Test: Nissan Leaf

Nissan Leaf
Motor: Elmotor, 150 hästkrafter, 320 newtonmeter
Kraftöverföring: Enstegad automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,9 sekunder
Toppfart: 144 km/h
Vikt: 1580 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4490/1788/1540 mm
Pris: Från 387 400 SEK

Med det nya året följer ofta ett antal mer eller mindre ambitiösa löften. Ett av de vanligare just detta år verkar vara att man ska minska sin negativa påverkan på miljön, ofta genom att köra mindre bil och flyga mindre. Men man kan också lova att köra elbil istället för en törstig bil med förbränningsmotor. Nissan Leaf är en av de absolut mest populära men också en av de första massproducerade elbilarna. Nu finns en ny generation som hoppas bli det givna valet bland miljömedvetna bilister. Har den någon framtid som just det? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Nissan Leaf.

Förra generationen Nissan Leaf gjorde sig populär genom att vara en av de första faktiskt fungerande elbilarna som inte var orimligt dyr eller lika sexig som en rutten apelsin. Den nya modellen fortsätter på samma spår med ett rimligt pris och en bra räckvidd. Nissan lovar att man inte ska få slut på batteri först efter runt 27 mil vilket inte är omöjligt om man kör med ett okokt ägg under gaspedalen. Sett till pris är Nissan Leaf tveklöst en av de vettigaste elbilarna man kan köpa, men långt ifrån den mest spännande.

Under huven sitter en elmotor med 150 hästkrafter vilket naturligtvis inte lär få någons adrenalin att pumpa men Leaf känns ändock pigg. Detta är tack vare att en elbil alltid har allt vrid tillgängligt vid alla varvtal vilket innebär att körupplevelsen blir lika responsiv som en katt som retas av en laserpekare.

När det kommer till körupplevelsen i en elbil kan den liknas vid att ha en konversation med Apples Siri snarare än med en riktig människa. Egenskaperna och karaktäristikan av en riktig människa finns där, men själen saknas. Nissan Leaf är ett transportmedel som fungerar ypperligt väl för just det, men bilentusiasten kommer att känna att något saknas, det imperfekta och svårdefinierade som gör en bra bil till just en bra bil.

Rent konkret domineras körupplevelsen av gaspedalen som egentligen är den enda som behöver användas. Nissan Leaf har nämligen ett utomordentligt bra ”e-pedal” som bromsar bilen och laddar batteriet när man släpper på den. Detta innebär att bromspedalen egentligen blir i stort sett obsolet. Gasresponsen, bromsarna och styrningen känns relativt artificiella vilket ofta är fallet med elbilar. Detta är inte en bil för entusiaster.

Nissan Leaf imponerar med sin räckvidd och valuta för pengarna men något oväntat bra är hur praktisk den är. Bagageutrymmet är så stort att Leaf-föraren antagligen skulle kunna starta en egen flyttfirma. Jag själv fick plats med tre flyttlådor och en massa annat otympligt i bagageutrymmet och baksätet. Tyvärr kan man dock inte fälla stolarna och få ett platt golv, men storleken av utrymmet gör att man lätt kan förlåta den för det.

Något som dock inte imponerar är interiören. Infotainmentsystemet är medeltida, ruskigt svåranvänt och minst sagt frustrerande med alla japanska midi-pip så fort man får för sig att nudda skärmen. Frustrerande. Körpositionen är inte heller briljant för någon som är närmre två meter lång. Ratten går bara att ställa i höjdled vilket är rätt ut sagt genant för en sprillans ny bil.

Sammanfattningsvis är nya Nissan Leaf tveklöst en av de bästa elbilarna på marknaden. Den imponerar med sin räckvidd, innerutrymmen och pris. Tyvärr hör dock interiören hemma i det förra decenniet vilket fråntar en hel del av den moderna och innovativa känslan som Nissan vill förmedla till föraren. Om du kan leva med att bilen ska se futuristisk och uppseendeväckande ut är nya Leaf rätt för dig. Om du å andra sidan är en bilentusiast gör du rätt i att titta åt något annat håll, förslagsvis mot BMW i3s, trots att den också ser galen ut.