Test: BMW 118i

BMW 118i (2020)
Motor: 1,5-liter, 3-cylindrar, bensin, 140 hästkrafter, 220 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 8,5 sekunder
Toppfart: 211 km/h
Vikt: 1365 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4319/1434/1799 mm
Pris: 257 900 SEK (Testbil ca 330 000 SEK)

Jag gillade den gamla 1-serien. Den var visserligen ganska dyr och bra mycket trängre än sina framhjulsdrivna konkurrenter, men med sitt välbalanserade bakhjulsdrivna chassi erbjöd den någonting helt unikt i sin klass. Hos BMW verkar man emellertid kommit fram till att kundskaran överlag bryr sig mindre om vilka hjul som är drivna än vad man själva bryr sig om vinstmarginaler – och det är nog korrekt. Hos dotterbolaget Mini hade man redan en fin småbilsbottenplatta, så varför inte använda den i nya 1-serien? Låt oss lägga i Högsta Växeln och undersöka om 118i ändå lyckas leverera solid BMW-känsla.

Innan vi går in på detta måste vi dock diskutera fördelarna med att ställa motorn på tvären och skicka kraften till framhjulen (utöver sänkta utvecklings- och produktionskostnader). Det man vinner är utrymme, och genom att flytta fram brandväggen är nya 1-serien betydligt rymligare än sin föregångare – trots att bilen varken blivit markant bredare eller längre. Detta märks inte minst i baksätet och bagageutrymmet, och 1-serien kan nu för första gången mäta sig med konkurrenterna vad gäller utrymme.

Att passagerarutrymmet flyttats fram märks också på bilens exteriör – då motorhuven är kortare och framrutan mer sluttande – och resultatet är i mina ögon smått oinspirerande. Bakändan är förvisso snygg och aggressiv, men från sidan saknar bilen attityd och fronten är så bullig att alla bilder ser ut att vara tagna med “fisheye”-lins. Designen invändigt är dock fin och modern, och bjuder på numera självklara moderniteter som digitalt instrumenthus och elektronisk handbroms.

Man verkar dock ha sparat lite på ljudisoleringen vilket leder till en smått ihålig känsla, och ratten i vår ganska sparsamt utrustade testbil var både tunn och ganska hård vilket kändes lite billigt. Av någon outgrundlig anledning saknade den även växelpaddlar, så vill man styra den 7-stegade dubbelkopplingslådan manuellt – och inte känner för att lägga 2 600 kronor på en M-ratt – får man använda växelspaken.

Det finns emellertid en fråga som är långt viktigare; har framhjulsdriften sugit allt nöje ur 1-serien? Svaret är nej, för köregenskaperna är faktiskt ganska underhållande. Bilen har en lättfotad – om än konservativt understyrande – känsla genom kurvorna, men med tanke på att bottenplattan är från Mini så var det kanske att vänta. Detta betyder dock inte att köregenskaperna är något exceptionellt inom segmentet. Vad som däremot är mer överraskande är att fjädringskomforten är riktigt bra – faktiskt bättre än vissa större BMW-modeller jag har kört den senaste tiden.

Även den lilla 1,5-liters trean under huven är ganska peppig, och villig att varva ut med ett karaktärsfullt insugsljud när det vankas lek på en kurvig väg. Den är också fullt tillräckligt för att hänga med i stadstrafiken, hjälpt av att växellådan är riktigt responsiv och utnyttjar de ringa 140 hästarna som BMW 118i erbjuder väl när det behövs.

Man slipper således få hjärtstopp av att bilen inte reagerar när man ska gasa ut i en lucka i trafiken. Det finns emellertid en sak som trecylindriga motorer sällan levererar och det är premiumkänsla – främst på grund av vibrationer. Så är även fallet här och det är särskilt tydligt när start-stopp-systemet kickar igång motorn vid ett rödljus, då det känns som att alla motorfästen har gett upp och motorn är på väg att landa på backen.

Första gången BMW gav sig på att leverera en instegsbil till budgetpris var med E36 Compact från 1994. Den bjöd på ett underligt yttre kombinerat med en inredning som i en Aladdin-ask, men köregenskaperna hade ändå BMW-DNA. Med nya 118i har man gjort precis tvärtom, och satsat på ett konservativt yttre kombinerat med en trevlig inredning, men långt mer alldaglig mekanik.

Resultatet är en bil som kommer tilltala och fylla behoven av den genomsnittlige småbilsköparen mycket bättre, men samtidigt är väldigt lik sina konkurrenter vad gäller köregenskaper och utrymme – och varför ska jag då betala extra för privilegiet att ha ett BMW-märke på huven? 118i är en bra bil, men jag hade inväntat nya Volkswagen Golf istället.