). Kanske är det också så eftersom kvalitetskänslan inte riktigt matchar det visuella. Så fort du nuddar pekskärmen flimrar den till som om den håller på att ge vika, antagligen för att Volvo valde en LCD-panel av sämre kvalitet för att kunna hålla nere priset. Ibland får också parkeringssensorerna fnatt helt utan anledning vilket resulterar i en pip-symfoni utan dess like, som sedan försvinner lika plötsligt som den uppstod.

Det största problemet var dock att växellådan ibland vägrade att växla upp från ettans växel. Den enda lösningen jag lyckades hitta var att lägga växellådan i neutral, och sedan drive igen. Medan jag körde. Detta är exakt samma fenomen som jag upplevde i XC90 T8 när den precis kom ut, och man kan tänka sig att Volvo borde ha åtgärdat det, men icke.

Jag har otroligt svårt för att inte tycka om Volvo V90. Den ser fantastisk ut, både på insidan och utsidan, och den gör mig stolt att vara svensk. Däremot har jag också svårt att rekommendera den i laddhybridutförande av den enkla anledningen att det finns bättre alternativ. Jag hoppas verkligen innerligt på att Volvo lyckas åtgärda de små, men ack så störande problemen som drar ner helhetsuttrycket. Då skulle V90 vara ett genuint alternativ till de tyska kejsarna.