Högsta Växeln tar över Gotland

De som har följt Högsta Växeln någorlunda noggrant känner till att vi älskar roadtrips lika mycket som ett spädbarn älskar sin mors bröst. Den totala känslan av frihet man får när man slår sig ner i en bekväm bilstol en solig försommarkväll är fullständigt oslagbar. Likt en narkoman söker vi ständigt det rus vi får när vi ger oss iväg någonstans, helst ska det vara spontant också. Därför bestämde vi oss för att bege oss till Sveriges största avskiljda rallybana Gotland!

Vi började med att konstatera att Nynäshamn ligger betydligt närmare Stockholm än vad vi trodde och att vi därför hade en hel del tid att fördriva när vi anlände alldeles för tidigt. Detta överskott använde vi till att köpa roadtrip-nödvändigheter; energidryck och choklad. Efter detta placerade vi oss i kön till färjan som enbart bestod av barnfamiljer i tråkiga familjebussar. Där insåg vi hur lyckligt lottade vi var som fick genomföra resan i en Audi S1 istället för en Renault Espace.

Väl på båten började två oerhört rastlösa tonåringar fundera på hur de skulle fördriva de tre timmarna resan tog att göra. Svaret blev att börja bråka om hur många hästkrafter Gotlandsfärjan har. Detta kiv ledde oss till informationsdisken där vi fick svaret ”tillräckligt”. Givetvis fann vi inte detta tillräckligt och bad om de exakta siffrorna varpå vi fick frågan om vi ändå inte skulle passa på att ta en liten tur i maskinrummet; ett erbjudande vi inte kunde avböja. En rundtur i ett rum med en kontrollpanel fylld med en miljon olika instrument följde och givetvis kunde vi inte låta bli att be om att även få gå ner och titta på motorerna. En man med en snusportion lika stor som mitt långfinger tog oss dit och efter ett antal slussar som öppnade under sirener och blinkande saftblandare kunde vi beskåda de fyra V12-motorerna som ger färjan de 76 000 hästkrafter som den behöver för att framföras. Motorerna producerade även mer värme än vad som krävdes för att både jag och Marcus skulle smälta.

Efter att vi anlände till Gotland åkte vi genast till Kneippbyn för att checka in då vi skulle sova över där. Rummet påminde om en fängelsecell men frukosten ingick, so we had that going for us! Klockan var ungefär sex på kvällen så vi tryckte i oss varsin gourmethamburgare i Visby och sedan begav vi oss ut på upptäcksfärd i närområdet. Solen höll precis på att gå ner denna junikväll och Gotland visade sig från sin absolut vackraste sida. Efter ungefär två millisekunder var vi båda djupt förälskade (i Gotland, inte i varandra). Scenerierna vi fick äran att beskåda var bortom vad som är möjligt för mig att beskriva så titta på bilderna!

Det vackra landskapet ledde till att vi knappt kunde sluta köra, men till slut insåg vi att vårt alarm stod på klockan sex nästa morgon. En omedelbar sänggång kunde därför vara att föredra. På morgonen var vi helt ensamma i frukostrummet. Tydligen var folk där för ”semester” och tar därför ”sovmorgon”. Dessa är två koncept vi inte vill kännas vid och tryckte gasen i botten mot Blå Lagunen. Mycket vacker var den men inte hade vi tid att stå där och drälla i mer än några minuter. Nästa stopp var raukarna på Fårö som egentligen inte var annat än klippor/stenar, dock häftiga sådana. Fårö består, precis som namnet föreslår, av cirka 99% får, de flesta ståendes mitt på vägarna. Detta är högst opraktiskt och gjorde så att vi tog det betydligt lugnare än vi må inledningsvis ha önskat.

Emellertid anlände vi till ett creperie med det till synes franskinspirerade namnet Tatí. Där serveras gästerna enklare maträtter i en miljö som är en blandning av amerikanskt 50-tal och det svenska bondesamhället. I en lada samsas jukeboxar med gamla kylskåp och bilvrak. En synnerligen ovanlig upplevelse som rekommenderas. Mätta och belåtna begav vi oss vidare mot Gotlands sydspets och Hoburgsgubben som inte alls är en gubbe utan en sten som nästan påminner om ett ansikte om den betraktas från en alldeles för specifik vinkel. Vyn var även där alldeles magisk, med öppet hav åt ena hållet och intensivt gröna ängar och hagar åt det andra.

Väl tillbaka i Visby-området passade vi på att besöka bilmuséet strax söder om stan. Där fanns två hallar, den första var fylld med en massa nonsens på två hjul och den andra av mer eller mindre intressanta veteranbilar. Den mest nämnvärda är en Amphicar, en amfibiebil som är ballare än valfri modern tonårsfrisyr. På gården fanns även en mindre gokart-bana som vi självfallet var tvungna att testa. Racet var oerhört jämnt men tack vare mina sublima förmågor vann jag med nästan ett halvt varv till godo. Det var oerhört roligt och nu är vi båda sugna på att ruinera oss genom att köpa en gokart och börja tävla med den.

Efter ytterligare en fantastisk middag i Visbys innerstad insåg vi att vi än en gång hade några timmar att göra något med innan färjan tillbaka till Nynäshamn avgick. Denna tid investerade vi i militärområdet vi funnit dagen innan. Där övade vi på diverse stuntinspirerade manövrar samtidigt som vi beundrade vad som verkade vara kvarlevorna av Berlinmuren. Mycket märkligt. Ganska snart insåg vi dock att vi hade en viktig tid att passa, färjeavgången, så vi gasade därifrån och kom plötsligt till insikten att området var högst avstängt. Vägen in var öppen men den väg vi tog ut var igenbommad. Jag kan avslöja att vi flydde snabbare än du hinner säga ”Audi”. På hemvägen fick vi parkera bilen på bildäcket högst upp i färjan vilket var ett äventyr i sig tack vare lutningen på rampen på 90 grader och med detta konkluderade vi vår Gotland-resa.

Audin var som klippt och skuren för denna resa. En liten bil med mängder av hästar och en manuell växellåda bidrog till att göra resan till den mest minnesvärda vi någonsin gjort. Nu återstår bara att ta ett banklån och köpa en egen bilfärja så att vi kan ta oss till Gotland oftare!

Andreas Bergman
andreas.bergman@hogstavaxeln.com