Bentley Continental GTC Speed
Motor: 6-liters, W12, bensin, 642 hästkrafter, 840 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 4,3 sekunder
Toppfart: 328 km/h
Vikt: 2495 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4818/2226/1390mm
Pris: 2 200 000 SEK (Testbil cirka 2 800 000 SEK)

Gröna av avund var alla pojkar med smattrande systemkameror som kantade Monte Carlos gator när vi kom rullandes i en lika grön Bentley Continental GTC Speed. Den utgående generationen Continental har funnits längre än vad de flesta så kallade carspotters har och med den nya generationen runt hörnet kände vi att det vankandes ett ordentligt avsked. Jag var blott sju år gammal när Continental för första gången började rulla på vägarna så för mig känns den lika åldrad som en akvedukt. Planen var att åka på en roadtrip från mogna München, till pretentiösa Portofino för att avsluta i magnifika Monaco. Vad måste egentligen nya Continental GTC leva upp till? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och åka på en kontinental roadtrip.

Precis som ett fint vin har den utgående Continental GTC åldrats väl, troligtvis anledningen till att den nya generationen är så lik till utseendet. Till min stora förvåning tycker jag ändå att bilen lyckas behålla sin anständighet även i grönt, även om jag inte är särskilt förtjust i starka färger på bilar. På insidan finner man mer läder än på en marockansk marknad, och det erbjuds även massage i stolarna samt ett ljudsystem som får Sydneys operahus att låta som en Nokia 3310. Med taket uppfällt blir det förvånansvärt tyst i kupén, även om det inte är på samma nivå som Rolls-Royce Dawn.

Vår visit i München var lika långvarig som ett engångsligg och i en sådan sober stad gör en knallgrön Bentley Continental GTC Speed sanslöst mycket väsen av sig; folk uppskattade hur den gröna färgen gifte sig med det svarta lädret och den mängd uppmärksamhet vi fick kunde lacken stå som ansvarig för. Efter München var det Portofino som vi hade i kikaren, en plats som får öfvre Östermalm att se ut som en kåkstad. Mellan oss stod dock Alperna för att inte tala om autobahn. Under huven finner men en kolossal 6-liters W12 på sanslösa 642 hästkrafter som avger ett industriellt ljud av rang. Det ger minst sagt belägg för Speed-beteckningen – toppfarten är nämligen hela 330 kilometer i timmen. Vi kom upp i 322 kilometer i timmen, samtidigt som vi lyssnade på musik och kunde föra en dialog som i detta fall bestod av ”herrejävlar vad det går undan”.

På alpvägar är det inte en lika graciös upplevelse som väntar. Då blir det plötsligt väldigt tydligt varför bilen är så stabil i höga farter – vikten och den briljanta luftfjädringen. Den är lika flink som en elefant på rullskridskor och om man inte tar det försiktigt understyr den gärna. Man får helt enkelt köra plattan i mattan på rakorna och bromsa tvärt om man vill hålla uppe snittfarten. Lyckligtvis har den bromsar stora som brunnslock. Att köra den på så vis är dock bortom anständighetens gränser – det är en glidarbil, en grand tourer som har fått taket avkapat. Om man kör den med en mer avslappnad inställning får man mer ut av det men faktum kvarstår att landsvägskörning inte är dess starka sida.

Efter Alperna välkomnande den italienska autostradan oss med öppna armar. En grön Continental GTC Speed har ofantligt med pondus och samtliga bilister i ytterfilen kastar sig ur vägen, allt för att göra framfarten för oss enklare. Till Portofino flockas de som vill visa upp sina pengar, något Bentleyn trivdes med men jag vantrivdes med. Att köra längs den italienska Rivieran i en brittisk grand tourer är inte lika sagolikt som det låter – en miljard vespor per kvadratmeter, blinda kurvor, och italienska medtrafikanter gör att man inte riktigt känner sig lika lugn som man väntar sig.

Därefter var Monaco på tur, paradiset för alla som vill spana in bilar även världens dyraste bosäter; sannerligen snäppet över Portofino i min mening. Skulle Bentleyn passa in även här? Överlag erbjuder Monaco samma vibbar som Portofino men är betydligt mer turistigt; uppståndelsen överlag är helt enorm. Vårt hotell låg mitt i smeten och överallt man åkte blev man fotograferad. Om man vill ha uppmärksamhet är Continental GTC Speed absolut rätt bil – jag blev fotograferad mer på två dagar än David Beckham blir på ett år. Dock är inte en Bentley lika skrikig som en Ferrari eller en Lamborghini utan den utstrålar mer dekorum, förmodligen för att den är brittisk.

Att köra en Bentley Continental GTC Speed genom Europas exklusivaste orter får en dels att känna som man får nästa huvudroll i ung och bortskämd men även som att man gör något som verkligen passar bilen. Den utgående generationen imponerar när det kommer till komfort och karisma, men känns även slö och gammal. Den såg onekligen hemmahörande ut i både Portofino och Monaco och till och med den monegaskiska polisen gav bilen en komplimang. Det märks att den har funnits på marknaden sedan stenåldern men den gör ändå det den utlovar ruskigt väl; den avverkar länder som om de vore kvarter i löjlig komfort, gärna med vind genom håret. Jag håller dock tummarna för att nästa generation Continental GTC är mer ungdomlig av sig. I vilket fall som helst imponeras jag ändå av hur den utgående modellen har lyckats ligga så nära toppen i över ett decennium. Men nu har det blivit dags att vända blad och säga adjö till en gammal goding.

Chefredaktör och medgrundare. Bosatt i Miami och har kört snabbast av alla på redaktionen (322 km/h). Känner till varenda bil som någonsin tillverkats.