Test: Nissan kör på elektrisk fyrhjulsdrift – Ariya och X-Trail provkörd

Nissan har utvecklat ett fyrhjulsdriftsystem som bör tilltala både elbils- och förbränningsmotor-entusiaster. För att sätta systemet på prov behövdes en enslig plats med tuffa förhållanden. Det självklara valet är någonstans i de finska skogarna under vintern. Vi begav oss till Helsingfors för att lägga i Högsta Växeln och undersöka hur bra Nissans elektriska fyrhjulsdrift fungerar. 

Elbilarna har under den senaste tiden fått uppleva ett ökat motstånd och minskat intresse jämfört med de gångna rekordåren.

Flera biltillverkare annonserar att man drar tillbaka ambitiösa satsningar. Vinden har helt enkelt vänt, antagligen är det dock bara tillfälligt. 

En aspekt som alltjämt är odiskutabel är att elmotorer bjuder på andra egenskaper jämfört med en konventionell förbränningsmotor. Effekten och vridmomentet är ofta högre, ljudnivån lägre och dessutom är responsen vid gaspådrag mångdubbelt snabbare. 

Elmotorns attraktiva egenskaper

Det här är helt enkelt egenskaper som är ganska attraktiva när man ska konstruera ett effektivt fyrhjulsdriftsystem.

De annorlunda egenskaperna jämfört med en förbränningsmotor med tillhörande kardanaxel medför däremot att sensorerna med tillhörande mjukvara måste reagera lite snabbare, i Nissans fall 10 000 gånger snabbare. 

För att möta den här förändrade kravbilden har Nissan utvecklat e-4ORCE-fyrhjulsdrift. I sig är det inget kontroversiellt utan en naturlig utveckling för att på bästa sätt utnyttja elmotorns egenskaper. 

Det som däremot inte hör till vanligheterna är att man valt att para ett elektriskt fyrhjulsdriftsystem, i det här fallet e-4ORCE, med en 1,5 liter stor trecylindrig bensinmotor som står för genereringen av elen i modellen X-Trail. 

Nissan utan räckviddsångest

Det här alternativet gör att Nissan kan erbjuda elektrisk fyrhjulsdrift i ett rent elbilsformat genom Ariya eller som ett bensinalternativ i och med X-Trails okonventionella lösning. 

Efter att vi anlänt till ett gråmulet Helsingfors hoppade vi in i en X-Trail bestyckad med e-4ORCE-fyrhjulsdrift och satte kursen mot den lilla staden Mänttä tre timmar norr om den finska huvudstaden. 

Under den här typen av förutsättningar kommer X-Trail verkligen till sin rätt. Bilen presterar god komfort och det fossilassisterade drivsystemet eliminerar räckviddsångest under låga temperaturer eftersom bilen tankas med helt vanlig bensin.

Optimalt arbete

När man rullar fram i ett stabilt tempo på de finska motorvägarna så kan bensinmotorn arbeta kring sitt optimala varvtal och så länge man inte trycker på för en omkörning så märker man inte av bensinmotorn. 

Elmotorn bidrar till en tyst och komfortabel upplevelse. Bilen som provkörs är välutrustad med beige skinnklädsel och ett ljudsystem från Bose.

Instrumentpanelen har en bra balans mellan fysiska knappar och touchknappar vilket också bidrar till en harmonisk upplevelse. 

Rattknapparna är också av fysisk typ och med dem kan man kontrollera det mesta som man behöver under körning. 

Effektiv förarassistans

Dessutom är X-Trailen utrustad med ProPILOT som fungerar föredömligt på de snöfria finska motorvägarna. Dock är ratten ganska okänslig och man får med en viss regelbundenhet rycka till rejält i ratten för att den ska förstå att jag inte sitter och sover. Det är lite synd då systemet har potential att verkligen underlätta på långkörningar. 

När vi tagit oss till slutdestinationen är det dags för att byta till helt elektriska Ariya. Nu är det dags att ge sig ut på en förutbestämd rutt som inkluderar flera partier där finska rallyt brukar köras. Vägarna är ömsom is- och snöklädda och bilarna får verkligen bekänna färg. 

Batterier väger 

Här märks det tydligt att Ariya är en tyngre bil och det handlar om hela 300 kilogram mer i tjänstevikt.

Komforten är däremot mycket god och kraften är ännu mer direkt och responsiv jämfört med X-Trail, framförallt vid kraftiga gaspådrag vilket antagligen är en konsekvens av det avsevärt mycket större batteriet. 

Den ökade vikten gör sig mest påtaglig i feldoserade kurvor med mycket is men så länge man tar det varligt in i kurvorna så har man gott om grepp ut ur kurvorna tack vare e-4ORCE och man kan ge ordentligt med gas. 

Kommunikativ styrning

Det övergripande intrycket är att man verkligen lyckats få till ett antisladdsystem som reagerar snabbt. När man ligger i normal-körläget så kan man trycka plattan i mattan och hjulen hinner över huvud taget inte spinna loss innan antisladdsystemet är med på noterna. 

Det här är en stor skillnad jämfört med exempelvis BYD Atto 3 som snarare beter sig som en toktrimmad gammal Saab (utan antispinnsystem…) och låter framhjulen spinna otaliga varv innan antispinnsystemet griper in. 

När man sedan byter till X-Trail halvvägs genom den förutbestämda rutten så blir skillnaden ändock påtaglig då den är betydligt mer lättplacerad på väggen.

Det är lätt att känna hur mycket grepp framvagnen har även på vägen in i kurvorna och man kan köra snabbare men med bibehållen kontroll. 

Varför så litet batteri? 

Den lättare vikten är en konsekvens av att batteriet bara är på två istället för 87 kWh som i den Ariyan vi provkör.

Nackdelen är att man överhuvudtaget inte kan ladda bilen utan man är förpassad till att använda sig av förbränningsmotorn under huven. 

Det är också den invändningen man skulle kunna ha mot X-Trail – varför passar man inte på att stoppa i ett lite större batteri så att man kan täcka de flesta vardagsresor på ren eldrift? 

Batteripriserna har sjunkit till rekordlåga nivåer och att kunna köra helt elektriskt i en högre andel av resorna hade antagligen påverkat totalkostnaden i en positiv riktning och likaså konsumenternas intresse.

Ingen risk att köra fast med Nissan

Trots detta tillkortakommande gör sig X-Trail perfekt på knaggliga finska skogsvägar. Vi passerar flera partier där snön smält och där det bildats rejäla vattenpölar med skärvor av is och oavsett hastighet så finns mängder av grepp och e-4ORCE bidrar till att man inte riskerar att köra fast. 

Den ursprungliga planen var att bilarna skulle köras på en upplogad bana på en issjö men på grund av det osedvanligt varma vädret hade det bildats ett flera decimeter tjockt lager med vatten vilket gjorde att körningen istället genomfördes på en bana som plogats ovanpå ett jordgubbsfält. 

Utmanande förhållanden

Det här gjorde att banan blev betydligt mycket smalare och knixigare att ta sig igenom. Dessutom förekom flertalet feldoserade kurvor vilket fick Hakkapeliitta-dubbdäcken och e-4ORCE-systemet att verkligen bekänna färg. 

Precis som för landsvägsrutten så var det Ariya som var först ut för min del och som på landsvägen så märks vikten av i de riktigt tuffa svängarna men trots detta hanterar bilen banan med bravur. 

Viktbalansen är lika fördelad mellan fram- och bakaxeln och detsamma gäller för kraften vilket bidrar till ett neutralt uppträdande så länge man inte är för aggressiv in i kurvan vilket resulterar i att bilen understyr. 

I ett sådant läge gör man bäst i att försöka få ner farten och återfå greppet istället för att svänga ännu mer, vilket ofta är en intuitiv reaktion.

Eftersom kraften är jämnt fördelad mellan axlarna så är det inte helt givet att mer gas resulterar i att bakaxeln driver ut i sladd utan framhjulen kan lika gärna förstärka understyrningen.

Det man bör i ha åtanke är att ingen av bilarna är byggda för att vara rallybilar utan det handlar först och främst om att leverera ett stabilt och tryggt väguppträdande vilket är något Nissan lyckats väl med. 

Flinka sensorer

I en del av slingan har man möjlighet att stanna i en brant uppförsbacke som är isbelagd och här märker man av den snabba uppdateringsfrekvensen (1/10000 sekund) från sensorerna och inget hjulspinn noteras så länge man inte kör i sportläge och med antisladdsystemet urkopplat. 

Det är glädjande att man behållit möjligheten att koppla ur antisladdsystemet för krävande situationer där man vill tillåta lite extra hjulspinn eller om man bara vill ha roligt.

Kompetenta instruktörer

När det var dags för X-Trail att ta sig an banan på jordgubbsfältet fick jag först sällskap av den legendariska rallyföraren Ari Vatanens son Max och sedan av Bruno Méndez som är europeisk Formula 3-mästare från 2009. 

Instruktörerna höll med andra ord toppklass vilket bidrog till att det gick att slänga runt X-Trail i förbluffande hastighet. Den lägre vikten kontra Ariya gjorde sig än en gång påmind. När man pressar X-Trail morrar bensinmotorn till med jämna mellanrum – det lilla batteriet måste få ström. 

Trots att X-Trail har marginellt mer kraft och vikt över framaxeln går det att hänga ut bakdelen i rejäla sladdar. Bilen känns trygg och lätt att kontrollera. Den direkta responsen jämfört med en bil som drivs av en förbränningsmotor bidrar till det. 

Även X-Trails goda runtomkring-sikt gör att man känner ett stort mått av kontroll och det är lätt att se var bilen befinner sig oavsett om man befinner sig på en trång parkering eller en isig slinga på ett jordgubbsfält. 

Nissans fyrhjulsdrift fungerar fint

Efter ett antal varv i full kareta och med instruktörer som hela tiden fick en att bli lite bättre börjar man faktiskt överväga om man kanske inte borde flytta till Finland och sladda runt på sitt eget jordgubbsfält?

Nissan e-4ORCE hanterade alla hinder som vi fick möjlighet att ställa systemet inför och det är tveklöst att elmotorer bjuder in till andra möjligheter, främst tack vare snabbare respons.