Test: BMW 330i xDrive Touring

BMW 330i xDrive Touring (2019)
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, bensin, 258 hästkrafter, 400 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 5,8 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1640 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4709/1435/1827 mm
Pris: 441 900 SEK (Testbil ca 590 000 SEK)

En BMW 3-serie Touring med bensinmotor kan vara den ultimata vardagsbilen i mina ögon. Oavsett generation har de alltid erbjudit kompakta dimensioner och ett attraktivt yttre i kombination med välbalanserade chassin och trevliga motorer. De är briljanta på kurviga småvägar, trevliga i stadstrafik och får man fnatt och köper en byrå på Blocket klarar de av det också. Kring den nya 3-serien har det emellertid uppstått ett par frågetecken.

På internet klagar man på att den ser ut som en Lexus och när Andreas körde nya 320d sedan var han inte helt övertygad. Reklamen påstår dessutom att detta är en bil för den som uppskattar morgondagens teknik, men under huven finner vi i stort sett samma drivlinor som i den föregående modellen. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se om nya BMW 330i klarar av att bära Touring-fanan vidare.

Att hänga upp sig på utseendet är i grund och botten ganska lönlöst. När de första bilderna på nya 3-serien släpptes höll jag visserligen med allt babbel om att den påminner om en Lexus, men efter att ha levt med bilen i några dagar brydde jag mig inte längre. Jag kan förvisso inte påstå att designen direkt är ett steg framåt jämfört med föregångaren, men den klassiska Touring-profilen är så distinkt att den döljer många synder. Faktum är att formen är en evolution av den gamla bilen så till den milda grad att jag ibland helt glömde att detta var en ny modell när jag närmade mig bilen – särskilt bakifrån.

Detta konservativa designtänk gör det dock ännu svårare för mig att svälja bilden av nya 3-serien som någon sorts teknologisk pionjär. Visst, bilen är nu lite rymligare invändigt och samtidigt runt 50 kilo lättare än föregångaren, men att spara vikt genom att använda mer aluminium i konstruktionen är knappast det senaste inom ingenjörskonst. Att göra en bil större på utsidan för att skapa mer plats invändigt känns inte heller som ett revolutionerande designgrepp (benutrymmet i baksätet är för övrigt fortfarande inget att skryta med).

Att designspråket invändigt har uppdaterats är däremot mycket välkommet. Inredningen är nu mer stilren med rakare linjer och större plana ytor, och instrumenthuset utgörs nu i enighet med gällande mode helt av en skärm. Kvalitetskänslan är dock inte riktigt vad man kanske förväntar sig, och vissa av knapparna har en smått ihålig känsla och knakar betänkligt när man trycker på dem. Många av plastytorna känns också lite billiga – inte minst baksidan av växelväljaren som dessutom har en vass skarv precis där man naturligt placerar fingertopparna.

Även om det finns vissa designmässiga tveksamheter är det emellertid en sak som är klar; detta är en förbannat trevlig bil att leva med från dag till dag, och en stor del av detta kan vi tacka drivlinan för. Under huven på nya BMW 330i finner vi en tvåliters turbofyra som skickar kraften till hjulen via en högst välartad 8-stegad automat, och resultatet är en drivlina som känns nästan ändlöst följsam och flexibel i alla lägen. Visst, en traditionell radsexa hade självklart varit trevlig ur karaktärssynpunkt, men med dagens effektivitetskrav får vi acceptera att dessa sparas för mer prestandaorienterade modeller.

Att 330i inte är en regelrätt prestandamodell betyder dock absolut inte att den är slö eller tråkig, utan den känns bra mycket piggare än vad man förväntar sig med 258 hästar under huven – troligtvis tack vare att vridet ligger på friska 400 newtonmeter. Chassiet är dessutom på klassiskt BMW-manér härligt balanserat med låg tyngdpunkt och perfekt viktad styrning. Vare sig man långrotar på motorväg, attackerar en kurvig småväg eller kryssar genom stadstrafiken är den resulterande känslan en av kompetens och tillförlitlighet.

Den förtroendeingivande känslan späddes på ytterligare av att vår testbil var fyrhjulsdriven, och detta system är så välintegrerat att man varken på torr eller blöt asfalt känner att framhjulen är med och klöser efter grepp – inte ens genom ratten. Allt man märker är att när bakhjulen borde börja släppa så har bilen bara grepp, grepp och åter grepp. Att offra lite av sportigheten till fördel för komforten hade dock inte skadat – särskilt baksätespassagerare klagade på att de skickades upp i taket över fartguppen.

Även om nya 3-serie Touring inte övertygar på alla punkter så bibehåller den alla modellens viktigaste kvaliteter och är praktisk, fantastisk att köra och för det mesta väl hopskruvad. Problemet är bara att om du bad mig beskriva föregångaren hade jag sagt i stort sett samma sak, och frågan är om det egentligen är värt det att byta upp sig från sin gamla 3-serie om man inte måste. Samtidigt hade vi nog varit långt mer missnöjda om nya 3-serien var radikalt förändrad, då i stort sett alla familjebilar idag är baserade på framhjulsdrivna bottenplattor med tvärställda motorer och blir allt mer lika varandra. BMW 330i går mot strömmen och behåller den identitet som historiskt sett gjort den till en favorit, och så länge den gör det ska vi nog bara tacka och ta emot.