Cartiers mystiska klocka såld för 58 miljoner kronor

Visarna tycks sväva i bergkristall och urverket gömmer sig ovanför urtavlan. Cartiers Portico Mystery Clock No. 4 från 1924 är ett mekaniskt illusionstrick med en synnerligen verklig prislapp. Nu har bordsklockan sålts för motsvarande cirka 58 miljoner kronor.

Vissa klockor imponerar genom att visa upp mekaniken. Cartier valde här att göra sitt bästa för att dölja den.

Resultatet är en bordsklocka som liknar en liten tempelport, med en genomskinlig urtavla hängande mellan två pelare. I mitten rör sig visarna utan någon uppenbar förbindelse till ett urverk.

Vid Phillips auktion i Genève den 7–8 november såldes Portico Mystery Clock No. 4 för 4 815 000 schweizerfranc inklusive köparprovision. Det motsvarar cirka 58,1 miljoner kronor.

Så fungerar de svävande visarna

Hemligheten bakom Cartiers så kallade mystery clocks är genomskinliga skivor.

Visarna sitter på skivorna, som drivs runt längs sin ytterkant av en dold mekanism. När infästningen och drivningen försvinner ur blickfånget uppstår illusionen av att visarna svävar fritt.

Cartier presenterade sin första Mystery Clock, Model A, 1912 tillsammans med urmakaren Maurice Coüet. Principen hade föregångare i 1800-talets illusionsklockor.

Portico-serien tog konstruktionen vidare. Urverket placerades i överbyggnaden ovanför urtavlan, vilket gjorde att tavlan kunde hänga i ställningen likt en gonggong.

Det är en tilltalande kombination av urmakeri och trolleri. Tricket fortsätter att fungera visuellt även när man vet hur det går till.

Bara sex tillverkades

Mellan 1923 och 1925 skapades sex Portico-klockor. Nummer fyra skiljer sig från de övriga genom sin sexkantiga urtavla i bergkristall. De andra fem har tolvsidiga tavlor.

Exemplaret är 38,5 centimeter högt och väger 10,6 kilo. En stadig möbel är således en rimlig del av installationen.

Materialen omfattar bland annat guld, platina, jade, onyx, pärlemor och diamanter. Visarna är diamantbesatta och bildar tillsammans en drake.

Men det mest intressanta är hur utsmyckningen och mekaniken samverkar. Den genomskinliga konstruktionen låter betraktaren se rakt igenom klockan, samtidigt som den döljer just det man vill förstå.

Tillbaka efter 30 år

Enligt Phillips har klockan tidigare tillhört Alain Cartier. Senast den erbjöds offentligt var vid auktionen The Magical Art of Cartier i Genève den 19 november 1996.

Med klockan följer ett äkthetscertifikat från Cartier, daterat 2002.

För samlaren blir kombinationen av särpräglat utförande, dokumentation och ägarhistorik viktig. Samma frågor återkommer när Audemars Piguet kontrollerar begagnade klockor inför försäljning, även om föremålen och prisnivåerna skiljer sig rejält.

En tilltalande historia blir betydligt mer värdefull när den också går att belägga.

En Portico startade Cartiers egen samling

Klocktypen har dessutom en särskild plats i märkets eget bevarandearbete.

Cartier berättar att företaget 1973 köpte tillbaka en Portico-klocka vid en auktion i Genève. Förvärvet blev startpunkten för Cartier Collection, samlingen som bevarar märkets smycken, klockor och andra föremål.

Det var alltså ett annat exemplar ur samma lilla familj som hjälpte till att väcka Cartiers intresse för att samla sin egen historia.

För den som följer exklusiva samlarbilar är logiken bekant. Ett föremåls betydelse kan ligga i konstruktionen, utförandet och platsen i tillverkarens utveckling. Liknande egenskaper står också i centrum för Vacheron Constantins concours för samlarklockor.

Portico No. 4 förenar allt detta med en ovanligt lättbegriplig dragningskraft: man vill ställa sig framför den och förstå hur den fungerar.

Det nöjet kostade den här gången omkring 58 miljoner kronor.