Test: Ford Mustang till Key West

Ford Mustang V6 Cabriolet
Motor: 3,7-liters V6, bensin, 305 hästkrafter, 380 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 5,5 sekunder
Toppfart: 240 km/h
Vikt: 1627 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4783/1394/1915 mm
Pris (USA): 271 000 SEK
(Testbil 300 000 SEK)

För de som följer Högsta Växeln likt en pensionär följer Bingo-SM lär det inte vara en hemlighet att vi numera även har en närvaro på den amerikanska marknaden. Närmare bestämt är jag bosatt i Miami, Florida de kommande åren och om några månader bosätter sig även min kollega Andreas några timmar norrut. Hur går man då till väga för att på bästa sätt introducera Högsta Växelns, öh, bortaplan till alla er läsare? Jag tänkte att en roadtrip i en Ford Mustang kändes lämpligt då det faktiskt är en av förhållandevis få bilar som man kan få på båda marknader.

Det verkar som att det folk som hälsar på i Florida gör allra helst är att köra en amerikansk muskelbil till Key West. Det känns onekligen som en väldigt blåögd biltur och det är troligtvis därför vägen ut mot Förenta Staternas mest sydliga punkt kryllar av fler så kallade pony cars än det finns amerikaner som tror att Afrika är ett land. Låt oss undersöka våra nya omgivningar på andra sidan Atlanten genom att lägga i Högsta Växeln och åka på en renodlad USA-roadtrip i en Ford Mustang.

Ford Mustang är en bil vi sannerligen tycker om – den erbjuder körglädje, kraft och karisma i ett sanslöst ekonomiskt paket. I USA skulle jag gå så långt som att hävda att bilen nästintill är gratis. Vi testade en Ford Mustang V6 Cabriolet – vi har tidigare endast testat V8:an. Eftersom vädret i södra Florida för det mesta kan liknas med en bastu är en cabriolet att föredra. Amerikanska Ford-fanatiker går i taket för att bilen inte har en åtta under huven men de är även sådana som tycker att en Ford F150 är en rimlig bil att åka till sitt bröllop i.

Bilar från denna del av världen förknippas ofta med diskutabla individer som bevisligen har som hobby att tillämpa ett anarkistiskt tankesätt till trafikförordningen. I Sverige syftar jag givetvis på de så kallade raggarträffarna på Sveavägen i centrala Stockholm; ett stenkast från Högsta Växelns svenska bas vilket har lett till många provokativa tilldragelser. I USA finns exakt samma rättslösa förhållningssätt.

För att ta till oss den amerikanska bilkulturen då vi de kommande åren faktiskt har en närvaro där tänkte vi dock denna gång nollställa fördomarna. Tanken var att åka i det mest amerikanska som faktiskt även finns på hemmaplan men med en dos Europa – de sex cylindrarna under huven alltså. Med ett öppet sinne och ett nedfällt tak rullade jag mot Key West. Tanken var först att tillbringa natten dessförinnan där men samtliga hotell har en åldersgräns på 21. Om jag vore amerikan så hade jag vid 18-års ålder kunnat köpa ett vapen eller åka till Afghanistan och kriga men gud förbjude att jag checkar in på ett hotell. Istället blev det tidig uppstigning för en dagstur vilket innebar många timmar bakom ratten på en och samma dag – något jag personligen njuter till fullo av.

Miamis stadsplanerare har lika mycket fantasi som personen som ansvarar för kungens garderob. Hela staden är, precis som alla andra amerikanska städer, ett rutnät bestående av korsningar, raksträckor och ett evigt väntande. Efter att ha tappat humöret vid otaliga rödljus som kan mätas med en kalender kom jag äntligen upp på motorvägen. För de som inte vet det är amerikanska motorvägar breda och raka – det finns en anledning till att amerikanska bilar har samma kurvtagningsförmåga som ett ånglok. Problemet är dock att samtliga bilister har en tärning i bilen som de sitter och slår. Det tärningen visar är alltså vilken fil de ska byta till. Det innebär att alla ligger huller om buller – att kunna förutspå vad någon ska ta sig till krävs mer hjärnkapacitet än det finns bland Google’s anställda.

Mitt försök till att ha ett öppet sinne saboterades illa kvickt. Det handlar inte om att jag jämför den amerikanska körstilen med europeiska utan snarare för att den förstnämnda totalt saknar rationalitet. Avfarter på vänster sida innebär att all grundplacering är som bortblåst. Även om lagen säger att grundplacering är ett måste i Florida så innebär det faktum att alla får sitt körkort i flingpaketet att ingen har en susning om vad som gäller.

Det är inte något som är unikt när det kommer till Florida, utan det gäller åtminstone hela östkusten. Om man försöker tillämpa en disciplinerad körstil, det vill säga lägga i rätt fil (i mitt fall är det såklart alltid vänsterfilen) och blinka vänligt till framförvarande fordon släpper de förbi en för att i sin tur lägga sig en millimeter bakom och imitera hulken. Vid ett tillfälle la sig en Jeep Wrangler hack i häl och slog på sin kollapsade sol till helljus. Mustangens V6:a på 305 hästkrafter gör dock att man har förvånansvärt mycket pang till sitt förfogande. En roadtrip i USA kräver onekligen att man lämnar allt man lärt sig om bilkörning hemma.

Efter att ha kört bil-plockepinn kom jag äntligen fram till mindre vägar där motorvägens anarki inte riktigt smittar av sig. Efter ett tag övergick den tvåfiliga vägen till enfilig vilket innebär att bilen bakom alltid lägger sig några enstaka millimeter bakom oavsett hur man förhåller sig till hastighetsbegränsningen. När möjligheten ges att köra om är det aldrig någon som gör det av någon outgrundlig anledning. Det fantastiska med vägen till Key West är att det bokstavligt talat är en motorväg som går över havet. Vyerna är spektakulära och det finns knappast en lämpligare väg för en cabriolet. Som sagt möttes jag av miljarder andra muskelbilar, något som faktiskt kan ses som befogat; det är faktiskt logiskt att ha en cabriolet i Florida. Mustangens V6:a låter ljuvligt och att trycka gasen i botten gör man mer än gärna.

Väl framme i Key West kunde jag äntligen pusta ut och släppa gåtan om varför det land som kört mest bil i världen inte ens kan köra bil. Som ett steg i min amerikanisering ska jag ta körkort är i Florida, något som jag dessutom kommer att skriva om. Efter att ha tillbringat tid på stranden, dessvärre inte i Mustangen, i väntan på den berömda Key West-solnedgången var det dags för fotografering. När solen slutligen hade dykt ner bakom horisonten stod de 20 milen tillbaka till Miami på agendan. Gladeligen kantades det av i princip ingen trafik fram till fastlandet och då tvingades jag än en gång ge mig in i den krigszon som är USA:s motorvägar.

Ford Mustang i V6-utförande är onekligen flinkare än sitt V8-syskon men den bibehåller muskelbilspersonligheten även om den kanske tappar en gnutta genuinitet. Miami är motsatsen till ett Mecca för bilister och det bästa färdmedlet är egentligen något i stil med en Bentley – dels stänger man ute världen men lyckas även smälta in i Miami som ofta kallas för USA:s Monaco. Som tur är erbjuder dock hela USA oändligt med trevliga resmål; Högsta Växeln kommer minst sagt ha mycket att skriva om och vi ska försöka föra över så mycket kunskap om bilkörning som det bara går. Ford Mustang till Key West – en förtrollande upplevelse för de med världens längsta stubin.