ÅHVB finalist #6: Ford Focus ST
2019 artar sig till ett starkt år för Ford, i alla fall bland oss på Högsta Växeln. Andreas togs med storm av Ford GT och jag, som inte kört Le Mans-amerikanaren, av två andra. Trots sin gröna lack är det svårt att rättfärdiga en nominering av den eldsprutande Steve McQueen-drömmen på hjul som heter Mustang Bullitt, eftersom året i fråga sannerligen blivit Gretas. Som tur är har Ford lyckats långtidsparkera ytterligare en modell i mitt hjärta – en som är ett aningen mer förnuftigt val, utan att för den sakens skull ha några miljöbilsambitioner. Bilen i fråga heter Ford Focus ST.
Skälen till att jag tycker så mycket om den är några stycken. Att nya Focus har ett bra chassi jämte sina konkurrenter visste vi sedan innan, men i ST-utförande har man tagit det ett steg längre. Viktigast med en bil av det här slaget är ändå köregenskaperna, och nämnda chassi får hjälp av en elektronisk diffbroms samt en finfin uppsättning däck för att sluta cirkeln och säkerställa en upplevelse snäppet vassare än den man får i den utgående Golf GTI, för att nämna ett exempel. Motorn är naturligtvis också den potent; min kollega Joel skrev följande i sin recension av bilen:
”Till att börja med kan man gott skippa kaffet till frukosten eftersom den bjuder på en minst sagt adrenalinhöjande upplevelse. Focus ST producerar 280 hästkrafter som skickas ner i marken via framhjulen vilket innebär att det förekommer en mängd vridstyrning vid gaspådrag och det leder till att varje accelerationstillfälle är som en brottningsmatch med ratten.”
Lägg därtill att designen är aggressiv, men tilldragande snarare än att påminna om mina forna skapelser i Need for Speed Underground 2, att ljudet är saftigare än en clementin i juletid, och att den saknar låtsasutblås. Ja, Ford Focus ST har riktiga avgasrör utan smink – bara det är värt att fira i tider som dessa.
Karl Cajmatz
