Test: Corvette C7

Chevrolet Corvette C7 Stingray
Motor:
 6,2-liters, V8 bensin, 460 hästkrafter, 630 newtonmeter
Kraftöverföring: Sjuväxlad manuell låda, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 3,7 sekunder
Toppfart: 300 km/h
Vikt: 1496 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4493/1240/1877 mm
Pris: 700 000 SEK
(Testbil ca 850 000 SEK)

I USA kostar en Corvette Stingray från 465 000 SEK.

I decennier har det gjorts narr av den amerikanska bilindustrin då den tillverkat sådant som för det mesta hör hemma i ett dass. Vad sägs om en 7,3-liters V8 som pumpar ut hela 130 hästkrafter? Eller det faktum att atlantångarna som for från Europa till Amerika under 1800-talet tydligen användes som inspiration för väghållningen?

Skämt åsido har den amerikanska bilen sett så annorlunda ut jämfört med vad vi är vana vid i Europa då de haft obegriplig byråkrati och ett vägnät bestående av raksträckor. På senare år har amerikanarna blickat över Atlanten och börjat tillverka bilarna som faktiskt är vettiga. Corvetter är lika amerikanska som fetma och är därför lika passande i Europa som en mankini på påven. På vår superbilsresa i Tyskland denna sommar beslutade vi oss för att testa nya Corvette C7, en bil som ska kunna ta sig an de tyska jättarna med en prissättning som inte riktigt verkar gå ihop. Låt oss ta reda på vad vi kom fram till genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Corvette C7 Stingray.

Efter att ha samtalat med Chevrolets Corvette-expert i telefon i cirka 25 minuter var jag lika påläst som, öh, Corvette-experten själv. De mest utmärkande sakerna jag plockade ut var ”kolfiber”, ”cylinderavstängning”, ”Nürburgring” och ”magnetisk dämpning”. Saker och ting som man ofta förknippar med europeiska superbilar med andra ord. Istället fanns de på denna bil som har byggts av ”Bill och Bob” för att citera en känd motorjournalist.

Utseendemässigt är Corvette C7 en polariserande historia – den har en design som kan klassas som retro samtidigt som den har inslag av ett nytt kapitel i den berömda modellens historia. Bakifrån ser den i mina ögon förkastlig ut men det är enbart en smaksak. Interiören är som en berg- och dalbana. Det finns inslag av alcantara och kolfiber som ger ett exklusivt intryck samtidigt som det finns reglage tagna direkt ur en Opel Karl. Infotainmentsystemet såg ut som om det var taget från en Gameboy Color men åtminstone var det funktionellt.

Det mest relevanta med en bil som Corvette C7 är självfallet körupplevelsen. Vår testbil var försedd med en sju-växlad manuell låda à la Porsche vilket tillsammans med en 6,2-liters V8 på respektabla 460 hästkrafter fick mina 20-åriga racerförar-ambitioner att gå på högvarv. Kopplingen tog tidigt och varje växling med lådan var en fröjd även om jag till en början vid flera tillfällen höll på att lägga i fel växel, något som hade stått mig dyrt.

C7:an har även en varvtalsmatchare och fyra körlägen där det grönaste stänger av hälften av cylindrarna vilket leder till en tämligen rimlig förbrukning. Eftersom jag befann mig i Tyskland på sträckor av Autobahn där det inte fanns någon hastighetsbegränsning hade jag dock bilen i race-läge. De magnetiska dämparna förvandlar Corvetten från något av en GT-bil till en snowboard på grusväg i komfortväg men en racerbil rent dynamiskt. Med taket bortplockat och en Aston Martin DB11 framför mig fanns det inget mer än gasen i botten som gällde. Den symfoni som en 6,2-liters V8 avger är beroendeframkallande och att varva i onödan ger man mer än gärna. På typiskt Corvette-förar-manér bör tilläggas; jag förstår dem till fullo.

Efter att ha kommit upp i närmare 300 kilometer i timmen utan större problem, bortsett från en frisyr som liknade Chewbaccas päls, var jag frälst. Corvette C7 är den kraftfullaste bilen jag har kört med manuell låda och med tanke på dess typiskt amerikanska personlighet är det en livlig färd som utlovas – det påminner en hel del om Ford Mustang GT vilket är menat som en komplimang.

När vi svängde av från motorvägen och tog bakvägarna till Nürburgring var det en ständig kamp mellan England och USA, mellan en GT och en sportbil. Styrningen på C7:an är fenomenal – kommunikativ och välavvägd. Greppet som finns till förfogande är osannolikt. Den gav tveklöst DB11:an en tuff match: C7:an är faktiskt snabbare till 100 och upplevs som snäppet flinkare vilket sannerligen underlättar när man kör för USA:s stolthet.

Corvette C7 låter alltså helt ljuvligt, har briljant väghållning och lyckas balansera på gränsen mellan tillmötesgående och alldeles livsfarlig. Vad är då problemen med bilen? Egentligen är det bara triviala ting – kvalitetskänslan är knappast förtroendeingivande och den upplevs inte lika välbyggd eller raffinerad som motsvarande europeiska bilar. Det man får är dock en bil som utan tvekan ligger i samma liga rent dynamiskt även om den inte är i närheten av lika raffinerad.

Faktum är att Corvette C7 praktiskt taget är gratis sett till vad man får. Sedan är den även inte särskilt lämpad för Europa och i synnerhet inte Tyskland med tanke på Corvettes allmänna rykte. Jag kan dock med handen på hjärtat säga att jag respekterar de som väljer att köpa en C7 och hyllar dem för det även om jag personligen inte hade gjort det. Det är valuta för pengarna i egen hög person och en rejäl käftsmäll för Europa. Bilen har karisma och skulle kunna användas dagligen såvida man har en sexsiffrig bensinbudget. Corvette C7 – amerikansk anskrämlighet visar europeisk elegans var skåpet ska stå.

Betyg

Helhetsintryck:
Total poäng: 4.0

Sammanfattning

Corvette Stingray är lika amerikansk som den amerikanska flaggan. En enorm motor innebär ett fantastiskt ljud och enastående prestanda. Imagen avskräcker många men det går inte att undgå att den troligtvis är det största kapet man kan göra på marknaden idag.