Test: Peugeot 508 GT

Peugeot 508 GT PureTech 225
Motor: 1,6 liter, 4-cyl, turbo, bensin, 225 hästkrafter, 300 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, framhjulsdrift.
Acceleration 0–100 km/h: 7,3 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1550 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4750/1403/1859 mm
Pris: Från 289 900 SEK (Testbil ca 415 000 SEK)

Första gången jag såg nya 508 tappade jag hakan. Vänta nu, är det här verkligen en Peugeot? Samma företag som säljer 208? Borta var den tråkiga, franska auran som tidigare präglade märket, och istället serverades vi något som på förhand såg ut att bli en av årets mest spännande bilar – alla kategorier. Med detta i åtanke kommer det knappast som en överraskning att jag sett fram emot testet av bilen som om testperioden vore min egen födelsedag. Lever modellen upp till förväntningarna? Inte riktigt. Låt mig förklara varför genom att lägga i Högsta Växeln och testa nya Peugeot 508!

Låt oss börja med det bästa – designen. Häri ligger Peugeot 508:as tyngsta försäljningsargument, och visst är bilen snygg. Fruktansvärt snygg. Passerande fotgängare slänger inte bara ett extra öga på bilen, utan stannar, vänder sig om och böjer nacken som en uggla för att kunna se på när 508 rullar förbi. Vid bränslepumpen kommer folk fram och frågar vad det här är för sorts bil, och när man svarar Peugeot vill de inte riktigt tro på det. Aldrig har jag fått så mycket uppmärksamhet i en bil som inte är en Rolls-Royce eller Ferrari. Hatten av Peugeot, vilket jäkla mästerverk.

Som ofta är med designfokuserade bilar har innermåtten fått ge vika för utseende. Baksätet är inte det bästa. Huvudutrymmet, som inskränks av den låga taklinjen, räcker ganska precis för mig som är 187 centimeter lång, men om du är längre än så kommer du att få problem. Värst är dock benutrymmet. Även bagaget har fått ta sig en törn. Vår GT-variant med halvkombi-öppning sväljer mycket, men för den som vet att man behöver lådliter bör sikta på kombin. Med allt detta sagt – låt inte praktikaliteten stoppa dig om du gillar utseendet. Barnen får väl helt enkelt ha skidorna i knät i baksätet.

För bilens interiör känner jag både hat och kärlek. Låt oss börja med hatet. Vår testbil kommer med en prislapp på 415 000 kronor, men vissa material och vred känns ändå som om de kommer rakt från Ikeas fyndavdelning. De må vara snygga, men vid beröring förstår man var fransmännen hämtar vinstmarginalen. Å andra sidan är jag beredd att förlåta Peugeot för allt ont av den enkla anledningen att detta är en av de absolut bästa interiörerna jag sett i en bil som inte kostar över miljonen, sett till känsla och design. Wow, så snyggt! Precis som utsidan är detta ett område där Peugeot tagit både ett, två och tre steg framåt under den senaste tiden. Den pyttelilla ratten var förvisso lite svår att vänja sig vid, men när man väl ställt om utgör den inget problem.

Teknik finns det mycket, men dessvärre är den bristfällig i flera delar. Den adaptiva farthållaren med tillhörande filhållningsassistent är påtagligt fransk. Autobromsfunktionen hugger och varnar lite väl tidigt. Värst är dock interaktionen mellan system och människa, inte minst då infotainmentsystemet. Allt är förvirrande och ologiskt. Faktum är att detta är den första bilen (någonsin!) som jag var tvungen att titta i instruktionsboken för att kunna förstå hur man ska använda enkla funktioner som färddatorn. Betyget räddas dock upp något av det digitala instrumentklustret som är gudomligt snyggt och har flera användbara funktioner.

Testbilens 1,6 liter stora turbofyra är en riktig karaktär. Detta är långt ifrån en raffinerad maskin, vilket både hörs och känns. Kraften kommer sent och försvinner tidigt (turbolagg är bara förnamnet), men de 225 hästkrafterna gör ändå bilen rapp i accelerationen när man väl har kusarna under högerfoten. I toppen av varvmätaren gör sig turbon påmind genom ett förvånansvärt tillfredsställande insugsljud. Bränsleförbrukningen (vi snittade 0,72 liter per mil under testperioden) är godkänd men imponerar inte särskilt. Den åttastegade automatlådan växlar smidigt så länge du håller dig borta från de (förvisso snygga) paddlarna.

Köregenskaperna beskrivs bäst som trygga snarare än sportiga. 508 rullar stabilt på motorvägen och är lättmanövrerad i stadsmiljö. Chassit är sportigt inställt och relativt styvt, vilket främst känns i ryggraden över gupp och farthinder i stadsmiljö, men jag har ändå svårt att beskriva bilen som rolig att köra. Om styrningen hade varit vassare hade historien kunnat vara annorlunda, men i grund och botten är inte det här en bil för dig som vill kasta dig runt kurvor med ett leende på läpparna.

Vår testbil kostade som sagt ungefär 415 000 kronor, och för de pengarna kan du köpa en välutrustad Volvo V60. Ur det hänseendet är 508 helt enkelt för dyr. Om man däremot tittar lite längre ner i utrustningslistorna blir det helt plötsligt mer logiskt att välja 508, men i slutändan blir det ändå en kompromiss. Om du älskar designen lika mycket som jag – kör på. Om du däremot inte är helt såld på den biten bör du provköra en V60, Passat eller Insignia innan du drar ner brallorna hos närmaste Peugeot-handlare.

Bygg din Peugeot 508 här.