Test: Ariel Atom

Ariel Atom (2016)
Motor: 2-liters, 4:a, kompressor, bensin, 310 hästkrafter, 220 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell låda, bakhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 2,7 sekunder
0-160 km/h: 6,8 sekunder
Toppfart: 260 kilometer i timmen
Vikt: 475kg
Mått (längd/höjd/bredd):
3410/1195/1798 mm
Pris: 384 000 SEK
(Testbil ca 589 000 SEK)

Det är onekligen så att nästan alla bilar är kompromisser, kompromisser som växt fram i takt med ökande säkerhetskrav, utsläppskrav och en massa andra krav som är till för att kontrollera bilindustrin. Precis som lagar är kompromisser till för att ett samhälle ska fungera är alla krav inom bilindustrin till för att folk inte ska dö som flugor. Det finns dock några enstaka aktörer som tillverkar bilar som de facto är mer eller mindre kompromisslösa.

De har utvecklats med fokus på en enda sak istället för att försöka vara bra på precis allt. När var sist du såg en film som var sorglig, rolig, läskig, konstnärlig, actionfylld och dokumentäraktig samtidigt? Ett bilmärke som tillverkar bilar för de som brinner mer för bilar än vad London brann år 1666 är Ariel. De bygger bilar enbart för att man som förare ska ha ett konstant leende på läpparna, blödande öron och ett ansikte besudlat med insekter. Den är en renodlad och superrå bil som får en BMW M2 att kännas som en sumobrottare. Låt oss ta reda på hur rå en bil kan vara i dagens paragrafklimat genom att lägga i Högsta Växeln och testa en Ariel Atom.

En Ariel Atom saknar dörrar, fönster och ser mest ut som en hybrid mellan byggnadsställning och en formelbil på fyra hjul. Att testköra den en kall oktobermorgon är därför det absolut vettigaste man kan göra om man suktar efter kroniska köldskador och vill amputera vissa kroppsdelar. Mötesplatsen för denna provkörning var på Ariels svenska bas – Mantorp Park. Som man kan förstå har Ariel inte pressbilar till förfogande som man kan köra i en vecka utan det är några timmar som gäller. Vi anlände i Linköping med en bil som var raka motsatsen till en Atom – en Audi S8 Plus.

”För tung” tyckte Jonas Larsén, chef för Ariel i Sverige men å andra sidan har den 605 hästkrafter för att kompensera. Efter att ha druckit en kopp kaffe samt pratat om bilar var det solklart att Jonas var en sann entusiast. Han hade en genuin passion för Ariel. Just versionen vi skulle köra var försedd med ”mellanmotorn” på 310 hästkrafter (det finns en modell med 245 hästkrafter och en med 350) och gjorde 0 till 100 på 2,7 sekunder; snabbare än en Tesla Model S P90D och snabbare än lampan hinner tändas när man trycker på lampknappen.

”You break it, you buy it” var ungefär det som stod i kontraktet och med 310 hästkrafter som skulle slussa runt cirka 550 kilogram (förare medräknad) var den knappast en bil som är tillmötesgående. Efter att ha klamrat mig över kanten, satt mig ner och fått låna en halsduk och solglasögon (ingen vindruta som sagt) tryckte jag på startknappen och hörde 2,0-liters Honda-motorn skrika till liv. ”Man startar på tvåan” sa Jonas från Ariel. Exakt som PDK-lådan i en Porsche med andra ord. Atomen var försedd med en sexväxlad manuell låda, också från Honda. Om det är något Honda kan är det manuella lådor. Jag frös innan vi ens hade börjat rulla fram och såg framför mig hur jag skulle återupplivas i framtiden efter att ha förvandlats till ett isblock.

Kopplingen var väldigt bitig, lätt men aggressiv vilket till en början fick det att framstå som om jag aldrig kört bil med manuell växellåda. Vid varje gaspådrag hörde man den ilande kompressorn på motorn och genom ratten kände man vartenda gruskorn på asfalten. Ingen servostyrning innebar briljant feedback och känsla och eftersom samtliga komponenter är synliga för det nakna ögat blir man som ett med bilen. Det är snarare som att sätta sig på ett plagg än och sätta sig i en bil. Varenda litet input från förarens sida besvarar bilen med något ljud eller ryck. Den är på hugget konstant och följer varje rörelse.

Efter att ha kört en slinga innehållandes större landsväg, mindre landsväg och några samhällen åkte vi tillbaka till Mantorp och vi fick ge oss ut på egen hand (vår skribent Oskar hade följt oss i Audin). Efter att ha upplevt en isbjörns livstid på endast några minuter bar det emot att ge sig ut på direkten men upplevelsen lockade minst sagt. Gaspedalen måste tryckas ner väldigt långt för max gaspådrag vilket till en början gör att man fylls med skepsis – är detta allt? Dock så inser man ganska omgående att man i det skedet endast trycker ner gaspedalen några enstaka procent.

För att beskriva gasen i botten i en Ariel Atom krävs det fler hyperboler än antalet gram koldioxid Högsta Växeln står för varje år. Enligt Jonas på Ariel accelererar man snabbast till 100 genom att börja i tvåan och sedan växla som en finsk rallyförare. Att trycka plattan i mattan resulterar i samma explosivitet som tjuren Ferdinand när han sätter sig på den där stackars humlan. Det känns, helt utan överdrift, som att tryckvågorna av en atombomb har nått ryggen. Precis som Lucky Luke är en Ariel Atom snabbare än sin egen skugga. Utöver själva skjutsen framåt (som gör att man tappar andan) förstärks hela upplevelsen av det faktum att man inte har tillstymmelsen till skydd från vädret.

Det är kläder efter väder som gäller om man inte har lust att uppleva hur en storm på toppen av Mount Everest känns. Utöver det bidrar det faktum att bilen väger en tredjedel så mycket som en Audi TTS (som har samma antal hästkrafter) att den känns piggare än en kokainpåverkad Redbull-fanatiker. Vi brukar alltid säga att viktminskning är en bils koffein. Den ilande kompressorn gör att trumhinnorna sakta men säkert demoleras och fullt gaspådrag har samma inverkan på hörseln som om man skulle köra in huvudet i en jetmotor.

Med alla dessa faktorer som spelar in och bidrar till att upplevelsen ska bli så djurisk som möjligt hamnar man i en sorts trans. Att man fryser ihjäl, blir döv och sitter i en maskin som har förmågan att ge en whiplash-skador bara av accelerationen är något man avfärdar. Man häpnar över den felfria styrningen, man chockas av den otroliga prestandan och man bildar helt nya perspektiv. Man får sig helt enkelt en ny uppfattning om vad som är fysiskt möjligt och hur otroligt levande en bil kan kännas. Utöver det finns möjligheten att ställa in bilen helt och hållet efter sina egna parametrar. Förare och maskin går verkligen hand i hand när det kommer till att sitta bakom ratten på en Ariel Atom. Ariel Atom – för att köra är en drog.