Test: Rolls-Royce Ghost Black Badge

Rolls-Royce Ghost Black Badge
Motor: 6,6-liter, V12, bensin, 612 hästkrafter, 840 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 4,8 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 2490 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
5457/1550/1948 mm
Pris: Ca 2 740 000 SEK
(Testbil ca 3 210 000 SEK)

Rolls-Royce har alltid påstått sig tillverka världens bästa bilar, något som rimligtvis bör ha mötts av en viss skepsis. Hur pålitlig var egentligen den där klasskamraten som aldrig fick nog av att upplysa alla omkring sig hur exceptionellt duktig han var på allt som någonsin kunde komma på tal? Det brittiska märket har heller inte gärna berättat hur många hästkrafter deras bilar haft. Svaret på den frågan har alltid varit ”tillräckligt”. Fram tills nu.

Rolls-Royce har valt att asfaltera om vägen mot framtiden genom att också satsa på modeller som ska locka yngre köpare. Planen heter Black Badge och vi har testat deras, för närvarande enda, fyrdörrars sedan i just det utförandet. Låt oss därför ta reda på om en superlyxbil någonsin kan stå på en 30-årings shoppinglista genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Rolls-Royce Ghost Black Badge.

Låt oss få de tråkiga, men ändå nämnvärda egenskaperna ur vägen först. Bagageutrymmet är ytterst rymligt, bakdörrarna öppnas på klassiskt Rolls-Royce-manér bakvänt (och kan stängas elektroniskt med hjälp av en knapp), och bränsleförbrukningen är osannolikt låg för en bil av denna typ. Så, med det ur vägen dyker vi in i vad som är mest intressant när det kommer till Rolls-Royce.

Rolls-Royce erbjuder för närvarande Black Badge-paketet till alla sina modeller. Kort fattat innebär det ett svartare yttre och mer prestanda, ett tydligt mellanfinger riktat mot de traditionella Rolls-Royce-kunderna. Tanken med Black Badge är att det ska vara ett statement, men faktum är att bilen blir ännu mer diskret och elegant med den svarta lacken (som man givetvis kan välja bort om man så önskar). Bortsett från de fula fälgarna som jag skulle byta ut snabbare än jag hinner säga ”Ghost”.

Insidan av Ghost är, föga förvånande, fullproppad med mängder av exklusiva material och detaljer. Testbilen var inredd med blått läder och kolfiberinlägg. Jag skulle aldrig beställa min Rolls-Royce med den interiören men det är det som är det häftiga. Du kan utrusta den hur du vill. Möjligheterna är bokstavligt talat, och då menar jag verkligen bokstavligt talat, oändliga.

Rolls-Royce Ghost är i grund och botten en förra generationens BMW 7-serie vilket det tränade ögat upptäcker när interiören granskas. Infotainmentsystemet är plockat från BMW, och layouten på knapparna på instrumentpanelen känns också igen. Det må kännas mindre exklusivt, men faktum är att BMW:s system är exceptionellt användarvänligt. Få dock inte för er att en Ghost bara är en gammal 7-serie med en dubbelt så saftig prislapp.

Det som verkligen utmärker en Rolls-Royce från valfri annan lyxbil är deras syn på lyx. Istället för att proppa den full med knappar och touchskärmar har den ett stjärnhimmel-tak och tjocka ullmattor. För Rolls handlar lyx om att inte behöva bry sig om petitesser. Man behöver inte ta ställning till om det ska vara 21,5 eller 22 grader varmt i kupén. Istället för man vredet till den röda eller blåa sidan för att på så vis justera temperaturen. Inte heller finns det någon varvräknare. Istället sitter där en power reserve-mätare som förtäljer hur mycket kraft motorn har kvar att ge uttryckt i procent.

När det sedan blir dags att framföra kärran och man startar motorn är det svårt att veta att man har gjort just det. Motorn är nämligen knäpptyst på tomgång och vid låga varv. Bara om man trycker ordentligt på gaspedalen blir man som förare medveten om att det sitter en 6,6-liters V12:a under huven och inte en elmotor.

Även i Black Badge-utförande är Ghost ungefär lika sportig som en bukett med påskliljor, men den är snabb. På riktigt. Det må vara lika vulgärt att tala om hästkrafter i en Rolls-Royce som det är att fråga en svensk hur mycket han tjänar, men i Ghost Black Badge finns det utomordentligt många. Över 600 stycken. Detta resulterar i påtaglig prestanda och därav också ett tryck i ryggen som mångfaldigt överskrider det på gaspedalen.

De flesta föreställer sig säkert att det inte går att vara mer bortkopplad från omvärlden än i en Rolls-Royce. Verkligheten överensstämmer dock inte med det helt och hållet. Ghost Black Badge är givetvis sanslöst tyst och komfortabel, men man kan ändå känna vilken typ av väg man kör på genom ratten.

Det bästa med körupplevelsen är ändå inte komforten utan just hur skön den är att köra. Pedalresponsen är helt perfekt och styrningen är härligt lätt. Att glida runt i en Rolls-Royce är en fröjd som kan jämföras med att äta gräddsås på en dejt med Malin Åkerman.

Vid det här laget bör det vara uppenbart att Ghost Black Badge är en makalös bil, men allt är inte guld och gröna skogar. Interiören består av mer plast än man förväntar sig av en Rolls-Royce. Dessutom ledde bilens ringa storlek till en hel del kniviga situationer, inte minst i Monaco där vi testade bilen bland annat testade bilen utöver München och Milano. Nedfart i trånga parkeringsgarage avråds starkt ifrån.

I Monaco är Rolls-Royce nästan lika vanligt som en fyrkantig Volvo i Värmland, och man förstår varför. Bilen är fantastisk att åka i. Dessutom trodde folk att det faktiskt var vår Ghost vi körde runt med vilket betyder att märket har lyckats med sin ”ungdomssatsning”. Ytterligare ett bevis på detta är att jag vill ha en Black Badge mer än jag vill ha tak över mitt huvud.

I en Rolls-Royce behöver man inte bry sig om små insignifikanta detaljer, utan tänket bakom fokuserar istället på en smakfullt avskalad upplevelse som ändå inte saknar det viktigaste i en modern lyxbil. Jag uppskattar verkligen den filosofin. Den är annorlunda, lättsam och befriande. Det är ett nytt sätt för mig att se på livet. Det viktiga sitter inte i det yttre utan i det inre, och för det avgudar jag verkligen Rolls-Royce.