Test: Cadillac CTS-V

Cadillac CTS-V
Motor: 6,2-liter, V8, kompressor, bensin, 649 hästkrafter, 855 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 3,7 sekunder
Toppfart: 320 km/h
Vikt: 1878 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 5029/1448/1828 mm
Pris (USA): $85 995 USD
(Testbil $103 260 USD)

I SEK motsvarar priset 690 000 SEK (Testbil 825 000 SEK)

Förr i tiden behövde man ta sig en ordentlig titt för att finna likheter mellan amerikanska och europeiska bilar. Årtionde efter årtionde har skillnaderna blivit färre och färre och det bilmässiga skillnaderna mellan kontinenterna minskar. Med andra ord har amerikanska bilar blivit mer och mer europeiska och det äldsta bilskämtet i världshistorien (amerikanska bilar kan inte svänga) är på väg att bli uråldrat.

Till vår första USA-recension ville vi ha någonting lämpligt. Med tanke på att bensin praktiskt taget är gratis och den besatthet av motorer lika stora som bergskedjor som råder, beslutade vi oss för något oerhört stereotypiskt – en Cadillac CTS-V. Den uppfyller alla krav som en bil från ”the Land of the Free” måste, samtidigt som den lyckas med att införliva en dos europeisk finess. Det var inte särskilt länge sedan som man behövde vända sig till de tre stora tyska märkena om man ville ha en bakhjulsdriven sedan med stor motor.

I dagsläget har man dock en hel drös med alternativ, varav alla gör otroligt bra ifrån sig. Cadillac har jobbat hårt för att kunna ta sig an européerna. Låt oss ta reda på om de har lyckats genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Cadillac CTS-V.

Den testbil vi hade till förfogande såg obestridligen ut som om den hörde hemma i Darth Vaders privata samling. Trots det helt svarta utförandet är CTS-V knappast diskret. Den generösa användningen av kolfiber samt detaljer som framhäver bilens prestandasida gör att den minst sagt sticker ut: Cadillacen blir ständigt överöst med komplimanger som ”cool” och ”störtball”. När det gäller interiören är det dock inte de adjektiven jag personligen hade använt.

Konkurrenter
Audi RS6
BMW M5
Mercedes-AMG E 63

Det är det område där det låga priset motiverar sig själv. Det må vara så att 100 000 dollar inte är lite pengar men i sammanhanget är det som att köpa porslin på loppis. Det innebär likväl att man får leva med hårdplast, knappar utan taktilitet och något enstaka skrammel. De störningarna glöms likväl bort i samma ögonblick som man vrider om nyckeln.

Det ska inte glömmas bort att det är få saker som får en 21-åring att flina lika mycket som känslan av att ha 649 hästkrafter till sitt förfogande. Bakhjulsdriften gör det svårt för CTS-V:n att få ner kraften i backen vilket innebär att den inte känns lika rapp som man må vänta sig. Bilen är självklart ingen slöfock men den saknar den pang-på-rödbetan-prestanda som många av konkurrenterna erbjuder, något som också har att göra med växellådan som känns otroligt trög vid vissa tillfällen. För det mesta är den absolut med i leken men ibland glömmer den bort vad den har för uppgift i bilen.

Historiskt har Cadillac-bilar varit 500 meter långa jättar med samma dynamiska färdigheter som containerfartyg men lika bekväma som en vattensäng. Lyckligtvis har dock just dynamiken varit en viktig del i utvecklingen av CTS-V och de få gånger man kör på en serpentinväg i Södern lyckas Cadillacen verkligen utmärka sig och skrattat åt minnet av sina förfäder.

Man ska dock inte dra slutsatsen att CTS-V är obekväm på något vis. Den avancerade Magnetic Ride Control-stötdämpningen gör långfärdskörning till en dröm – vi körde från Miami till Atlanta till Charleston och tillbaka utan någon som helst ergonomisk problematik. I ”Tour-läget” nyttjar bilen enbart fyra cylindrar vilket känns onödigt i ett land med gratis bränsle men det gör att man inte behöver stanna för att tanka så ofta. Att ändra till race-läge styvar till hela bilen och gör den så obekväm som man förväntar sig.

Något som dock inte är särskilt grymt är CTS-V:s akustiska egenskaper. Kompressorns vinande är oupphörligt men istället för att avge ett renodlat amerikanskt V8-muller är Cadillacen förhållandevis tystlåten. Den är absolut ingen viskande skapelse men att ge bilen mer av en röst skulle tveklöst gynna upplevelsen.

När det kommer till praktiska aspekter har den ett bagageutrymme som matchar bilens dimensioner men ett baksäte som lämpar sig mer för en kortväxt amerikan snarare än en lång skandinav. Det är dock inte en avgörande aspekt när man köper en bil av denna kaliber. Istället handlar det om karisma; hur bilen får en att känna sig och på den fronten är Cadillac CTS-V en glädjespridande manick. Den utstrålar personlighet och är mer av en kompanjon snarare än en maskin.

Den avger en viss ”America f*** yeah-attityd” samtidigt som den lyckas med att införliva en belevad sida – å ena sidan är den inkarnationen av det som gör en bil amerikansk men å andra sidan har den europeiska ambitioner. När det gäller chassit och det som gör en bil briljant konkurrerar Cadillac onekligen med de allra bästa.

Cadillac CTS-V erbjuder en gripande körupplevelse, mycket tack vare juvelen till motor och utmärkta dynamiska färdigheter. Bilens förhållandevis låga pris reflekteras i interiörens kvalitet och dess något oraffinerade tillvägagångsätt. Men när det kommer till pang för pengarna och övergripande intryck hamnar den minst sagt på samma nivå som de tyska konkurrenterna. Den förblir ett exempel av amerikansk industri men har, för sitt eget bästa, tagit inspiration av kontinenten på andra sidan Atlanten. Cadillac CTS-V – USA har gjort sin läxa.