Test: Volkswagen Taigo

Volkswagen Taigo R-Line 1.0 TSI (2022)
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 110 hästkrafter, 200 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 10,9 sek
Toppfart: 191 km/h
Vikt: 1 302 kg
Mått: (längd/bredd/höjd):
4266/1757/1518 mm
Pris: 264 900 SEK
(Testbil ca 280 000 SEK)

Ställer man en Taigo i samma rum som en T-Roc – där båda är i grundutförande – dras gärna blicken mot den förstnämnda. Volkswagen uppmärksammar den rådande “coupé på styltor”-trenden och introducerar en befintlig sydamerikansk modell på den svenska marknaden. Taigo beskrivs som det karaktärsfulla och sportiga syskonet till T-Cross och T-Roc, men är den mer än bara en design som drar åt sig blickar? Låt oss lägga i Högsta Växeln och reda ut om Taigo är precis så karaktärsfull som tyskarna påstår.

Volkswagen har lagt mycket krut på vad de beskriver som “stil, individualitet och känsla” vilket märks av i designen både utvändigt såväl som bakom ratten, när bilen står still. Man använder fler dynamiska linjer vilket i profil – tillsammans med den sluttande taklinjen – skapar ett helt klart sportigare intryck jämte syskonen. Om någon Volkswagen-CUV skulle få en GTI-behandling är det tveklöst Taigo.

I grund och botten är Taigo exakt samma bil som T-Cross och nära besläktad med T-Roc och MQB-känslan är lika närvarande som drivmedelspriser i nyheterna. Det för med sig en körupplevelse utan upplevelse… Styrningen är lika lätt som på en RC-bil och känslan genom stolen näst intill obefintlig. Man kan helt enkelt inte vara mer frånkopplad från alla de mekaniska krafterna under sig. 

Taigo erbjuds med två olika motorer och testbilen hade den mindre av dem. De 110 hästarna från den turbomatade trean bjuder på prestanda i linje med trafikrytmen och inte mycket mer än så. Udda cylinderantal medför ofta en intressantare ton, vilket även är sanningen i detta fall. Tillsammans med den välkända sjustegade DSG-lådan finns det alltså här något sportigt och unikt för den som finner att noll till hundra på 10,9 sekunder är en hejdundrande upplevelse.

Konkurrenter
Ford Puma
Hyundai Kona
Kia Xceed
Mazda CX-30

En resa upp mot fjällen är ett någorlunda passande uppdrag för en stadsjeep, och visade sig ett värdigt test för Taigo. Det är dock ingen bil man har om man bor ute i vildmarken då fyrhjulsdrift är ett främmande koncept för samtliga modellvarianter. På motorvägen visar den dock på goda förmågor – möjligen tack vare att bilen är sänkt och axelavståndet förlängt jämte T-Cross – vilket skapar intrycket att bilen känns större och stabilare än vad den är.

I slutändan handlar det dock inte om en motorvägs-kryssare och i hastigheter norr om 110 knyck uppenbarar sig ett påtagligt vägljud och vindsus. Efter två-tre timmar ger även stolarna med sig. I övrigt är kupén duglig och bortsett från infotainment-systemet finns det manuella vred och knappar för allt, precis som i en Rolls-Royce. Med det sagt fungerar det förvånansvärt bra att ratta Taigo upp mot fjällstugan.

Att speca en Porsche tar en livstid, att speca en BMW tar en dag, att speca en Taigo tar en minut. Tack vare det välutrustade insteget finns det inte mycket i väg av extrautrustning, på gott och ont. Individualiteten blir nästan obefintlig då två olika Taigo i samma färg automatiskt blir enäggstvillingar. Hur uttrycksfullt är det?

Å andra sidan är de som köper Taigo inte samma personer som sitter på BMW forum och diskuterar CD-växlare och style 33-fälgar. Det kan vara till köparens fördel att kunna gå till Volkswagen och säga “jag vill ha en grå Taigo” och få en i ett schysst utförande. Det är i slutändan inte en speciell bil. När Volkswagen stämplar Taigo som karaktärsfull är det sannolikt ämnat för damer över 50 bast, i vilket fall detta mycket väl kan fylla rollen som deras ”lilla pärla”.

För- och nackdelar

+ Manuella reglage i instegsvariant
+ Rymlig, designen till trots
– Påtagligt vindljud
– Backkamera inte dold

Volkswagen har studerat den svenska marknaden och erbjuder precis vad den önskar just nu. Automatlåda, förbränningsmotor, körposition i höjd med molnen samt ett yttre något intressantare än en Volvo V70. Det går in fyra vuxna och deras helg-packning utan större svårighet. Som längre passagerare pressar man inte sitt huvud mot taket, och benutrymmet heter duga.

Taigo är precis vad en folkvagn ska vara: en bil för folket. De unika och sportiga ambitionerna bör tas med flertalet nypor salt då det inte handlar om en sportig eller unik upplevelse att ratta Taigo. Till det mest karaktärsfulla hör den manuella handbromsen. Trots det är paketet som helhet vettigt och mycket mer än så kan man inte begära.