Test: MG EHS

MG EHS Comfort (2021)
Motor: 1,5-liters, 4-cylindrig, bensin + elmotor, sammanlagt 258 hästkrafter, 480 newtonmeter
Kraftöverföring: 10-stegad automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 6,9 sekunder
Toppfart: 190 km/h
Elektrisk räckvidd: 52 km
Vikt: 1812 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4574/1664/1876 mm
Pris: 372 500 SEK (testbil ca 380 000 SEK)

MG är ett märke som förknippas med sportiga bilar. Mest kända är modellerna MGA, den efterföljande MGB och sedermera MGF, men märket har också använts för att särskilja de sportiga varianterna av diverse vardagsvagnar från British Leyland. Faktum är att det var på den vägen det hela började med Morris Garages på 1920-talet. Som det anstår ett äkta brittiskt bilmärke har det så här ett sekel senare gått fullständigt åt pipsvängen. Nu ägs MG av kinesiska SAIC, som kränger kompakta stadsjeepar så att det sjunger om det. Vi har äntligen fått lägga vantarna på laddhybriden MG EHS i hopp om att få se varför. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om SAIC är för MG vad Geely blev för Volvo!

För att undvika förvirring vill jag inledningsvis poängtera att modellen som MG har sålt drivvis av under sommaren är den superbilliga elbilen ZS, och alltså inte föremålet för den här recensionen. Utan att ha provkört ZS vågar jag påstå att framgångsreceptet är så enkelt som kombinationen av en blygsam prislapp, ren eldrift och ett varumärke som osar av sexig tidlöshet. Endast det sistnämnda står EHS till förfogande.

Konkurrenter
Hyundai Tucson Plug-In Hybrid
Volkswagen Tiguan eHybrid
Volvo XC40 T5 Recharge
Peugeot 3008 Hybrid4 GT

För den här prylen får du punga ut omkring 400 000 kronor, och det betyder att man ställer sig i mer eller mindre direkt konkurrens med modeller från mer väletablerade tillverkare. Har man inte behovet av att kunna köra kortare sträckor på ren el, eller saknar möjlighet att ladda hemma (och därmed har begränsad nytta av en laddhybrid över en fullhybrid) kan man få en fullsmetad Hyundai Tucson för ungefär samma pris som denna instegs-EHS. Laddhybrider är generellt sett lite dyrare, men min poäng är att MG har lagt ribban högt för sig.

Därför är det till MG:s fördel att mitt första intryck är ett av positiv överraskning. Sätenas konstläder och de övriga materialvalen inne i kupén imponerar med sin mjukhet, samtidigt som spakarna bakom ratten har fantastiskt logiskt utformade reglage. Jag känner inte samma entusiasm inför knapparna av pianotangentslag framför växelväljaren, men vill inte utesluta att det kan vara en vanesak.

Till det mindre bra hör de glappiga knapparna på ratten och det omåttligt sega infotainmentsystemet. Det sistnämnda vägs i alla fall delvis upp av möjligheten att använda Android Auto eller Apple Carplay, men inte helt. Tiden mellan att man ändrar ljudvolym och att detta bekräftas av en animation på skärmen, kan till exempel ibland vara längre än den vissa bilar tar på sig från 0–100. Det finns förresten ett ytterligare, ljudrelaterat problem i form av att man inte hör något i sina Bluetooth-telefonsamtal, såvida man inte höjer tillräckligt för att få ta farväl av sina trumhinnor så fort man lägger på och bilen återgår till att spela musik.

När jag väl rullar i väg och för första gången får uppleva drivlinan känner jag också tydligt att det här är en nykomling i PHEV-gemet. I låga hastigheter rycker det som om man skulle ha haft en glappande släpvagn efter sig (vilket man definitivt inte har eftersom bilen inte tycks gå att utrusta med dragkrok). Vidare är den regenerativa inbromsningen av sådant slag att den – åtminstone av siffrorna i instrumentklustret att döma – inte påverkas av att man trycker på bromspedalen.

Något annat jag lägger märke till först när jag är på vägen är att backspegeln som jag precis har vinklat till perfektion skymmer en fjärdedel av sikten genom framrutan. Det här beror till viss del på att själva spegeln är stor, och att den sitter ihop med den där stora klumpen av sensorer som numera behövs för att en bil ska kunna få fem stjärnor i Euro NCAP (vilket MG EHS har). Inga dåliga saker i sig, men det blir allt annat än bra i kombination med boven i dramat: den på tok för höga sittpositionen. Känslan är att den här bilen är utvecklad med hänsyn till kortväxta människor, som kan leva utan såväl europeiska säkerhetsstjärnor som elektriskt inställbara säten. En liten detalj på samma tema är att döda vinkeln-varningslamporna är på tok för små för att sitta innanför dörren. Man lägger inte ens märke till dem när man riktar blicken in i någon av sidospeglarna.

Extra med utrustningsnivån Luxury (29 000 SEK):
– Panoramaglastak
– Delläder
– Stämningshöjande interiörbelysning
– 360-graderskamera

Men det inledningsvis positiva intrycket är inte helt bortblåst i och med att man börjar köra. Även om man bortser från lullull som elektrisk förarstol, adaptiv farthållare och filhållningsassistent är komforten faktiskt förvånansvärt hög, oavsett hastighet. Bilen känns varken burkig eller bullrig, och fjädringen sväljer ojämnheter med bravur. Här får MG ett rejält plus i kanten för att de inte frångått varumärkets själ bara halvhjärtat, utan helt och hållet (till skillnad från Ford med Mustang Mach-E). I en liten SUV med gröna ambitioner tar jag svampighet och halvdan styrning över sportiga köregenskaper, till priset av stötighet, alla dagar i veckan.

Man ska nämligen inte låta några siffror lura en till att tro att det här är en snabbfotad pjäs. Drivlinan är egenutvecklad och bevisligen inte kalibrerad för vare sig prestanda eller mjukhet. Elmotorn maskerar inte över huvud taget de klenare områdena längs bensinmotorns kraftregister. Dess fulla potential verkar man endast få tillgång till i rent eldriftsläge.

Att automatlådan är tiostegad betyder förresten att bensinmotorn är kopplad till en sexstegad låda och att elmotorn jobbar via ytterligare fyra växlar. Exakt hur detta fungerar och varför det här är bra kan jag inte säga. Från förarplatsen imponeras jag varken av bränsleekonomin eller fartresurserna. Däremot stör jag mig på en kraftleverans som närmast kan liknas vid en politisk debatt mellan Xi Jinping och Boris Johnson, utan tolk.

För- & nackdelar

+ Komfort
+ Kvalitetskänsla interiört
+ Android Auto & Apple Carplay

– Drivlina
– Kasst infotainmentsystem
– Sikt framåt & döda vinkelnvarnare

Som jag nämnde är det endast när man kör på ren eldrift man verkar ha nytta av batterikraften. Tyvärr får man inte köra i bilens så kallade EV Mode när man vill. Nästan varje gång man startar säger bilen att läget är otillgängligt, och om man väl lyckats aktivera det är det bara en tidsfråga innan EHS bestämmer sig för att det ändå vore bäst att snurra i gång bensinmotorn i alla fall. Gängse teori (baserat på begränsade efterforskningar på internet) är att bilen inte har någon kupévärme såvida inte förbränningsmotorn är i gång. Att detta skulle vara ett så stort problem som det uppenbarligen är under den sista veckan i juli är minst sagt illavarslande.

Sammantaget upplever jag inte EHS som särskilt välutvecklad, åtminstone inte för den här marknaden. Modellen imponerar på flera punkter, men har ett antal stora brister och en prislapp som gör att den alltjämt stannar kvar i skuggan av mer väletablerade konkurrenter. Med det sagt uppmuntrar jag satsningen MG, men avråder från denna modell. I stället blickar jag förväntansfullt fram mot att få testa både säljsuccén ZS och den kommande Marvel R.

Bygg din egen MG EHS här!