Test: Kia Stinger diesel

Kia Stinger  diesel GT-line Plus
Motor: 2,2-liters, 4-cylindrig, diesel, 200 hästkrafter, 441 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,6 sekunder
Toppfart: 230 km/h
Vikt: 1897 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4830/1870/1400 mm
Pris: 445 900 SEK
(Testbil ca 465 800 SEK)

Kia Stinger är, som vi tidigare har konstaterat, tveklöst märkets bästa bil, särskilt för oss på Högsta Växeln som uppskattar körglädje och prestanda mer än vad Edward Blom beundrar ost. Kia har på senare tid satsat stort på att förändra imagen för märket och Stinger var startskottet för reformen. Vid lanseringen av bilen visade det sig att två varianter skulle dyka upp på marknaden.

En fick namnet Stinger GT och den besitter en 3,3-liters V6 under huven som producerar respektabla 370 hästkrafter. En sann GT-vagn med andra ord som många säkerligen skulle välja som reskamrat på en tur runt Europa. Dock släppte Kia även en klart mer mellanmjölksanpassad variant med en dieselmotor som producerar 200 hästkrafter. Låt oss lägga i Högsta Växeln och sätta dieselvarianten på prov på ett antal turer i vårt avlånga land i norr.

Kia Stinger diesel kan tänkas skilja sig minimalt från den fullblodiga GT-varianten när det kommer till design. Det stämmer så länge man ser bilen på avstånd, men när man närmar sig och börjar studera detaljer märks det att en del saker skiljer sig. Det mest uppenbara är utblåsen som har halverats från fyra till två stycken och fälgarna som har en annorlunda design.

Studerar man bilen närmare märker man snart avsaknaden av Brembo-bromsar, att sulorna är aningen smalare och att ett flertal luftintag är lika stängda som gränsen mellan USA och Mexiko. Med det sagt är Stinger fortfarande en bedårande vacker skapelse i mina ögon. Jag kan tänka mig att det är få som får syn på bilen för första gången som skulle gissa på att det satt en medelstark dieselmotor under huven.

På insidan påträffas exakt samma layout som förekommer i Stinger GT, förutom varvräknarens röda område som börjar vid 4500 varv snarare än vid 6500 varv. Den mindre varvvilliga motorn har naturligtvis satt sina spår när det kommer till köregenskaperna. Det har sagts förut men Kia Stinger diesel är ingen sportbil utan en kapabel GT-vagn med fartresurser nog att utmana många prestandamodeller som påträffas på autobahn eller vid valfritt trafikljus.

Som ni kanske redan gissat bjuder de 200 dieselhästarna knappast på samma bakåtslungande acceleration som GT:n. Det hade definitivt inte skadat med en större dieselmotor med mer kraft. 2,2-liters motorn som sitter i nu uppfattas inte direkt som seg men något starkare hade passat bilens sportiga utstrålning som Askungens glassko på hennes fot.

Det är dock på långa turer som Stinger gör sig som bäst och det avverkade vi ett antal av. Efter många mil på våra svenska vägar kan jag konstatera att komforten är hög vare sig om man väljer snö- och isbeklädda fjällvägar eller asfaltsexponerade motorvägar. Motorn hörs när man står stilla och utifrån påminner klattret om någon som blivit nerkyld och hackar tänder, ljudligt. Väl inne i bilen är dieselljudet dock borta. I högre hastigheter hörs en del vägbuller och vindljud. Det ska dock tilläggas att vår testbil var utrustad med grova dubbdäck och en takbox som naturligtvis bidrog med ett antal decibel.

Oberoende av fart känns Kia Stinger diesel alltid lika stabil som en finlandsfärja och tack vare den relativt svaga motorn höll sig förbrukningen nere på mycket väl godkända nivåer. Fyrhjulsdriften är bakhjulsorienterad och jag hade aldrig några problem att få fäste eller kontrollera bilen trots ett antal tillfällen på såphalt underlag.

Enligt mig måste man vara halvt från vettet för att välja dieseln framför bensinmotorn. Prisskillnaden sett till inköp är i sammanhanget mindre än avståndet mellan Liechtensteins mest västra och östra punkt, och med dieselmotorn under huven tappar bilen många av de egenskaper som gör den unik som en modell från Kia.

Jag kan på samma gång förstå tanken bakom att ta flera av de goda egenskaperna från Stinger GT och implementera i en maskin som är billigare att äga och driva över en längre tid. Kia Stinger med dieselmotorn är en briljant långfärdsvagn och en trevlig vardagsfraktare. Den är vacker, välutrustad, praktisk och komfortabel. Det är dock något som saknas, nämligen krutet under huven. Det finns som tur är en enkel lösning på det problemet, man gör helt enkelt rätt val och väljer fullblodet Kia Stinger GT med 370 härliga hästkrafter.

Betyg

Exteriör:
Interiör:
Körglädje:
Valuta för pengarna:
Relativ praktikalitet:
Ha-begär:
Relativ prestanda:
Teknik:
Motorljud:
Komfort:
Total poäng: 3.6

Sammanfattning

Kia Stinger diesel är en mycket kompetent långfärdsbil. Den är stabil, lätthanterlig och känns säker. Motorn som producerar 200 hästkrafter är dock underdimensionerad och man saknar den kraft som bilens sportiga utstrålning antyder. Med det sagt är Stinger diesel långt ifrån en dålig bil.