Test: Volkswagen T-Roc 

Volkswagen T-Roc 2,0 TSI DSG7 4Motion
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, bensin, 190 hästkrafter, 320 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,2 sekunder
Toppfart: 216 km/h
Vikt: 1495 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4348/1819/1573 mm
Pris: 289 900 SEK
(Testbil ca 435 700 SEK)

Ett bilköp är för de flesta den näst dyraste investeringen man gör i sitt liv (vanligtvis hamnar bostad på toppen). Det beslutet som fattas bör vara noga och pragmatiskt övervägt, men verkligheten är ofta annorlunda och i själva verket är det ofta känslor som styr. Volkswagen T-Roc vill gå den hårfina linjen mellan logik och känsla. Vi har testat bensinaren på 190 hästkrafter i Tyskland för att se om den kan tillfredsställa de som väljer efter både förnuft och magkänsla. 

Volkswagen T-Roc ligger i ett snabbt växande segment där man också hittar exempelvis Audi Q2 och Kia Stonic. Av de nämnda modellerna hamnar T-Roc mitt emellan när det kommer till pris och prestige.

Vad VW har lyckats med bättre än nästan alla andra konkurrenter är designen. Vår pressbil kom utrustad med feta 19-tums sulor och en blå kulör som är fantastiskt iögonfallande. Utseendet kan liknas vid att ha en professionell stylist assistera med shopping på MQ. Man har inte de fränaste komponenterna att leka med, men de som faktiskt används har valts ut med omsorg. 

Volkswagen är och har länge varit duktiga när det kommer till drivlinor. De 190 hästar som vi bjöds på är i samma nivå som “hot hatches” stoltserade med för bara ett par år sedan. Skillnaden i T-Roc i jämförelse med Civic Type R från 2007 är att folkans hästar känns redigt överladdade. I låga hastigheter eller vid låga varv knuffar bilen på förvånansvärt bra, det känns lite som att ha en professionell tyngdlyftare som vrider hjulen när man drar iväg från ett trafikljus.

Man vill inte direkt kasta sig mot rödmarkeringen men det känns aldrig som att bilen har astma och desperat letar inhalator. Det ska nämnas att DSG-lådan också är en förklaring till den starka kraftleveransen eftersom låda och motor är lika samspelta som Bonnie och Clyde (innan deras tragiska bortgång). Sanningen är den att både låda och motor gör T-Roc förvånansvärt snabb, till den grad att man kan köra jämte frisörer i tidigare generationers Audi TT.  

Kvalitén i T-Roc kan inte klandras, interiören är solid (en aning grå), alla kontaktytor känns påkostade och tekniken (TFT-skärmen känns nästan hemma på en rymdfärja) är i toppklass. Detta är ingen billig bil, men det ska poängteras att den inte heller känns billig. Ett problem som ibland upplevs är att bilen kan upplevas som onödigt hård vid vissa tillfällen.

Även om man sätter de adaptiva stötdämparna i komfort är det inte alltid en silkeslen framfart man upplever. Jämfört med konkurrenterna är betyget fortfarande väldigt bra, men detta är ingen bil som lockar till buskörning och därför tycker jag att man kunnat fluffa till fjädringen lite mer. 

Nu återstår egentligen bara frågan om T-Roc är värd att köpa och svaret är helt klart ja. Om man låter plånboken styra finns det naturligtvis billigare alternativ. Om man inte bara tittar på kronor och ören ser man att T-Roc som paket lyckats med att blanda in praktikalitet, snygg design, kvalitetskänsla och en riktigt bra drivlina. Av de anledningarna kan jag lugnt säga att bilen är värd att kika närmare på. Kom bara ihåg att man måste klicka i några tillvalsboxar för att få modellen att se lika snygg ut som vår testbil. Om man inte är försiktig hamnar man lätt i valet och kvalet mellan att sälja sin njure eller att välja bort 19-tumsfälgarna.