Test: Maserati GranCabrio provkörd – Viva italienska glidare!

Blir det mycket stekigare än en italiensk långfärds-cabriolet? Jag tror faktiskt inte det. Därför var det svårt att tacka nej till Maseratis erbjudande att köra nya GranCabrio i både el- och bensindrivet utförande runt Lago Maggiore i norra Italien. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och provköra nya Maserati GranCabrio.

2023 lanserade Maserati nya GranTurismo med pompa och ståt, och det med rätta! Den nya bilen är fortfarande en oerhört smakfull och elegant vidareutveckling av den ursprungliga GranTurismo med den karakteristiskt slanka profilen och långa motorhuven.

Foto: Maserati

En utmärkt cabriolet

Och visst vore väl inget Maseratianskt modellutbud komplett utan en stor glidar-cabriolet. Därför har vi nu välsignats med nya GranCabrio som behåller sitt syskons sköna linjer men nu med ett tygtak som smidigt fälls ihop med ett knapptryck.

Hela processen tar inte mer än 14 sekunder och kan genomföras i hastigheter upp till 50 km/h.

Tack vare ovan nämnda tygtak, och bilens blotta storlek, rymmer bagageutrymmet fortfarande tillräckligt mycket prylar för att kunna anses vara praktisk.

Och apropå praktisk, även GranCabrio är utrustad med ett ordentligt baksäte, och så länge passagerarna är av italiensk storlek kan de faktiskt användas av vuxna.

GranCabrio får också en luft-scarf i de främre nackstöden så man inte behöver frysa under kyliga höstdagar.

Det är även möjligt att köra i höga hastigheter med taket nere utan att förstöra frisyren. GranCabrio är alltså en utmärkt cabriolet. Det enda jag saknar är en knapp för att ta upp och ned alla rutor samtidigt.

För den konservative

Maserati GranCabrio erbjuds i två olika utföranden, det första av vilka är bensindrivna Trofeo. Under huven på den sitter Maseratis tre liter stora V6-motor som går under det namnet Nettuno. Visst hade det vare trevligt med den enormt ljudsköna V8-motorn som Maserati gjort sig känd för, men faktum är att V6:an också är en fröjd att bekanta sig med.

I Trofeo-varianten utvecklar motorn 550 hästkrafter som skickas till backen via en åtta-stegad automatlåda och alla fyra hjul. Motorn har en raspig karaktär och kräver att man arbetar sig uppåt i varvregistret för att man verkligen ska kunna åtnjuta alla dess positiva egenskaper.

Och visst vill man ha ett ljuvligt motorljud i en cabriolet, särskilt i en med en beklädd av den berömda treudden. V6-motorns karaktär passar GranCabrios aura väl i det att den mer än gärna tuffar på i lugnt mak samtidigt som den verkligen kan uppmuntra föraren att köra som om marken är lava.

Blixtrande snabb

Den mer intressanta drivlinan i sammanhanget är den helt eldrivna Folgore-varianten, som är den första av sitt slag. Folgore betyder ”blixt” på italienska, och det beskriver bilens prestanda väl. Eldrivna GranCabrio är nämligen begåvad med tre elmotorer, en fram och två bak, som tillsammans utvecklar helt vansinniga 760 hästkrafter.

0-100 km/h tar bara 2,8 sekunder (att jämföra med 3,6 för Trofeo) vilket i en bil med en vikt på över 2,3 ton är tillräckligt våldsamt för att omdefiniera hur ens sinnen är kalibrerade. Topphastigheten är imponerande 290 km/h för Folgore, 30 km/h lägre än i Trofeo.

Batteripaketet är format som ett T och bygger till viss del på höjden, till skillnad från många andra elbilar där batterierna sitter under golvet i ett platt paket.

Det innebär att viktfördelningen påminner mer om den i Trofeo-varianten och kurvtagning blir mer underhållande med något mer rörelse i sidled. Det tillåter också passagerarna att sitta längre ner i bilen vilket bidrar till en sportigare känsla.

Orättvis jämförelse

Prestandan och väghållningen i GranCabrio Folgore är närmast grotesk. På vägar som påminner mer om en treårings teckning är jämförelsen mellan Folgore och Trofeo fullkomligt orättvis.

Den bensindrivna varianten har inte en chans att hänga med. Eldrift är helt enkelt för effektivt för att ta sig ur kurvor snabbt, och tack vare fyrhjulsdriften behöver man aldrig oroa sig för om greppet ska finnas där. För det gör det alltid.

Samtidigt blir upplevelsen mer generisk och mindre levande när bilen med klinisk precision alltid kan leverera kraften på det sätt den gör, ett problem med alla entusiast-inriktade elbilar. De saknar helt enkelt den viktiga karaktär som en bensindriven motor bidrar med.

I övrigt är GranCabrio Folgore en imponerande elbil med en räckvidd på 450 km och snabbladdning på 270 kW. Det innebär att 100 km räckvidd tar 5 minuter att ladda.

Istället för att sköta växellådan används paddlarna i aluminium i Folgore för att justera motorbromsen. Folgore får också en unik interiör i ett material tillverkat av återvunnen plast som känns mer premium än det låter.

Maserati GranCabrio är en italiensk glidare

Med nya GranCabrio har Maserati gjort sin stora GT-vagn ännu bättre. Den här typen av bil i taklöst utförande är helt enkelt ännu glidigare, vilket i mina ögon är det enda som verkligen spelar roll. Som cabriolet är bilen fenomenal, och även konverteringen till el i Folgore är väl utförd.

Själv hade jag valt den bensindrivna Trofeo framför Folgore. Anledningen är enkel, detta är en bil designad för att korsa kontinenter i och det gör jag hellre utan ett stort beroende av den fortfarande inte helt fungerande laddinfrastrukturen.

Eldrivna sportbilar har också visat sig mer svårsålda än bensindrivna. Huruvida så blir fallet med nya GranCabrio återstår att se.

Det största problemet med både GranTurismo och GranCabrio är emellertid priset. Vill du ha en sådan här får du punga ut med Ferrari- eller Bentley-pengar och sanningen är tyvärr att de flesta hellre kommer att välja en av dessa istället för Maseratin.

Kvalitetskänslan i en Bentley är nämligen på en helt annan anivå, och körkänslan i en Ferrari likaså. Men att hitta något stekigare förblir svårt, och på grund av det måste jag ändå säga Viva Maserati!

Maserati Levante V8 Ultima provkörd: Med V8 från Ferrari

Test: Från Monterey till Milano: Maserati Ghibli 334 Ultima provkörd

Test: Maserati MC20 Cielo – en italiensk dröm