Test: Porsche Cayenne S

Porsche Cayenne S
Motor: 3,0-liter, V6, turboladdad, bensin, 440 hästkrafter, 550 newtonmeter 
Kraftöverföring: 8-stegad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 4,9 sekunder
Toppfart: 265 km/h
Vikt: 2 160 kilogram
Mått (längd/bredd/höjd): 4920/1980/1700 mm
Pris: Från 91 964 EUR

Konkurrenter
Audi Q7
Bentley Bentayga
BMW X5
Mercedes GLE
Volvo XC90

År 2002 begick Porsche ett helgerån. För första gången i bilvärldens historia (ett par obskyra undantag finns) erbjöd en tillverkare som enbart byggt sportbilar, en modell som gick emot allt vad körglädje heter. Bilen i fråga var Cayenne och modellen kan ses som startskottet för den SUV-hysteri vi idag ser från mer eller mindre alla premiumtillverkare. Vad Porsche gjorde från dag ett var att inte nöja sig med något halvdant och man lyckades bygga en bil som trots sin generösa kroppshydda var kolossalt trevlig att köra. Vi har testat tredje generationens Cayenne S i Frankrike för att se om den fortfarande agerar förebild när det kommer till sport-SUV:ar. Låt oss lägga i Högsta Växeln och undersöka om Porsche Cayenne S lever upp till märkets sport-ambitioner.

Första generationen Cayenne var bra på mycket, men att vara vacker var tyvärr inte något bilen kunde stoltsera med. Nya Cayenne har fortfarande lite underliga proportioner i fram, men LED-rampen i bak och framlyktorna är i min mening spektakulärt snygga. Egentligen är det insidan som är mest imponerande. Tidigare Porsche-modeller har varit mattbombade av knappar, men nya Cayenne har smakfulla touchknappar som är dolda när bilen är av. Dessutom är känslan i allt man tar på briljant. Touchknapparna vibrerar när man trycker på dem och varje knapp samt vred har en härligt taktil känsla. Man kan sammanfatta interiören som om Fort Knox vore inrett av Tysklands vassaste inredningsarkitekt.

Cayenne S har i tider av dowsizing hoppat över V8:a i S-modellen och kommer istället utrustad med en V6:a på tre liter. Innan ni hinner sjunga klagosång över detta kan jag meddela att denna motor producerar 440 hästkrafter vilket delvis kompenserar för avsaknaden av två cylindrar. Faktum är att motorn är lite av en juvel. Inledningsvis var jag lite besviken eftersom den nästan viskar sig fram under lätt körning.

”Var är teatern och dramatiken?” tänkte jag, men fick min fråga besvarad den sekund jag vred på rattens körlägesreglage och trampade fullt. Bilen har ett härligt sexcylindrigt morrande under last, men framför allt är det under växlingar som man får höra ett ordentligt ”brrrrapp”. Förutom ljudbilden är dessutom motorn otroligt effektiv. Även om Cayenne är en tung pjäs skjutsas man på ordentligt och man har konstant mer omkörningskapacitet än vad som behövs, oavsett situation.

Om motorn är imponerande kan jag säga att växellådan är helt otrolig. Jag gissar att samtliga medlemmar från det teamet som har byggt den åttastegade dubbelkopplingslådan också vet hur man förvandlar vatten till vin eller fosfor till guld. Vi snackar silkeslen i vanlig trafik och närmast telepatisk när man går från söndagskörning till tävlingshumör. I lägena sport eller sport + sker varje växling med en härlig dunk i ryggen och hela drivlinepaketet jobbar briljant tillsammans för att lura en att man inte köpt något med två dörrar och lägre markfrigång.

Hur fantastisk drivlinan än är, så är det Cayennes dynamiska färdigheter som får mig att ta av hatten. Kort och gott tror man inte att man sitter i en hög SUV på över två ton när man kör den. Kommunikationen genom ratten är kanske inte i nivå med en Lotus Elise, men för att vara en SUV är tyngden och känslan i min mening klassledande. Hela chassit rör sig på ett sätt som jag själv inte trodde var möjligt i en bil som väger mer än Edward Blom efter juldagen.

Jag kan inte sätta fingret på det, men det är någonting Porsche gör som alla andra tillverkare är okapabla till att göra lika bra. Resultatet är att Cayenne S är fantastiskt rolig att köra på ett sätt som nästan känns opassande. Upplevelsen kan liknas med att se drottning Silvia utföra en perfekt breakdance, det är förvånande, man kan ifrågasätta om det är nödvändigt, men framförallt är det sjukt imponerande att beskåda.

Även om det är kul att rasta samtliga 440 hästkrafter är det också viktigt för en SUV att hantera vanlig körning i lägre hastigheter. Vi testade bilen bland annat i centrala Paris, vilket kan vara den värsta platsen på jorden att köra bil. Tack vare den silkeslena drivlinan och mjuka luftfjädringen blev varken kullersten, farthinder eller demonstranter något problem att köra över.

Faktum är att Porschen gör ett utmärkt jobb att isolera föraren från omgivningen när man bara vill glida fram. Utseendet inger tydligen respekt, folk faktiskt flyttar på sig i trafikstormen när de ser den kaxiga grillen torna upp sig. Utan en Cayenne hade jag nog fortfarande suttit fast i Triumfbågens rondell och väntat på att få komma ut.

Ska man sammanfatta Porsche Cayenne S kan man kort och gott säga att det är den bil som den ämnade att vara från början. Den är en åtråvärd SUV som klarar hobbyracing lika bra som den klarar vardagslivet. Vad som särskiljer Porschen mot huvudkonkurrenterna är körupplevelsen som är bra mycket mer inspirerande än vad övriga tyskar kan bjuda på och den genomsyrande premium-känslan. Innan jag körde Cayenne S var jag skeptisk men nu råder det inga tvivel, detta är en fruktansvärt kompetent SUV.