Garelli Ciclone Scout (2022)
Motor: Navmotor, Bosch, 2,68 hästkrafter, 120 Newtonmeter
Kraftöverföring: Navmotor, bakhjulsdrift
Acceleration 0–45 km/h: 7 sekunder
Toppfart: 45 km/h
Vikt (ink batteri): 79 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 1669/750/820 mm
Pris: 37 500 SEK

Sedan Högsta Växelns begynnelse har vi testat fordon av alla olika slag som haft mellan fyra och arton hjul. I takt med att städer blir allt sämre lämpade för bilkörning är det emellertid dags för oss att vidga våra vyer till även tvåhjuliga åkdon. Vi har därför testat en elmoped, ett transportmedel som på pappret framstår som det idealiska sättet att navigera sig genom storstadsdjungeln. Mopeden i fråga är en Garelli Ciclone Scout. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se vad charmen med två hjul kan tänkas vara.

En retro-racer

Utseendemässigt är Garelli Ciclone minst sagt retroinspirerad med sin brittiska racinggröna lack och årtalet 1919 målat på som en hommage till när Garelli grundades för över 100 år sedan. De tjocka däcken, den scramblerinspirerade ramen och färgkombinationen är minst sagt en nostalgitripp. Man måste verkligen vara den typen av person som driver med sig själv för att kunna äga looken. I termer av interiör så lyser den med sin frånvaro. Det man i stället har är en sadel, en hastighetsmätare som även visar räckvidd, en tuta, en farthållare och så gasen. Sadeln är bekväm och den väldigt upprätta sittpositionen upplevs som ergonomisk även om tankarna för till filmen Dum och Dummare.

Mer vrid än en bil

Garelli Ciclone finns i flera olika utföranden och vi testade den i Moped Klass I-utförande. Det innebär att du som har vanligt B-körkort får ratta den. Även om hästkraftsiffran kan jämföras med Lill-Skansens ponnystall är det vridmomentsiffran som imponerar – hela 120 newtonmeter, vilket är mer än en Hyundai i10 (!) och ungefär en tredjedel av Porsche Taycan.

Eldriften innebär såklart att Garelli Ciclone upplevs i det piggaste laget, även om det är en viss fördröjning när man accelererar. Lyckligtvis skickar inte elmotorn ut allt vridmoment samtidigt utan i stället doseras den likt italienarna doserar sin espresso under dagen. Det innebär att man inte flyger av varje gång man trycker (öh, vrider?) gasen i botten vilket är en klar fördel. Men man hade definitivt kunnat hantera lite mer sting.

Från miljöaktivist till fartdåre

Det finns tre körlägen som heter så mycket som 1, 2 och 3 (se lista). Det vettigaste är att köra i läge 3, det så kallade sportläget, för att kunna zippa runt i stadskärnan. Den typen av körning som således uppmanas är en stafett mellan full gas och full broms. Det innebär att räckvidden hamnar kring cirka 4–5 mil. Om man uteslutande rör sig i stadskärnan fungerar det men om man ska ut på eskapader utanför staden får man nöja sig med läge 1 eller 2. Batteriet plockar man ut från mopeden och laddar hemma vilket är smidigt värre.

På gott och ont

Rent väghållningsmässigt är inte Garelli Ciclone i det flinkaste laget. Även om min erfarenhet av elmopeder och dylikt är nästintill obefintlig upplevs den som klumpigare än man tror. Jag kände mig lite som Mr. Bean bakom styret på den lilla italienaren. Det kan förvisso ha mer att göra med mig än med mopeden.  

I termer av körglädje är det en härlig upplevelse att irra runt på två hjul och minst sagt vara utsatt för vädret, på både gott och ont. Kläder efter väder är det som gäller vilket funkar fint i solsken men är ruskigt otrevligt när himlen öppnar sig. Att bruka den under vinterhalvåret är således inte ett alternativ.

Summan av kardemumman

Garelli Ciclone lockar med sin sympatiska räckvidd, särskilt sett till svenska mått där avstånden i storstadsområden oftast är rätt knappa samt ett utseende som är lite tillspexat. Den är rapp att köra, även om den doserande accelerationen skulle kunna vara mer pang på. Charmen med en tvåhjuling har uppenbarat sig en aning och det var särskilt under rusningstid i Stockholmstrafiken som jag kunde dra nytta av att på ett väldigt smidigt sätt ta mig från A till B. I myllret av elmopeder sticker Garelli Ciclone ut med sitt distinkta och karismatiska utseende och tuffa bitiga däck. När man dessutom ser priset på vissa elcyklar är valet givet. Vad mer kan man begära?  

BETYG
Första intryck
Chefredaktör och medgrundare. Har kört snabbast av alla på redaktionen (344 km/h). Föredrar tygsäten framför läder. Kör en första generationens Fiat Panda köpt i Rom.