Volvo XC90 T8 – Familjärt miljöpatos

Volvo XC90 T8 Inscription Twin Engine (2016)
Motor: 2-liters rak 4:a bensin, 320 hästkrafter, 400 newtonmeter samt en elmotor på 80 hästkrafter, 240 newtonmeter. Systemeffekt på 400 hästkrafter, 640 newtonmeter.
Kraftöverföring: 8-växlad automatlåda, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 5,9 sekunder.
Toppfart: 230 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
4950/1776/2140 mm
Pris: 801 000 SEK
(testbil cirka 1 000 000 SEK)

Vi på Högsta Växeln är väl bekanta med Volvo XC90. Vi har kört D5:an – med en diesel på 225 hästkrafter – till svenska fjällen vilket är ett antal mil. Vi har även kört T6:an på Gotland vilket var en mycket trevlig upplevelse. Båda gångerna har vi konstaterat att XC90 är en hemtrevlig bil som erbjuder enormt med komfort, utrymme och glädje. Volvo har med XC90 sannerligen visat att de menar allvar när de har gett sig på att reformera hela märket.

I just Sverige är det aningen knepigare än på övriga marknader. Volvos image som ren och skär Svensson-bil är inristad i de flestas bakhuvuden. Med nya T8 har de gett sig in på en av de mest exklusiva segmenten som är tillgängligt för mer vanligt folk. Närmare bestämt laddhybrid-SUV-segmentet. Hur har då Volvo gjort ifrån sig med toppmodellen XC90? Låt oss utforska det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Volvo XC90 T8.

Efter att man har kommit underfund med att XC90 T8:an de facto är en Volvo som kostar från cirka 800 000 SEK (vår testbil kostade nästan en hel miljon) och suddar bort sina fördomar beträffande Volvo är det inte svårt att imponeras. Med sin skandinaviska design som egentligen är anpassad till de viktigaste marknaderna för XC90, närmare bestämt Kina och USA, är nya XC90 en fantastisk vacker skapelse.

Ett signum av XC90 är inslaget av Tors hammare i framlyktorna och i T8:an får man även en växelspak i Orrefors kristall. Enligt mig ser den väldigt amerikansk ut och passar absolut lika väl in i New York som i Nyköping.  Det skandinaviska fortsätter på insidan på vanlig XC90-manéer och det känns som att man befinner sig i ett inredningsmagasin med tema ergonomi. Ett problem som vi upplevde med vår XC90 var ett ilande ljud som ibland hälsade på.

Vi fick förklaringen att på just den T8:an så lät klimatanläggningen lite konstigt på grund av att den försöker hålla igång utan förbränningsmotorns hjälp. För övrigt är Volvo XC90 T8 den enda hybriden med sju säten vilket är väldigt imponerande – de flesta laddhybrider till exempel har ett bagageutrymme som kan liknas med en skokartong som en konsekvens av de stora batterierna.

Den kritik som har riktats mot Volvo XC90 är just det faktum att den enbart har en fyrcylindrig motor som tack vare både kompressormatning och turboladdning hostar fram 320 hästkrafter i T6 och T8-utförandet. Att ha en fyrcylindrig motor i en lyxbil kan liknas med att käka Nobelmiddagen med plastbestick – det passar inte riktigt. I T8:an finner man även en elmotor som ger den totala effekten av 400 hästkrafter.

Nog för att XC90 T8 ska kunna accelerera från stillastående till 100 på 5,9 sekunder för att sedan toppa 230 kilometer i timmen. Dessvärre är dock XC90 T8 ingen höghastighetsbil – backspeglarna är för stora för det. Med det menas det att vindljudet i kupén blir påtagligt i hastigheter över 140. Möjligtvis inte ett jätteaktuellt problem i ett land där maxhastigheten egentligen är 120.

Endast på el kommer man i det verkliga livet cirka 20 kilometer vilket duger fullt till om man har en sådan pendlingssträcka var dag. Av någon anledning har dock inte XC90 T8 ett rent elläge utan man får nöja sig med något som heter Pure som egentligen bara möjliggör den mest miljövänliga körningen som inte nödvändigtvis innebär ren eldrift.

Precis som alla andra laddhybrider är  Volvo XC90 T8 en oerhört nischad kärra. Snittresan med bil sägs vara 16 kilometer – alltså inom ramen för vad en elmotor i en laddhybrid klarar av. Med andra ord är det som tidigare konstaterat en pendlarbil av rang. Personligen hade jag valt T6:an men det är eftersom en elektrisk räckvidd på 20-30 kilometer inte räcker till då det inte är nog för mina behov. Utöver det känns det inte som att Volvo har kalibrerat T8:ans luftfjädring för den extra tyngd som batterierna innebär – cirka 200 kilogram – vilket gör att bilen känns snäppet obekvämare jämfört med T6:an för närvarande.

I vilket fall som helst konkurrerar sannerligen Volvo XC90 T8 med de tyska storspelarna trots de små problemen här och var – XC90 är fortfarande ett spädbarn. Att Volvo har lyckats komma med ett realistisk alternativ till märken som Audi, BMW och Mercedes är minst sagt imponerande. Volvo XC90 T8 – familjärt miljöpatos.