Test: BMW E39 M5 provkörd – bästa M5:an någonsin?

E39 anses av många vara den bästa generationen av BMW M5, med en perfekt kombination av prestanda, komfort och körglädje. Vi fick möjlighet att provköra den legendariska modellen i samband med Monterey Car Week i Kalifornien.

Foto: BMW

BMW M5 har sedan modellseriens begynnelse varit bilen som gör allt, genom att leverera komfort och premiumkänsla till vardags i kombination med rejäl prestanda när andan faller på.

En av de versioner av BMW M5 som står högst i kurs bland kännarna är E39-generationen som tillverkades mellan 1998 och 2003.

Mina förväntningar var således högt ställda när jag tog emot nycklarna till det exemplar av årsmodell 2000 som BMW USA äger.

En dröm för BMW-älskare

Redan på pappret framstår E39 M5 som en drömbil för BMW-älskaren, med klassiska attribut för märket som bakhjulsdrift och ett välbalanserat chassi.

Under huven sitter en V8 på 4,9 liter och 400 hästkrafter, som skickar kraften till bakhjulen via en sexväxlad manuell låda. Jämfört med en vanlig E39 5-serie är bilen också utrustad med ett lägre, styvare chassi, bredare däck och biffigare bromsar.

Dessutom kan 90-talet hävdas vara höjdpunkten för BMW i termer av design och kvalitetskänsla. Formspråket både in- och utvändigt har en lågmäld tidlöshet, och hela bilen andas sportig elegans.

En stor bil i kompakt format

När jag hoppade in bakom ratten strömmade minnen tillbaka av den E39 523i som jag ägde för några år sedan. Inte nog med att interiören i M5:an var bekant, utan till och med doften var densamma.

Det som annars är mest slående med E39 M5 är hur otroligt kompakt den känns jämfört med moderna vagnar.

Under veckan i Kalifornien körde jag primärt runt i en ny BMW M3, som egentligen är en storleksklass under M5:an, och när man jämför måtten på de två bilarna inser man snabbt hur mycket bilar har växt de senaste 20 åren.

Den nya M3:an är något längre, något högre, och hela 10 centimeter bredare än den gamla M5:an. Samtidigt erbjuder den gamla bilen precis så mycket utrymme, raffinemang och komfort som man förväntar sig av en 5-serie.

Ett oväntat karaktärsdrag

När man har sjunkit ner i den sköna sportstolen och hittat en bekväm körposition, vilket för övrigt är lätt att göra, hittar man också en del av förklaringen till de goda innerutrymmena.

Jämfört med en modern BMW sitter man nämligen relativt högt, vilket betyder att förarstolen inte behöver skjutas bak lika långt.

En hög sätesposition är kanske inte något som man brukar associera med sportiga bilar, men det innebär å andra sidan att man har perfekt koll på var bilen befinner sig på vägen.

Detta, i kombination med de kompakta yttermåtten, innebär att bilen är extremt lättplacerad.

Test: BMW E28 M5 provkörd i Kalifornien

Test: BMW E34 M5 Touring från 1993 – historiens häftigaste kombi?

Volvo ratade Gandinis konceptbil – blev storsäljare för annat märke

Så är BMW E39 M5 att köra

Som körmaskin kan BMW E39 M5 inte beskrivas som något annat än en ren fröjd.

V8:an bjuder på ett fint bottenvrid och en fantastisk körbarhet, hela tiden ackompanjerad av ett karaktäristiskt dovt muller.

Fjädringskomforten är fast men inte stötig och ljudnivån i kupén är låg, vilket resulterar i en bil som tillfredsställer även vid vardaglig körning.

Exemplaret jag provkörde var uppgraderat med en så kallad shortshifter. Detta ger förvisso snabbare växlingar vid sportig körning, men gör växellådan mer tungarbetad när man kör lugnt.

Livlig och lättfotad

Att en tung äldre sedan med en stor V8 under huven är trivsam till vardags är kanske inte så konstigt, men som tur är levererar E39-generationen av BMW M5 också som körmaskin.

Motorn är varvvillig och drar starkt genom hela registret, och till skillnad från de flesta stora 90-talssedaner erbjuder bilen gott om förtroende när man kör snabbt.

Trots en vikt på runt 1,8 ton känns den också relativt lättfotad. Förklaringen är att många fjädringskomponenter är tillverkade i aluminium, och att banta vikten från en bils ofjädrade delar tenderar att göra under för väghållningen.

Styrningen är av gammaldags typ med styrsnäcka och länkarmar, vilket kanske inte ger samma precision och känsla som kuggstångsstyrningen i de sexcylindriga versionerna av E39. Jämfört med dagens allt mer bedövade elektroniska system är styrkänslan alltjämt ett under av taktilitet.

BMW E39 M5 lever upp till legenden

Det enda man riktigt kan kritisera är att E39 M5 är så välisolerad att väldigt lite av ljudet från den mustiga V8:an letar sig in i kupén, vilket i sin tur innebär att bilens karaktär inte slår igenom fullt ut. Det problemet kan man dock lösa med ett något mindre restriktivt avgassystem.

I övrigt lever BMW E39 M5 utan tvekan upp till sin legend. Genom att vara bekväm, lättanvänd och praktisk, och samtidigt karaktärsfull och sportig, är den en fantastiskt mångsidig entusiastbil som man egentligen vill köra varje dag.

Detta är också bilens akilleshäl, då det inte är lätt att hitta ett bra exemplar. Bilarna som är trevligast att använda till vardags är sällan de som ställs undan i garage över vintrarna eller rullar de kortaste sträckorna, och många gamla M5:or är vid det här laget rostiga med många mil på mätaren.

Skulle man hitta ett fint objekt med bra historik till ett rimligt pris är det däremot bara att slå till.