Test: Bentley Flying Spur

Bentley Flying Spur First Edition W12 (2021)
Motor: 6,0-liters, 12-cylindrig, bensin, 635 hästkrafter, 900 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 3,8 sekunder
Toppfart: 333 km/h
Vikt: 2437 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 5316/2220/1483 mm
Pris: 2 300 000 SEK
(Testbil 2 850 000 SEK)

Det finns något helt fängslande med att köra bil riktigt fort. Adrenalinet rusar, pulsen ökar, handsvetten flödar. Minsta snedsteg kan vara skillnaden mellan liv och död. Hur makabert det än låter är närkontakt med döden det som gör att man känner sig levande. Människan har alltid sökt sig till galenskaper – att hoppa fallskärm, bestiga berg, dyka med hajar, segla över Atlanten. För inte alltför länge sedan behövde man söka sig till snudd på renodlade racingbilar för att uppnå extremt höga hastigheter i bilar. Nuförtiden finns det en hel drös med bilar som kan uppnå hastigheter en bra bit över 300 knyck. Men inte många tillhör toppskiktet av lyx och komfort. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Bentley Flying Spur.

Nya Flying Spur har en officiell toppfart på hela 333 kilometer i timmen, motsvarande 92,5 meter per sekund. Det gör den till 2020-års snabbaste produktionssedan. Givetvis begav vi oss därför till Tyskland för att testa den. Vid första anblick möts man av man en design som är elegant och utstrålar extrem lyx utan att vara alltför skrikig. Vår testbils aningen mer sobra utförande bidrog även till att man drar till sig mindre uppmärksamhet än exempelvis i en Rolls-Royce Ghost. Precis som stallkamraten Continental GT ser nya Flying Spur ruskigt bra ut.

På insidan fortsätter fokuset på det extravaganta. Det finns läder en masse och allt känns för det mesta välbyggt. Vissa ytor och knappar känns dock lite väl billiga för en bil i den här prisklassen. Det faktum att infotainmentsystemet känns igen från andra koncernsyskon gör att lite av exklusiviteten försvinner. Oberoende av huruvida man sitter fram eller bak sitter man riktigt bra och baksätet har många av de egenskaper man förknippar med en baksätesbil. Flying Spur är en GT-bil för dig och dina vänner med ett bagageutrymme som dessutom sväljer det mesta. Perfekt för att käka frukost, lunch, och middag i tre olika hörn av kontinenten på en och samma dag.

Det är dock det som döljer sig under den enorma huven som är mest intressant. En 6-liters W12 på hela 635 hästkrafter och tillräckligt med vridmoment för att bogsera ett godståg. Prestandasiffrorna förknippar man med en superbil, inte en sedan som konkurrerar med Windsor Castle i prålighet. Oavsett hastighet innebär plattan i mattan att accelerationen är påtaglig, även över 300 kilometer i timmen. Men hur väl stämmer den officiella toppfarten? Vi vände oss till Autobahn för att svara på den frågan.

Autobahn må vara fartdårarnas mecka men faktum är att man sällan får tillfälle att verkligen trycka på – det kryllar av trafik och vägarbeten. När man väl får möjlighet att släppa ut de många frustande hästarna är det alltid någon mittfilsåkande polsk lastbil som ligger i vägen. Det sista jag vill är att en lastbil ska dubblera som min likbil. Nåväl, genom att vara lite envis och ha tålamod går det sannerligen att se vad bilen går för. Sagt och gjort.

300 passerade vi flertalet gånger under resans gång, det är skrämmande hur lättillgänglig Flying Spur gör en sådan absurd hastighet. Efter 320 börjar accelerationen sakteligen avta. Vägen öppnar upp sig likt Moses delning av Röda havet. Hastighetsmätaren smyger upp till 330, 332, 333. Toppfarten nådd. 334, 335. Bilen fortsätter att accelerera. 340. Växellådan växlar upp (!). 341. 342. Min puls skulle kunna ge utslag på en seismograf. 343. Jag är lika koncentrerad som Magnus Carlsen i en schacktävling.

Långt fram ser jag hur motorvägen börjar svänga. ”Kom igen!” utbrister jag. 344. Svängen var tydligen inte så långt bort som jag trodde. Jag bromsar hårt, hårt, hårt. Svetten rinner. Jag är helt lyrisk. 344 kilometer i timmen på en tysk motorväg i en Bentley Flying Spur – den hade säkert passerat 350 med tillräckligt lång raka. 200 kilometer i timmen känns som att åka permobil – jag är lika fartblind som Stevie Wonder.

Vi beslutar oss för att byta ut motorvägen mot kurviga landsvägar. Förra generationen Flying Spur W12 kändes tung och icke-hemmahörande på vägar som inte var designade med en linjal. Nya generationen väger snäppet mindre men har mer vridmoment och – viktigast av allt – betydligt mer teknik till dess förfogande. Den tar kurvor lika platt som en pannkaka tack vare den extremt avancerade fjädringen men den lyckas ändock inte dölja sin enorma vikt. Även om den rör sig förvånansvärt lättfotat med tanke på att den är en supersedan i lyxsegmentet är det på breda boulevarder och raka motorvägar som den trivs som bäst.

Nya Bentley Flying Spur är i sin tredje generation en briljant fyrdörrars GT-bil; en bil för bilburna globetrotters. Den har lyckats att finna sin egen nisch i det förhållandevis breda utbudet av supersedaner. Den erbjuder både sport och komfort även om det första är i form av extrem acceleration och en sanslös toppfart snarare än på en krokig landsväg. I rätt utförande är den måttlöst elegant och sticker inte nödvändigtvis folk i ögonen – lite som en svindyr kostym.

Den är dessutom tillräckligt praktisk och lättkörd för att kunna användas dagligen. Den lyckas avdramatisera hastigheter lika väl som en polisförhandlare avdramatiserar en gisslansituation och har en förmåga att få världen att krympa. Bara man blinkar befinner man sig helt plötsligt på andra sidan landet. Nya Bentley Flying Spur är en stilstudie i hur man tar sig Tyskland (eller Europa) snabbt och bekvämt.

Vår videorecension av Bentley Flying Spur: