Test: Subaru Impreza

Subaru Impreza 2.0i
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig boxer, bensin, 156 hästkrafter, 196 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,8 sekunder
Toppfart: 205 km/h
Vikt: 1443 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4460/1480/177 5mm
Pris: 259 900 SEK
(Testbil ca 259 900 SEK)

Det varumärke som den japanska biltillverkaren Subaru har byggt upp bottnar i mångt och mycket i rediga bilar utan skitsnack, som går bra i skog och mark. Att de, utöver självklara modeller som till exempel Outback, erbjuder fyrhjuliga fordon som har en markfrigång under tolv meter verkar vid första anblick överraskande. Just en sådan verkar dock vara en av de modeller med längst historia och bäst rykte bland märkets konnässörer. Kan en Subaru som inte är avsedd att bestiga K2 med fortfarande vara något att ha? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Subaru Impreza.

För den som kör Subaru är det ingen nyhet att formspråket är mer åt det aggressiva hållet utifrån sett. Åtminstone försöker de så gott de kan. I vissa fall lyckas de och så är fallet delvis med Impreza. Linjerna är distinkta och bilen har härliga proportioner, men på ett sätt känns det som en chihuahua i Vargkostym. Det yttre är inte i total samklang med den bild av fordonet som sitter etsad i hjärnan. Om det så är marknadsföring eller fördomar låter jag vara osagt.

Invändigt känns det mer ordning och reda. Knappar och reglage är placerade på ett lite annorlunda sätt, vilket betyder mer intuitivitet och mindre skit. Till exempel slipper du kladda på en värdelös touchskärm i onödan. Sittpositionen är marknära, vilket i dagens SUV-epidemi välkomnas med öppna armar. Inredningen över lag överskrider förväntningarna, inga överdrivet luxuösa material finns där, men allt är byggt stadigt och rejält. Det som ska finnas finns, inte särskilt mycket mer än så men det bekommer mig inte.

När det kommer till körupplevelsen är den på många sätt överraskande trevlig. En marknära position, linjär acceleration och direkt, lite tyngre styrning gör att känslan är väldigt blottad. Det är feedback, trögvridet och underbart. Den ständiga frågan jag ställer mig är ifall jag uppskattar körupplevelsen för att alla andra bilar idag är kompakta SUV:ar med noll körupplevelse eller ifall Imprezan är en genuint härlig bil. Oavsett referens är den en bil du tycker om att köra fast det inte går anmärkningsvärt fort eller unikt på något sätt. Det är istället den mer råa känslan och upplevelsen av ett stabilt bygge som är ständigt återkommande, bilvärldens Andreas Granqvist om ni så vill.

Den enda problematiken gällande Impreza består mest av att den inte väcker några känslor alls. Trots en mängd logiska anledningar till varför den är en grym bil för pengarna känner jag inget egentligt sug för den. Det är som att förklara för ett barn varför det är dumt att klättra i ett högt träd. Hur många logiska anledningar du än kläcker ur dig är det som att prata med en mur, barnet söker efter spänningen, inte logiska argument.

Trots detta förblir intrycken positiva och välanpassade för den svenska konsumenten. Är ett högt studielån, en ljummen Sofiero i park eller en praktisk och gedigen bil det som är mest svenskt? Svaret doftar bensin enligt mig. Därför är Subaru Impreza den bil inte så många känner till men de flesta egentligen borde ha. En praktisk och prisvärd bil med lagom personlighet för den som inte räds att prova något nytt.