Test: Ford Fiesta

Ford Fiesta
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 100 hästkrafter, 170 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automat, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 12,2 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Vikt: 1230 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4040/1941/1476mm
Pris: 155 900 SEK (Testbil ca 190 000 SEK)

De som väljer mellan stadsbilar i lite enklare utförande bryr sig generellt inte om vad de kör. Ett av de viktigaste kraven brukar vara att fordonet som framförs ska kunna ta dem från punkt A till B lika okomplicerat som det är att skala en banan. Ford Fiesta är just en sådan småbil men märkets ambition är att varje resa ska vara lika rolig som det är för ett barn att gå på nöjesfält.

Det är väl känt att övervägande del småbilsförare är gråhåriga tanter och farbröder som kör runt med grova synfel och bristande omdöme. För att råda bot på detta har Ford inte bara gjort nya Fiesta roligare, utan även anpassat den för yngre människor med en hel del nya finesser under skalet. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om Ford Fiesta är den roligaste småbilen på marknaden.

Precis som Marcus konstaterade när han provkörde Fiestan för första gången är det utseendemässigt inte mycket som skiljer den nya generationen från den gamla. Jag anser att den nya, lite mer stilrena designen passar bilen. De mjuka formerna gör att den ser allt annat än aggressiv ut vilket gör att den ute på vägarna väcker mindre uppmärksamhet än en gran i de svenska skogarna. Att färgen som prydde testbilen var vad Ford kallar ”Chrome Copper” och som jag kallar rosa hjälpte definitivt inte till att förhöja någon typ av sportig känsla.

På insidan fortsätter det stilrena temat. I den nya generationen finns det färre knappar än det finns på en eltandborste och i mitten sitter en stor skärm där de flesta funktionerna ska kunna styras från. Det är en enkel men trivsam miljö och i och med det nya infotainmentsystemet kommer inte bara Agda 84 år att trivas, utan även hennes barnbarn. Vissa delar osar billig plast medan andra ställen, som exempelvis ratten och skärmen i instrumentbrädan känns förvånansvärt premium.

Bakom ratten på nya Ford Fiesta är det svårt att hålla ner mungiporna. Chassit är briljant och bilen känns alltid lekfull utan att vara så hård att den är obekväm. På kurviga landsvägar kan man trycka gasen i botten utan att frukta för sitt liv och i motorvägsfarter känns bilen stabil trots sin lätta vikt och sina kompakta mått. Det finns dock ett stort problem. Bilen jag körde var utrustad med en automatisk växellåda.

Hur är det ett problem tänker ni? Jo, den är nämligen segare än telefonkön till Skatteverket. Visst, den är sexstegad och kör man som om vägen var ett konstant led av höga fartgupp är den användbar, men så fort man vill utnyttja bilens livliga karaktär är den bara ett hinder. Den låter motorn varva som en elvisp innan den växlar och när den väl bestämmer sig för att göra det har man redan hunnit anlända till sin destination.

Ford Fiesta är tveklöst ett roligt småbilsalternativ. Hade jag personligen haft en större familjebil och Fiestan ståendes på garageuppfarten hade jag tagit den sistnämnda till mataffären för att säkerställa att komma hem igen med ett leende på läpparna. Jag väntar förväntansfullt på att få köra Fiesta ST med en manuell växellåda. Om den här versionen, trots en seg automatlåda, kan generera så mycket glädje kan jag bara tänka mig hur ST-versionen kommer att bli. Ford Fiesta är ett välpaketerat lyckopiller i vardagen.